NORDGREN, Ralf 

(1936–2014) 

Författare 

Ralf Nordgren är känd både som lyriker och romanförfattare. Han är ett av de stora namnen inom den efterkrigstida finlandssvenska litteraturen; en särpräglad och djärv författare, en sökare som inte tvekar att experimentera med texten. 

Ralf Nordgrens far var folkdemokratisk partifunktionär och modern författaren Aili Nordgren. Hans yngste bror Pehr Henrik Nordgren blev tonsättare. Uppvuxen i ett politiskt aktivt och vänsterorienterat hem kom Ralf Nordgren att tillägna sig den politiska radikalism som han i sin litterära produktion har bearbetat samtidigt som han strävat efter individuella lösningar. Trots sin samhälleligt färgade prosaproduktion är Nordgren inte någon rent politisk författare; redan tidigt kom hans författarröst att tillhöra modernismen. 

I sina första prosaverk använde sig Nordgren av stoff från den egna uppväxtmiljön och sina personliga erfarenheter. I debutromanen Med (1968) finns ställvis en häftig frigörelse från hemmets och barndomens ideologiska stränghet. På hemmets väggar hänger bilder av socialismens ikoner: Stalin, Lenin, Marx och Engels. De utgör en stark kontrast till ideologin och det omgivande samhällets strävanden. Förändringarna inom den socialistiska världen, avslöjandet av grymheterna under Stalins era, Ungerns med våld kvävda folkresning och hur allt detta påverkade föräldrarna gör att romanens medverkande betraktare ifrågasätter hemmets ideologiska arv. Författaren kunde kritisera och revoltera mot det för att slutligen landa i en egen uppfattning. 

I den följande romanen Fjärilsörat (1971) beskriver Nordgren sitt alter ego Jean Brengs liv som universitetslärare (Breng förekommer redan i romanen Med). Nordgren tjänstgjorde själv som lektor i svenska vid Helsingfors universitet från 1966. Romanens huvudperson med sin ideologiska vänsterbakgrund lever mitt uppe i universitetsradikalismens tid och känner sig som en utomstående betraktare. Nordgren beskriver skickligt och övertygande den mentala process som romangestalten går igenom. Han ser på radikalismen med kritisk distans men bevarar ändå kontakten med sina föräldrars idévärld. 

Ett bevis på Nordgrens konstnärliga skicklighet och förmåga att förnya sig är romanen Det har aldrig hänt, som utkom 1977. Här frigör han sig från sina tidigare prosaverks självbiografiskt färgade upplevelse- och erfarenhetsvärld och fokuserar på de smärtsamma händelserna på Åland 1918. Romanen är ett ambitiöst försök att spåra den historiska sanningen, som döljs av så många tolkningar och skrönor. Genom två män som av en slump blir avrättade av tyskarna har Nordgren byggt upp en tät och övertygande roman som visar på det slumpartade i historien, men också på hur historieforskningen och tolkningen alltid har kunnat manipuleras av politiska eller andra samhälleliga strävanden. Det har aldrig hänt är både ett lyckat litterärt experiment och en uppgörelse som synar gränsen mellan en polemiskt tillspetsad sanning och en ändamålsenlig och tillrättalagd, bearbetad ”sanning”. 

Universitetsläraren Breng i Fjärilsörat återvänder som åhörare i Nordgrens roman Stjäl dig ett liv (1980). Den är en mytisk Kain och Abel-historia som försiggår i gränslandet mellan den idylliska landsbygden och städernas krogar. Den yvigt berättade romanen Pianobärarna (1987) beskriver fortsättningskriget och senare vänskapen mellan folken. Den är samtidigt en kritik av den traditionella realistiska romanen. Enligt Pekka Tarkkas uppfattning ”efterliknar scenernas pussel det gamla ryska avantgardets fantasi och strukturer”. 

Ralf Nordgren inledde sin bana som lyriker på 1960-talet. Han försökte skapa sitt eget språkliga uttryck och hitta sina egna motiv med utgångspunkt i den finlandssvenska dikttraditionen. Men kritikerna spårade influenser särskilt från Gunnar Björling. I sin tredje diktsamling, Vägen till himlen stängd (1970), fann Nordgren satiren och ett öppnare uttryck. I sina senare diktsamlingar iakttar han naturen och gör på ett förträffligt sätt observationer om vardagliga händelser. I Idyll och program (1972) återvände han till barndomens och ungdomens erfarenhetsvärld som han skrev om i sina första romaner. I diktsamlingen Åttonde dag (1974) nedtecknade han pregnanta vardagsupplevelser och iakttagelser. Nordgren har senare skrivit dels sparsmakad naturlyrik, dels dikter vilkas karaktär närmat sig manifestet samt lärodikter förgrenade åt många olika håll. 

Kalevi Kalemaa 

Ralf Runar Nordgren, född 2.8.1936 i Vasa, död 6.4.2014 i Helsingfors. Föräldrar agrologen, partifunktionären Runar Evald Nordgren och författarinnan Aili Amanda Henriette Salminen. Gift med (1) filosofie kandidaten Soili Pääkkö 1958, (2) tandläkaren Corinna Warburton 1967, (3) Carla Enbom 1992. 

PRODUKTION. Folk klättrar omkring (1964); På fri fot (1966); Med (1968; till fi. 1969); Vägen till himlen stängd. En diktbok (1970); Fjärilsörat (1971; till fi. 1971); Idyll och program (1972); Åttonde dag. Dikter (1974); Det har aldrig hänt. Roman (1977; till fi. 1978); Stensamling (1979); Stjäl dig ett liv (1980; till fi. 1982); Jag kan inte säga för mycket (1983); Pianobärarna (1987; till fi. 1987); Det kluvna äpplet (1989; till fi.1989); Han vaktade en å (1994); En rörelse i landskapet (1998); Runar Salminen. Diktare i ord och trä (tills. med J. Nordgren, 2003). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. P. Tarkka, 86 författarporträtt. Ralf Nordgren. Författare i Finland (1983). 

BILDKÄLLA. Nordgren, Ralf. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
17.1.2024
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5065-1416928957671

Upp