KUNNAS, Kirsi 

(1924–2021) 

Författare, översättare, akademiker 

Kirsi Kunnas är främst känd för sina dikter och ramsor för barn och som översättare och tolkare av barnlitteratur. Hennes rim och rytmer har berett både barn och vuxna glädje. Kunnas har i likhet med andra professionella författare ägnat sig åt mångsidiga litterära arbeten, för vilka hon även fått erkänsla.

Kirsi Kunnas föddes i en bildkonstnärsfamilj, vilket kom att få en betydelse för hennes yrkesval. Som barn drömde hon om att bli dansare, men efter studentexamen började hon studera vid Konstakademin. Under krigsåren insjuknade Kunnas dock i en lungsjukdom; om hon inte hade fått recidiv skulle hon kanske ha ägnat sig åt bildkonst i likhet med sina föräldrar Wäinö och Sylvi Kunnas. 

Efter kriget inledde Kunnas studier i humaniora vid Helsingfors universitet. År 1947 fick hon anställning vid förlaget WSOY. Samma år utkom hennes debutdiktsamling Villiomenapuu (Vildäppelträdet). I den finns dels drag av den tidiga modernismen och lyriken hos författargruppen Tulenkantajat, dels av den efterkrigstida generationens strävan efter en ny mänsklighet, livsmening och ett nytt språk. Kunnas själv har sagt att hon från första början ville ha rörelse och dans i sina dikter och göra bilder av ljus och skugga. Rörelsen och bilderna blir allt tydligare i den andra diktsamlingen Uivat saaret (1950, De simmande öarna) som experimenterar med rytm och leker med språket till den grad att den konservativa kritiken klandrade den och ansåg den vara alltför humoristisk och vardaglig. 

I början av femtiotalet var Kunnas på nytt intagen på sanatorium och tillbringade ett halvt år på Kanarieöarna för att sköta sin hälsa och studera spanska. Efter återkomsten till Finland blev hon betryckt av den litterära atmosfären och den förhärskande modernistiska stilen. Hon upplevde att hon inte kunde uttrycka sina känslor med ett sådant formspråk. Men problemet löstes när Kunnas började skriva dikter för barn – en genre som i Finland inte på flera år hade ägnats någon uppmärksamhet. Till Kunnas nya liv hörde också hennes giftermål med författaren Jaakko Syrjä och flyttning till Tammerfors. Kunnas stannade i Tavastland och har senare bott i Ylöjärvi. Hennes två söner Mikko och Martti Syrjä har haft stor framgång på populärmusikens område med sin grupp Eppu Normaali. 

Kunnas har översatt och bearbetat engelska barnramsor i Hanhiemon iloinen lipas (1954, Gåsmors glada skrin). Hon inspirerades av översättningsarbetet, vilket kan noteras i hennes omvälvande diktsamling Tiitiäisen satupuu (1956, Tiitiäinens sagoträd). Här finns inbakade kommentarer om bland annat det teknifierade samhället, jordbrukspolitiken och det modernistiska poesibegreppet. Det ovanliga med boken är att den vänder sig till både barn och vuxna. 

Även i sin senare barnpoesi återkommer Kunnas till gamla teman, om också med ett något mer pessimistiskt och kritiskt tonläge än tidigare. Kunnas är även en produktiv översättare av barnlitteratur. På 1980-talet återgick hon till vuxenlyriken och skrev tre diktsamlingar som i viss mån ansluter sig till varandra. Diktsamlingarna behandlar åldrandet och naturens skiftningar. Kirsi Kunnas långa paus som vuxenförfattare torde ha berott på att hon som språklig virtuos inte lockades av 1960-talets sakliga poesi.

Under sin karriär har Kirsi Kunnas mottagit många utmärkelser och hon har fått statens litteraturpris fyra gånger. År 2000 blev hon hedersdoktor vid Tammerfors universitet; sin utnämning till akademiker mottog hon 2009. 

Suvi Ahola 

Kirsi Marjatta Kunnas, från 1957 Kunnas-Syrjä, född 14.12.1924 i Helsingfors, död 8.11.2021 i Ylöjärvi. Föräldrar konstnären Wäinö Ilmari Kunnas och konstnärinnan Sylvi Alice Karlsson. Gift 1957 med författaren Jaakko Johannes Syrjä. 

PRODUKTION. Villiomenapuu (1947); Uivat saaret (1950); Tuuli nousee (1953); Tiitiäisen satupuu (1956); Vaeltanut (1956); Tiitiäisen tarinoita (1957); Valikoima runoja (1958); Iloinen eläinkuvasto 1–6 (1967–1968); Suolapurkki (tv-pjäs, 1969); Hurpulan neiti ja Haitula (skådespel, 1972); Puupuu ja käpypoika (1972); Hassut aakkoset (1975); Kettu ja halonhakkaaja (tv-pjäs, 1977); Kani Kaniini (tv-pjäs, 1978); Kani Koipeliinin kuperkeikat (1979, 5:e uppl. 2009); Kuun kuva meissä (1980); Kaunis hallayö (1984); Sirkusjuttuja (1985); Valoa kaikki kätketty (1986); Tiitiäisen pippurimylly (1991); Puut kantavat valoa. Runot 1947–1986 (1999); Tiitiäisen tuluskukkaro (2000); Tiitiäisen runolelu (2002); Tapahtui Tiitiäisen maassa (2005). Ett sextiotal översättningar och bearbetningar av böcker för vuxna och barn. Se Finlands författare 1945–1980 (1985). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. S. Ahola & T. Hökkä, Ilmavuuden runoutta ja viisasta hölynpölyä. ”Sain roolin johon en mahdu”. Suomalaisen naiskirjallisuuden linjoja (1989); P. I. Manninen, Kirsi Kunnas. Suomalaisia lasten- ja nuortenkirjailijoita (1987); V. Repo, Kättentaputukset raastuvanoikeudessa. Muistikuvia (1987); P. Tarkka, Kirsi Kunnas. 86 författarporträtt. Författare i Finland (1983). 

BILDKÄLLA. Kunnas, Kirsi. 1986. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
17.1.2024
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5033-1416928957639

Upp