URSIN, Nils Robert af


(1854–1936)


Arbetsledare, pedagog


Adelsmannen Nils Robert af Ursin fick en ställning som något av en gammal hedersman inom det socialdemokratiska partiet, som teoretiker inom den tidiga finska arbetarrörelsen och som den första ordföranden i Finska arbetarpartiet. ”Gubben Ursin” omhuldades särskilt som skriftställare och talare, men hans politiska bana var splittrad och omtvistad.


 

Efter att ha avlagt studentexamen vid Kuopio svenska gymnasium skrevs Nils Robert af Ursin in vid universitetet i Helsingfors. Han hade siktet inställt på professuren i klassisk filologi. Han avancerade snabbt och blev filosofie kandidat 1877 och doktor 1883. Han företog ett flertal pedagogiska och arkeologiska studieresor, till bl.a. Tyskland, Grekland, Italien och Schweiz. Ursins förhoppningar om en akademisk bana grusades dock 1885, då historisk-filologiska fakulteten enhälligt underkände hans docentavhandling. Hans vänner från savokarelska student­avdelningen, E. G. Palmén och O. E. Tudeer, förordade också ett underkännande.


 

Efter misslyckandet försörjde sig af Ursin som lärare. Han var bland annat tf. äldre lektor i klassiska språk, först vid Viborgs finska lyceum och sedan vid Åbo svenska och finska lyceer. År 1882 hade af Ursin ingått äktenskap med Aina Maria Elisabeth von Pfaler, och paret hade fått två barn. När familjen flyttade till Åbo 1888 hade af Ursin redan skrinlagt sina drömmar om en akademisk bana och såg framför sig ett liv som lyceilektor.


 

Sin samhälleliga verksamhet inledde af Ursin i den ståndsdominerade Viipurin kansallinen seura (Viborgs nationella förening), och 1887 var han med om att grunda Viborgs arbetarförening. Efter att ha flyttat till Åbo valdes han till ordförande i Suomalainen seura (Finska föreningen), men på grund av stridigheter miste han nästan genast sin ställning. Därefter ägnade han sig åt arbetarföreningen i Åbo, vars ordförande han var 1891–1900. Arbetarföreningen började frigöra sig från finskhetsrörelsen i mitten av 1890-talet bland annat i rösträttsfrågan, som på af Ursins initiativ tillspetsades så att man genomförde en valstrejk.


 

Som ordförande för landets näststörsta arbetarförening skiljde sig af Ursin från mängden redan då arbetardelagationens representanter sammanträdde för första gången 1893. Vid arbetardelegationens andra representantmöte 1896 började man anse att ståndspersonerna i den s.k. wrightska rörelsen (ungfinnar) representerade en förlegad ståndpunkt, medan däremot af Ursin uppträdde lagom reformvänligt. Namnet af Ursin blev känt bland arbetarna framförallt genom tidningen Työmies. Under tidningens första år 1895–1899 bidrog af Ursin med otaliga artiklar, och tidningen rapporterade både om händelserna i Åbo och om händelserna vid det andra representantmötet. Dessutom skrev tidningens huvudredaktör Matti Kurikka om af Ursin i positiva ordalag.


 

Finska arbetarpartiets stiftande möte hölls i Åbo 1899. Man hade stor respekt för ”doktor af Ursin”, och valet av partiets första ordförande var närmast en självklarhet, protester hördes i huvudsak från Helsingfors. Ursins ordförandeskap varade dock bara i sex månader; i början av 1900 frånsade han sig uppdraget med ett fackföreningsgräl som förevändning. Samtidigt utträdde han också ur Åbo arbetarförening på grund av andra stridigheter. Bakom stridigheterna låg snarare prestigefrågor och maktkamper än faktiska ideologiska motsättningar. Vid denna tid började också andra ståndspersoner fjärmas från den politiserade arbetar­rörelsen.


