GEBHARD, Hedvig


(1867–1961)


Kvinnosakskvinna, riksdagsledamot, ekonomieråd


Hedvig Gebhard utförde ett betydelsefullt livsverk inom andelsrörelsen, i synnerhet inom sällskapet Pellervo, vid sin man Hannes Gebhards sida. Hon var också en betydande kvinnosakskvinna och riksdagsledamot, som främst sågs som en förespråkare för familjen och för den husliga ekonomin. Hon var medlem i talrika kommissioner och nämnder som verkade till gagn för hushållsekonomin. Hon hade också andra förtroendeuppdrag och tillhörde tidskriften Kotiliesis redaktion i bortåt fyrtio år.


 

Hedvig Gebhard kom från ett svenskspråkigt hem i Åbo. Hennes far August Oskar Silén kom från ett fattigt skomakargesällhem; han hade skapat sig en förmögenhet genom hårt arbete och vunnit burskap som köpman. Modern Hedvig Josephina Palmbergs far var kyrkoherde i Pojo och Ekenäs.


 

Hedvig, eller Heddi, ville bli student. Eftersom flickor inte kunde avlägga studentexamen i Finland, fortsatte hon sin skolgång vid Lyceum för flickor i Stockholm. Hon avlade studentexamen och skrevs in vid Uppsala universitet 1889. Hennes avsikt var ändå att börja studera i Helsingfors, och redan samma höst inledde hon sina universitetsstudier där.


 

Hedvig Silén blev elev till den finsksinnade historiemagistern Hannes Gebhard. Hon förälskade sig i honom, och blev själv finsksinnad. Paret gifte sig i februari 1891. En ny värld öppnade sig för Hedvig Gebhard när hon inledde sitt gemensamma liv med maken, som hade utsetts till docent i nordisk historia 1890. Hannes Gebhard var redaktionssekreterare för den nya, samhällsinriktade tidskriften Valvoja. Redaktionen, som bestod av finsksinnade universitetslärare, samlades tillsammans med sina äkta hälfter hemma hos varandra för att planera tidskriftens innehåll.


 

Hedvig Gebhards intresse för kvinnosaken hade väckts redan när hon var skolflicka, och när hon kom till Helsingfors anslöt hon sig till kvinnorörelsen, framför allt som deltagare i en diskussionsklubb som hade bildats av de yngre medlemmarna. Då hon hörde till en grupp som kritiserade ledningen, uteslöts hon i januari 1892 ur föreningen. En månad senare var hon med och grundade Unionen, Kvinnosaksförbund i Finland. Hon var aktiv inom Unionen under flera årtionden och blev bekant med bl.a. Miina Sillanpää, som kom att bli hennes vän och senare även kollega i lantdagen.


 

Rent konkret innebar kvinnosaken för Hedvig Gebhard ett eget skrivbord och en verksamhet som inte begränsade sig till köket och barnkammaren. Skrivbordsarbetet utfördes nu mera till förmån för makens forskning, och Hedvig fick mindre tid över för de egna studierna. Hannes Gebhard å sin sida inriktade sig mer och mer på samhälls- och jordbruksfrågor. Makarnas samarbete inom forskningen fördjupades speciellt under en studieresa till Tyskland 1893–1894. Då professor Max Sering från Berlin föreläste om lantbrukets nationalekonomi väcktes hos dem tankar på en ny samarbetsform bland jordbrukarna, ett andelslag. Sonen Oras födelse 1894 och dottern Maijus 1896 gav också kompanjonskapet nya dimensioner. Vid det här laget hade Hedvig Gebhard officiellt avbrutit sina universitetsstudier men hon avstod inte från sitt skriftliga arbete. Språkkunnig som hon var hade hon under deras studieresor i slutet av 1890-talet insamlat ett digert material om hur jordbrukskooperationerna hade organiserats i de centraleuropeiska länderna.


 

År 1899, när Hannes Gebhard lanserade andelsrörelseidén inom lantbruket i Finland, deltog Hedvig Gebhard aktivt om än inte offentligt. Sällskapet Pellervo hade grundats för det ideella och organisatoriska arbetet, och det blev ett naturligt arbetsfält för Hedvig Gebhard, liksom också föreningens tidskrift Pellervo. Under ett tjugotal år redigerade hon anonymt den svenska upplagan av Pellervo och gav 1902 ut Papit ja maanviljelijäin osuustoiminta (Prästerna och jordbrukarnas andels­rörelse) och 1910 Naiset ja osuustoiminta (Kvinnorna och andelsrörelsen) i Pellervos handboksserie.


 

Hedvig Gebhard hade länge hållit sig utanför partipolitiken, och hon visste att hennes kunskaper i finska var bristfälliga, men ändå lyckades det Finska partiet efter övertalning få henne att kandidera för det i det första valet till enkammarlantdagen, som hölls i mars 1907. Hon valdes in från Tavastlands norra valdistrikt som en av Finlands – och hela världens – 19 första kvinnliga folkvalda. Även Hannes Gebhard valdes in i lantdagen, så paret Gebhard blev det första äkta paret i lantdagen.


 

I lantdagen framställde Hedvig Gebhard bl.a. motioner om att förbättra de utomäktenskapliga barnens ställning, om gatufred för kvinnor, om moderskapsförsäkring samt om undervisning i hushållslära för kvinnor. Nu vidtog Hedvig Gebhards flera årtionden långa period som social familjepolitiker med engagemang för att främja undervisning och rådgivning inom huslig ekonomi.


