Skriv utHORN, Evert
(1585–1615)
Fältmarskalk
Evert Horn studerade vid universitetet i Rostock. Sin militära bana inledde han i samband med Karl IX:s krig i Polen. Horn deltog som underbefälhavare i Jakob De la Gardies krigståg till Ryssland, där han vann rykte genom sin seger över polackerna. Senare erövrade han borgar i Ingermanland. Kung Gustav II Adolf följde Horn för att lära sig krigskonsten. Horn anses ha skapat det finsk-svenska rytteriets taktik.
Det svenska stormaktsväldets uppkomst förutsatte att riket i många avseenden ansträngde sina krafter till det yttersta. Till de enskilda personer som skapade stormakten kan man även räkna ett stort antal från Finland, av vilka en betydande del tillhörde sin tids stormannasläkter. Den mest betydande av dessa släkter var Horn, av vilken många medlemmar nådde rikets topp. En av de mest lysande representanterna för Kankasgrenen var fältmarskalken Evert Horn, som dog endast trettio år gammal.
Evert Horn erhöll sin tids bästa uppfostran. Han föddes 1585 i Hapsal i Estland, där hans far Karl Henriksson Horn verkade som ståthållare i Narva och också hade många andra uppgifter i Estland. Karl Henriksson Horn och Agneta von Dellwig hade ytterligare tio barn. Efter att först ha studerat i hemlandet sändes Evert Horn till universitetet i Rostock, som vid den tiden var ett av de ledande protestantiska universiteten. Efter sin återkomst framstod han som en man som redan i unga år gjort sig bekant med tidens högsta kultur och dessutom var språkkunnig. Man vet att han, vid sidan av sina hemspråk svenska och finska, även behärskade latin, tyska och franska.
Sin militära karriär inledde Horn i Karl IX:s polska krig. Början var inte lovande, för den första stora drabbning han deltog i, slaget vid Kirkholm 1605, slutade i nederlag för de svenska vapnen. Den unge ädlingen sändes nu till Finland för att samla en hjälpstyrka om ettusen man för transport till Pärnau. I Karl IX:s kröningståg följande år bar han Finlands fana.
Sitt rykte skapade Horn under krigståget mot Ryssland. För att avvärja den fara som hotade från Polen beslöt Karl IX att stöda den ryske tsaren Vasilij Sjujskij, och sände en armé under Jakob De la Gardie till Ryssland. Horn följde med som De la Gardies underbefälhavare och var snart hans närmaste stridskamrat.
Krigståget inleddes våren 1609. Novgorod öppnade frivilligt sina portar för svenskarna, och tåget fortsatte mot Moskva. Horn ledde förtrupperna och röjde vägen. Han besegrade polackerna i striderna vid Staraja Russa, Kamenka och Zborovsk. Då de finska trupperna revolterade och vägrade att marschera längre in i Ryssland, fick De la Gardie och Horn lov att följa trupperna, som på egen hand vänt hemåt, halvvägs till Novgorod. Här lyckades det äntligen överbefälhavaren att stoppa männen. Horn ledde en del av de finska trupperna tillbaka till hemlandet och återvände därifrån till Ryssland med i huvudsak utländska legotrupper.
Under tiden hade De la Gardie lyckats inta Moskva, dit även Horn skyndade med sina nya förstärkningar. I slaget vid Klusjino besegrades den svensk-ryska armén, då legotrupperna, som var missnöjda över sin sold, gick över till den polska sidan. Med nöd och näppe undgick Horn och De la Gardie att hamna i polackernas händer.
Då de svenska trupperna återkommit till västra Ryssland, stängde Novgorod sina portar för dem. År 1611 intog De la Gardie med Horns hjälp staden, som kom att vara arméns bas under krigets hela slutskede. Horns trupper erövrade därefter fästningarna jaama, Koporje och Ivangorod i Ingermanland. Sommaren 1613 besökte Horn Sverige, men han återvände snart till Finska vikens sydkust. Då den unge konungen Gustav II Adolf 1614 kom till sin i Ryssland kämpande armé för att lära sig krigskonsten, följde han i huvudsak Horns avdelning och var bl.a. med om intagandet av borgen Audova.
Då kungen återvände till Sverige tog han De la Gardie med sig, och det ryska krigets militära och politiska ledning lades i händerna på Horn, som upphöjts till fältmarskalk. Då Gustav II Adolf 1615 återkom till Ingermanland, följde han igen Horn på slagfältet. Vid belägringen av Pskov stupade Horn i en i och för sig obetydlig skärmytsling. Kungen sörjde djupt Horns fall och var närvarande vid hans begravning på Kankas, varifrån den fallne krigshjältens stoft senare överfördes till Tavastska koret i Åbo domkyrka. Margareta Fincke, med vilken Horn ingått äktenskap några år före sin död, levde som änka fram till 1647 på Autis gård i Lemo.
Horn var en modig soldat och en betydande befälhavare. Hans betydelse sträcker sig på sätt och vis tiotals år fram i tiden, för han har med skäl ansetts vara skapare av den finsk-svenska kavalleritaktik som skaffade de svenska vapnen många segrar i trettioåriga kriget. I motsats till det mellaneuropeiska kavalleriet, som anföll fienden endast längsmed fronten och samtidigt besköt fienden med pistoler, tog Horn åter till heders kavalleriets blanka vapen, lansen och framför allt värjan, och ledde sitt rytteri i närstrid genom frontalanfall rakt mot fienden. Taktiken hade man lärt sig av polackerna, men Horn utvecklade en egen variant av den.
Även på ett annat minnesvärt sätt skiljde sig Horn fördelaktigt från samtida krigare, nämligen genom sin humanitet och välvilja gentemot civilbefolkningen även i fiendeland. Han försökte skydda den från soldaternas våld och vann sålunda också invånarnas hängivenhet på de besatta områdena. Kanhända var detta en bidragande orsak till legosoldaternas missnöje med honom, eftersom de var vana vid en allmän rätt att plundra. Horn var även i övrigt pålitlig och ridderlig till sin natur. Hans samarbete med De la Gardie, som ingalunda var en av de allra lättaste naturerna, var alltid helgjutet, och några meningsskiljaktigheter dem emellan är inte bekanta.
Evert Horn var också ekonomiskt lagd. Han lånade kronan penningar och erhöll betydande förläningar både i sina hemtrakter i Virmo och Vemo i Egentliga Finland och i Österbotten. Som säteri innehade han Hornarnas berömda Kankas.
Det är ovanligt att en man som stupade som trettioårig, i början av sin bana, räknas till de stora härförarna. Så förhåller det sig dock med Evert Horn. Han var utan tvekan en av den svenska stormaktstidens mest betydande härförare, en självständig och nyskapande taktiker.
Veli-Matti Syrjö
Evert Karlsson Horn, född 11.6.1585 i Hapsal, Estland, död 24.7.1615 i Pskov. Föräldrar riksrådet, ståthållaren i Estland Karl Henriksson Horn och Agneta von Dellwig. Gift 1613 med Margareta Fincke.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. J. Hannula, Hakkapeliter och karoliner (1941); A. Korhonen, Hakkapeliittain historia I–II (1939−1943); H. Pohjolan-Pirhonen, Suomen historia VII. Suomen historia 1523−1617 (1960).
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4104-1416928956710