 

Under 1900-talets första år skrev af Ursin flitigt i tidningen Päivälehti och i utländska publikationer, och inom de borgerliga kretsarna blev han uppskattad som sakkunnig på arbetarrörelsen i Finland. Han drogs på nytt med i arbetar­rörelsen hösten 1905, då han invaldes i stadsfullmäktige i Åbo, där han emellertid var verksam endast en fullmäktigeperiod. På hösten 1906 bad socialdemokraterna honom ställa upp som partiets lantdagskandidat, och han valdes in i lantdagen från Tavastehus norra valdistrikt.


 

Med stöd av den socialdemokratiska lantdagsgruppen nådde af Ursin toppen på sin politiska karriär, när han i maj 1907 valdes till förste vicetalman vid lantdagen samt till medlem i det stora utskottet, grundlagsutskottet och socialutskottet. Han valdes också till ordförande i socialutskottet, och hans insats i beredningen av lagen angående arbetet i bagerier och den nya näringslagen var betydande. Han infriade dock inte helt de förväntningar man hade ställt på honom, och när lantdagen sammanträdde efter julledigheten 1908 blev han inte längre invald i de viktiga utskotten. Två månader senare upplöstes lantdagen, och här tog också af Ursins bana som lantdagsman slut. Efter detta begränsades hans politiska verksamhet till tal och skriftställeri. Hans ställning som förste vicetalman i den första enkammarlantdagen varade bara i knappt ett år men det räckte ändå till för att bibehålla hans anseende, och inom kort började man skapa en legend om honom som socialdemokratiska partiets åldrade hedersman.


 

Af Ursin verkade som lektor i grekiska och latin i det finska klassiska lyceet i Åbo fram till 1918, då han flydde till Ryssland. Från S:t Petersburg flyttade han till Stockholm. Efter att ha tillbringat två år i Sverige 1920–1922 återvände han till hemlandet.


 

Marjatta Rahikainen


 

Nils Robert af Ursin, född 18.4.1854 i Kuopio, död 8.5.1936 i Tavastehus. Föräldrar lektorn Julius af Ursin och Maria Charlotta Lybeck. Gift 1882 med Aina Maria Elisabeth von Pfaler.


 

PRODUKTION. Historik om det finska universitetet under dess tre första verksamhetsår med en inledning om Finlands undervisningsväsende intill denna tidpunkt (1877); Den homeriska frågan (1879); De castris Hygini qui fertur quaestiones (1881); De Lusitania provincia Romana (1884); Arbetarfrågan i Finland (1903); Muistelmia matkoilta pohjoiseen ja etelään (1904); Kaksi puhetta äänioikeudesta (1905); Muistelmia matkoiltani Pohjoiseen ja Etelään (1907); Pohja. Puheita ja kirjoituksia (1909); Saksan sosialidemokratia. Sen vaiheet, oppi ja rakenne (1909); Kansansivistysharrastuksia ulkomailla (1910); Proletaariaatteita. Kokoelma kirjoituksia. Fitchburg, Mass. (1914); Suomen työväen­liike. Historiallinen katsaus (1922); Testamenttini Suomen köyhälistölle. Kirjoitelmia eri ajoilta (1926); Valistusaineksia Suomen työväelle (1933). Se även Finlands författare 1809–1916 (1993).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. R. H. Oittinen, N. R. af Ursin. Suomalaisia sosialisteja (1943); R. H. Oittinen, N. R. af Ursin. Suomen työväen suuri opettaja. Tiennäyttäjät 1/1967; M. Rahikainen, N. R. af Ursin. Aatelismies Suomen työväenliikkeessä (1986); M. Rahikainen, Sosialismin tulo Turkuun. Turun Työväenyhdistyksen Puhuja- ja Keskusteluseura 1891–1898 (1990).


 

BILDKÄLLA. af Ursin, Nils Robert. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4974-1416928957580

 

Upp