 

Under 1910-talet upplevde Hedvig och Hannes Gebhard både privata tragedier och allmänna samhällskriser. Deras son Tapio dog i bentuberkulos 1913 och deras äldste son, diplomingenjören Oras Gebhard omkom 1919 i en fabriks­olycka i Kajana. Makens bräckliga hälsa och känsliga nerver vållade Hedvig Gebhard mycket bekymmer. Hannes Gebhard plågades av att konflikterna i samhället och kraven på förändringar nådde andelsrörelsen i slutet på 1910-talet. Han utträdde ur Sällskapet Pellervo och sade upp sig från Pellervos redaktion. Sedan tillbringade han ett par år utomlands för att bota sin depression och vårda sin hälsa.


 

När andelshandelsrörelsen delades lämnade Hedvig Gebhard sin plats i handelslaget Elantos förvaltningsråd, där hon och Miina Sillanpää var de enda kvinnorna som varit med sedan starten 1905. I stället valdes hon till medlem i förvaltningsrådet för Centrallaget för handels­lagen i Finland (SOK). Som enda kvinna i SOK och i det 1923 grundade kooperativa livförsäkringsbolaget Pohjas förvaltningsråd företrädde hon under flera årtionden kvinnorna och hemmen. Hon var språkkunnig och en skicklig talare och man ville gärna att hon skulle representera vid internationella kongresser.


 

Livsmedelssituationen i Finland försämrades snabbt efter revolutionen i Ryssland i mars 1917, varför Finlands senat tillsatte en statlig kommission för huslig ekonomi. Avsikten var att effektivera rådgivningen till hemmen om hur livsmedlen kunde användas. Hedvig Gebhard fungerade som kommissionens ordförande under hela dess verksamhetsperiod fram till 1923. Under en sådan tid av undantags­förhållanden lyckades man, antagligen tack vare det upplysningsarbete som gjordes tillsammans med hushållsföreningarna i alla kommuner i landet, undvika en svältkatastrof till följd av den svåra livsmedelsbristen. Kommissionen möjliggjorde samtidigt en utveckling av hushållsrådgivningen och undervisningen i huslig ekonomi.


 

Hedvig Gebhard återvände till riksdagsarbetet för närmare ett årtionde 1919, då hon från Nylands valkrets invaldes i riksdagen som representant för Finska partiets arvtagare Nationella samlingspartiet. I sina motioner och i sina tal i plenum inriktade hon sig främst på att få barnmorskor till landskommunerna, på att låta bygga Kvinnokliniken i Mejlans, på en obligatorisk sjukförsäkringslag samt på kvinnornas ställning i den nya äktenskapslagen. Hon verkade ändå främst till förmån för undervisning och rådgivning i huslig ekonomi. Hon började med en motion 1919 om att grunda ett statligt hushållslärarinstitut och fortsatte med ord­förandeskap i flera kommissioner som beredde lagstiftningen om undervisningen i huslig ekonomi. Gebhards riksdagskarriär tog slut inför valet 1929, då en mer högerinriktad politik kom i högsätet. Vid kandidatnomineringen förbigick partistyrelsen henne trots att hon stöddes av kvinnorörelsen.


 

Hedvig Gebhard hade från första början planerat att ge sig in i tidningsbranschen, men det blev möjligt först 1922. Kotiliesi, som grundats som en tidskrift för kvinnorna och hemmen, erbjöd henne då att bli ordförande för redaktionen och hon antog denna utmaning. Kotiliesi började utkomma 1923, och Hedvig Gebhard fortsatte som aktiv medlem av redaktionen fram till sin död.


 

Kvinnosaksarbetet och föreningsverksamheten var kanske det som under 1930- och 1940-talen låg Hedvig Gebhard varmast om hjärtat. I början av 1930-talet valdes hon in i styrelsen för Suomalainen naisliitto (Finska kvinnoförbundet) och blev dess ordförande 1934. Hon deltog i det internationella kvinnosaksarbetet som representant för Finland. År 1937 tilldelades hon hederstiteln ekonomieråd. Hedvig Gebhard ledde kvinnoförbundet i 12 år, under en tid då förståelsen för kvinnosaken inte var som störst och i skuggan av ett tungt vinter- och fortsättningskrig. Under vinterkriget skickades kända finländare, däribland Hedvig Gebhard, till Sverige för att tala för Finland och Finlands sak.


 

Att orken och krafterna räckte till berodde enligt Hedvig Gebhard till stor del på Fanny Hallava, som i ungefär femtio år ansvarade för familjen Gebhards hushåll. Hon var en god vän och till stor hjälp för Hedvig Gebhard fram till hennes död 1961.


 

Anna-Liisa Sysiharju


 

Hedvig Maria Silén, fr.o.m. 1891 Gebhard, född 14.12.1867 i Åbo, död 13.1.1961 i Helsingfors. Föräldrar köpmannen August Oskar Silén och Hedvig Josephina Palmberg. Gift 1891 med professorn Hannes Gebhard.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Hannes Gebhards arkiv, Riksarkivet; Anna-Liisa Sysiharjus privatsamling; A. J. Alanen, Hannes Gebhard (1964); M. Huuhka, Hedvig Gebhard (1977); M. Kaaminen, Hedvig Gebhard Pellervossa, parlamentissa ja puutarhassa (1997); R. Mäkinen & A.-L. Sysiharju, Eteenpäin ja ylöspäin. Hedvig Gebhardin osuus ja toiminta (2006); A.-L. Sysiharju, Släkten Silén (1988).


 

BILDKÄLLA. Gebhard, Hedvig. Uusi Suomis bildarkiv.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4994-1416928957600

 

Upp