GULLICHSEN, Alexander 

(1865–1917) 

Industriidkare, företagsledare 

Alexander Gullichsens namn förknippas med Gutzeit-bolaget och dess expansion från början av 1890-talet till första världskriget. Under Gullichsens tid omvandlades W. Gutzeit & Comp. från såg till storbolag. Innan första världskriget var Gutzeit med sina ca 430 000 hektar Finlands största jordägare. Bolaget var den största tillverkaren och säljaren av sågvaror och bedrev i viss mån även annan skogsindustri.

Alexander Gullichsen var född och uppvuxen i Norge. Hans far var skeppsredare, dog tidigt och lämnade familjen i knappa omständigheter. Alexander genomgick dock handelsgymnasiet i Kristiania och avlade vid 19 års ålder slutexamen med utmärkta betyg. Strax därefter flyttade han till Kotka som kontorspraktikant hos det norskägda W. Gutzeit & Comp. Till en början skötte Gullichsen bolagets korrespondens och delar av bokföringen. Han följde även med bolagets skogsförman på dennes resor för att bekanta sig också med denna sida av verksamheten. På listan över saker med hög prioritet stod även studier i finska. 

År 1888 utnämndes Gullichsen till kontorschef, och ungefär från denna tid låg Gutzeit Kotkas affärer i händerna på disponent Christian Holst och Alexander Gullichsen. Tidigare hade direktörerna i Kristiania noga bevakat verksamheten och gett direktiv, men mot slutet av 1800-talet ingrep de allt mindre i det praktiska och visade därmed förtroende för ledningen i Kotka. 

Gullichsens förman under de första åren, disponent Christian Holst – som hade blivit exportchef i Kotka redan 1872 – var ordförande för bolagets direktion och verkställande direktör från 1898. År 1908 övertogs befattningarna av Gullichsen, som innehade dem till sin död 1917. Gullichsens tid, som perioden kallades, började dock redan med kontorschefsutnämningen 1888. 

När Alexander Gullichsen började arbeta i Kotka var Gutzeit ett sågföretag med så dåliga resultat att ägarna hade förlorat största delen av de medel som de investerat i Finland. Det var den internationella lågkonjunkturen, och de därmed sammanhängande låga sågvarupriserna, som hade lett till förlusterna. Å andra sidan var råvarans, stockens, pris relativt högt, för den ökade sågkapaciteten hade gjort efterfrågan större än utbudet. Så var det särskilt med sågarna vid Kymmene älvs mynning. 

Efter mitten av 1880-talet skedde en stor förändring i Gutzeits anskaffning av stock. Inköpen flyttades helt till Saimens sjösystem, där virket var billigare än i Kymmene älvs vattenområde. Detta blev möjligt genom öppnandet av en flottningsled vid Rutola nära Villmanstrand. Inom några år sträckte sig stockanskaffningen till hela Saimenområdet, ända fram till Repola. Anskaffningarna i österled förutsatte ett nytt tänkande inom transporttekniken. Bolaget löste problemen genom att låta bygga en stark Saimenflotta bestående av varpnings- och bogserbåtar samt genom att i mitten av 1890-talet övergå till knippflottning. Saimenoffensivens främsta följd var att tyngdpunkten av Gutzeits expansion flyttades till östra Finland. Som ett led i denna politik ändrades Gutzeit till ett finländskt aktiebolag 1896. Gullichsen var den som gick i täten för den nya företagsstrategin. 

På Gullichsens initiativ började bolaget 1896 köpa skogsmark. Bakom denna inriktning låg rädslan för att tillgången på gott rundvirke skulle försvåras i Finland. År 1895 var bolagets innehav ca 2 000 hektar och 1914 ca 435 000 hektar. Merparten av de inköpta hemmanen låg inom Saimenområdet. I strategin ingick också att förvärva hela företag: Utra Wood, Ilomants Skogsfastighet, Finland Wood (Salvesen), Aktiebolaget Pankakoski och Enso Träsliperi. År 1914 var bondehemmanens andel 63 000 hektar. 

Den snabba och starka tillväxten av bolagets skogsegendom med åtföljande företagsförvärv ledde till att bolaget kom att inrikta sig även på annan industriell verksamhet än sågning. Pankakoski, som förvärvats 1909, tillverkade slipmassa och kartong. Enso var också ett litet pappersbruk. Produktionen av sulfatcellulosa i Kotka innebar också en betydande utvidgning av verksamhetsfältet. Trots alla nyförvärv förblev Gutzeit dock klart ett sågföretag, präglat av viss konservatism. Modern skogsindustri, såsom tillverkning av papper, fäste bolagets ledning ingen större uppmärksamhet vid. Ur ägarsynpunkt var det dock viktigast att bolaget från början av 1890-talet var lönsamt, och kunde ge åtminstone nöjaktig utdelning. 

Med tiden blev Gullichsen en auktoritet för bolagets aktieägare. Synbarligen ledde de fortsatta framgångarna till att även Gullichsen själv började tro på sin ofelbarhet. Största delen av sina privata medel hade han placerat i ett pappersbruk som grundats 1913 i Dubrovka i Ryssland. Ägarna var norrmän, som uppenbart tog namnet Gullichsen som en garanti för företaget i Ryssland. Dubrovka visade sig dock vara ett misstag, och de investerade medlen förlorades. För Gullichsen blev Dubrovka en ekonomiskt och psykiskt tung börda, som högst sannolikt förvärrade hans vacklande hälsa. 

År 1890 antog Gullichsen finskt medborgarskap, främst för att underlätta sitt arbete som företagsledare. Hans finska maka, Ines Brunila, bidrog å sin sida säkert till att de flesta av familjemedlemmarna stannade i Finland och blev inflytelserika aktörer inom näringsliv och kultur. 

Jorma Ahvenainen 

Alexander Gullichsen, född 13.8.1865 i Drammen, Norge, död 16.7.1917 i Kotka. Föräldrar skeppsredaren Alexander Julius Gullichsen och Karen Claudine Cordsen. Gift 1892 med Ines Edit Maria Brunila. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. B. Brunila, Gullichsen’s. En familjekrönika (1960): M. Kuisma, Metsäteollisuuden maa. Suomi, metsät ja kansainvälinen järjestelmä 1620−1920 (1993; andra rev. uppl. 2006); V. Talja, Alexander Gullichsen Gutzeit-yhtiössä vuosina 1884−1917 (1991). 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4943-1416928957549

Upp