HARTWALL, Victor


(1800–1857)


Bergmästare, dryckestillverkare


Victor Hartwall hörde till de mest mång­sidiga vetenskapsmännen och företagarna i Finland under tidigt 1800-tal. Han var kemist och skrev flera betydande arbeten på kemins område. Han var också tjänste­man i bergsstaten och senare medlem i manufakturdirektionen. Det är genom familjeföretaget Hartwall som hans namn har fått en plats i Finlands ekonomiska historia. Victor Hartwall grundade en mineralvattenfabrik i Helsingfors, och fabriken blev under efterkommandes ledning landets största läskedrycksföretag.

 

Victor Hartwall föddes år 1800 som son till en köpman och industriman i Åbo. Släkten kommer ursprungligen från Tavastehustrakten. Bakgrunden till namnet Hartwall är inte känd, men det användes första gången i mitten av 1700-talet av Victors farfar Erik Hartwall som var regementsskrivare. Victors far Erik Hartwall var borgare i Åbo och ägde en tid Gamla skeppsvarvet i slutet av 1700-talet. Fadern flyttade senare till S:t Marie socken, där han förvaltade Metsämäki gård.


 

Victor Hartwall var det enda barnet i familjen som nådde vuxen ålder. Redan i unga år var han intresserad av olika slags experiment, och det föll sig därför naturligt för honom att välja en natur­vetenskaplig studiebana. Han skrev en magisteravhandling i kemi, Periculum chemico-mineralogicum de Wernerito, och utnämndes 1824 till docent i ämnet, året därpå till adjunkt, vid Åbo akademi. Victor Hartwall fortsatte sina studier i Uppsala under professor J. J. Berzelius ledning. År 1829 flyttade han med universitetet till Helsingfors och fortsatte sin bana som vetenskapsman till 1833. Fram till detta år hade han givit ut fem böcker; ett arbete på svenska och tre på franska, vid sidan av avhandlingen, avfattad på latin. Trots sin flyttning kvarblev han som ledamot av de vetenskapliga sällskapen Societas pro Fauna et Flora Fennica, Finska Vetenskaps-Societeten och Finska läkaresällskapet.


 

En vetenskapsmans osäkra penningsituation gick inte ihop med familjebildning, så Hartwall övergav den vetenskapliga banan när han gifte sig med Carolina Fredrika af Stenhof, som var född i Sverige. År 1833 utnämndes Hartwall till före­ståndare vid kontrollverket. Hans uppgift var att granska metallhalterna i guld-, ­silver- och tennföremål. Redan året därpå utnämndes han till bergskommissarie vid den finska bergsstaten (namnet ändrades 1858 till bergsstyrelsen), men behöll samtidigt sin tjänst som kontrollant. Bergsstaten och senare bergsstyrelsen verkade 1837–1876 i Hartwalls gård vid Fabiansgatan. Victor Hartwall förlänades bergmästarvärdighet 1844 och samma år utnämndes han till medlem av manufaktur­direktionen.


 

Tiden i den finska bergsstatens tjänst var intressant, trots en del konflikter. Man önskade att den finländska järnindustrin skulle bli oavhängig av Sverige och stödde också beredvilligt inhemsk malmletning och investeringar i järnbruk. Järnindustrin uppnådde ändå inte önskat resultat förrän bruksverksamheten i östra Finland kom i gång på allvar på 1850-talet. Här spelade efterfrågan i S:t Petersburg en betydligt större roll än bergsstatens verksamhet.


 

Alltsedan studietiden hade Victor Hartwall intresserat sig för framställningen av mineralvatten. På rekommendation av J. J. Berzelius i Sverige hade han kallats att 1828–1829 inrätta och sätta i gång en mineralvattenfabrik i Odessa. Fabriken var en inrättning av samma typ som Karlsbad. I praktiken var det fråga om att på konstgjord väg framställa Karlsbadvatten genom att i rent vatten tillsätta olika mineraler som man trodde hade medicinsk verkan. Genast efter att Hartwall återvänt till Finland började han planera att bygga en egen vattenfabrik. Tillsammans med Adolf von Bonsdorff, som var professor i kemi vid universitetet, startade Hartwall 1832 i Helsingfors en inrättning för beredning av mineralvatten. I början var det fråga om en mycket blygsam produktion, främst för husbehov, men när von Bonsdorff avled 1839 skaffade sig Hartwall ett privilegium och fortsatte tillverkningen i eget namn.


 

I ungefär fyrtio år fanns Hartwalls mineralvattenfabrik i källaren till Hartwalls gård vid Fabiansgatan 20, där universitetets förvaltningsbyggnad numera står. På 1870-talet flyttades fabriken till det så kallade Salgrenska huset på Alexandersgatan 26, i närheten av Senatstorget. Mot slutet av 1800-talet flyttade fabriken till en egen fastighet på Kalevagatan. Vid denna tidpunkt leddes verksamheten av den tredje generationen Hartwall. Produkterna från Victor Hartwalls mineralvattenfabrik, de hälsobringande mineralvattnen, fanns till salu på två olika ställen. I universitetets botaniska trädgård fanns en servering där besökare kunde dricka det hälsosamma vattnet. Den andra platsen var Brunnshuset, som Hartwall varit med om att anlägga. Där började man 1838 servera hans vatten. Mineralvattnet blev alltmer populärt och lockade människor allt längre ifrån, ända från norra och östra Finland.


 

På nyårsdagen 1857 fick Victor Hartwall ett slaganfall och han dog, relativt ung, samma sommar. Tillverkningen av mineralvattnen handhades några år av Adolf Moberg som var professor i fysik vid universitetet. Därefter tog Victor Hartwalls son August Ludvig Hartwall över verksamheten. Under dennes ledning började man förutom de så kallade hälso­bringande vattnen även tillverka kolsyrat vatten. När Brunnshusets popularitet avtog kom de kolsyrade vattnen att uppta en allt större andel av produktionen. De serverades som bords- eller läskedryck. Heta sommardagar strömmade helsingforsarna till Hartwalls vattenkiosker.


 

Den tredje generationen Hartwall, ­August Ludvigs son Victor Hartwall d.y., tog över ansvaret för produktionen 1889. När han dog 1906, endast 38 år gammal, övertogs rörelsen av brodern Gösta Hartwall, som var doktor i kemi. Samtidigt omvandlades företaget till aktiebolag under ledning av Kay-Erik Hartwall, som representerade den fjärde generationen Hartwall och var bolagets verkställande direktör från 1940-talet till 1970-talet.


 

Kai Hoffman


 

Victor Hartwall, född 27.10.1800 i Åbo, död 8.8.­1857 i Helsingfors. Föräldrar handlanden, regementsskrivaren Erik Johan Hartwall och Anna Charlotta Bergqvist. Gift 1830 med Carolina Fredrika af Stenhof.


 

PRODUKTION. Periculum chemico-mineralogicum de Wernerito (1824); Undersökningar af några mineralier (Fergusonit och Epidote magnesifére). Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens handlingar 1828; Analyse des Aeschynits. Annalen der Physik und Chemie 93 (1829); Analyse des Phenakits. Ann. d. Chemie und Physik 104 (1833); Analyse des Phenakits von Ural. Annalen der Physik und Chemie 107 (1834).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Appel, Hartwall 1836−1986 (1985); G. Hartwall, Ab Hartwall Oy Helsingfors 100 år (1936); E. Laine, Suomen vuori­toimi 1809−1884 I−III (1948–1952); R. Urbans, Oy Hartwall Ab. Banbrytaren i Finland för mineralvatten och läskdrycker. En krönika till 125-­års­jubileet (1961).


 

BILDKÄLLA. Hartwall, Victor. Uusi Suomis bildarkiv.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i oktober 2007.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4946-1416928957552

 

Upp