TALLQVIST, Knut


(1865–1949)


Professor, assyriolog


Som den första produktiva forskaren och som meriterad lärare lade Knut Tallqvist grunden till den ryktbara finländska assyriologiska skolan. Han introducerade även många orientaliska ämnen för en bredare publik.


 

Knut Tallqvist var yngste son till en kyrkoherde i Kangasala och Norrmark som hörde till en anrik prästsläkt. Sina studier i orientaliska språk, grekiska och latin började han vid universitetet i Helsingfors för professorn i orientalisk litteratur Ernst August Strandman, men på grund av lärarens svaga hälsa fick han i stor utsträckning förkovra sig på egen hand. Då det i Finland vid denna tid inte gavs någon undervisning på området, efter den första assyriologen Karl Fredrik Enebergs bortgång, forsatte Tallqvist efter avlagd filosofie kandidatexamen sina studier i Leipzig och Berlin 1888–1889, för Friedrich Delitzsch och Eberhard Schrader, som hörde till den tidens ledande kilskriftsforskare. Inspirerad av dem ägnade sig Tallqvist i huvudsak åt assyriologisk forskning och disputerade 1890 med en avhandling om språket i Babylons siste kung Nabunaids avtalstexter. Det var den första avhandlingen i sitt slag i Finland. År 1891 utnämndes Tallqvist till docent i assyriologi och semitiska språk.


 

Under de följande årtiondena var Knut Tallqvists assyriologiska produktion omfattande. Grundforskning i kilskrift, som innefattar kopiering av texter, transkription och översättning, utförde Tallqvist vad kopieringen beträffar sparsamt. Det berodde på att han inte hade möjlighet att under någon längre tid vistas i de euro­peiska museer där samlingarna av kilskriftstavlor förvarades. Resultatet av den forskning han bedrev vid British Museum i London 1892 var i alla fall en för sin tid exemplarisk utgåva och kommentar till den så kallade Maqlû-besvärjelsen, som lade en fast grund för framtida studier av själva texten och av mesopotamiska religiösa föreställningar. Också den studie som utgavs 1938 om det akkadiska språkets gudaepitet och det tidiga arbetet om nybabyloniska personnamn är exempel på förtjänstfullt genomförda, omfattande texteditioner och kommentarer. Till de viktigaste hjälpmedlen på området hör i synnerhet det uppslagsverk som gavs ut 1914 med förteckningar över assyriska personnamn och som fortfarande delvis används, eftersom ny forskning på området inte inleddes förrän i mitten av 1990-talet. Man hänvisar fortfarande till många av Tallqvists studier, trots att de delvis är föråldrade.


 

För assyriologerna på Tallqvists tid var bred kunskap om också andra semitiska språk nödvändiga och kännetecknande. I London kopierade Tallqvist förutom lertavlor även syriska handskrifter om Makarios den store från Egypten, som han 1894 gav ut i svensk översättning. För att få praktisk användning för sina akademiskt inhämtade kunskaper i arabiska, och för att lära känna Främre Orientens kulturer också i övrigt, studerade och arbetade Tallqvist 1893–1895, försörjd av universitetets Alexandersstipendium, huvudsakligen i Konstantinopel, Beirut, Jerusalem och Kairo. De brev Tallqvist under resan utväxlade med sin fästmö och som senare publicerades, ger en levande bild av hans upplevelser och av de människor han mötte.


 

Ur vetenskaplig synvinkel bar vistelsen utomlands riklig frukt: 1897 utkom en samling av arabiska ordstäv och lekar som Tallqvist hade samlat under resans gång. Där har bevarats åtskilligt material som är både filologiskt och etnografiskt värdefullt. En bearbetning av fjärde boken i Ibn Sa’îds historiska epos som han utgående från originalhandskriften gjorde i Kairo och utgav 1899, gjorde honom behörig som professor i orientalisk litteratur. Senare var Tallqvist främst sysselsatt med den första finska översättningen av Koranen – ett arbete som slutfördes 1957 av Armas Salonen och Jussi Aro.


 

Förutom åt semitiska språk ägnade sig Tallqvist också inom några ämnesområden åt jämförande språk- och kulturforskning. Om det vittnar t.ex. verket Himmelsgegenden und Winde, där han detaljerat går igenom väderstreckens och väderfenomenens terminologi inom olika språkgrupper och i olika kulturkretsar.


 

Tallqvists insats som Finlands första popularisator på den egna vetenskapens område är synnerligen betydelsefull. Han utgav åtskilliga artiklar på båda de inhemska språken och inom vitt skilda ämnesområden och kunde därmed låta såväl den läsande allmänheten som de redan initierade ta del av de senaste rönen inom forskningen i orientalistik och dessutom sina egna resonemang kring de mest olik­artade frågor, som förhållandet mellan islam och kristendom, och kvinnans ställning i Orienten. I Finska orientsällskapets serie Populärvetenskapliga skrifter utkom under århundradets första hälft utförliga studier bl.a. om madonnakultens förhistoria, om härskarnas legitimitet i tvåflodslandet och om himlakropparna i olika forntida kulturer. Till Tallqvists sista verk hör den svenska översättningen av den mesopotamiska litteraturens klassiker Gilgameš-eposet, och postumt utkom 1953 ett urval översättningar av babyloniska hymner och böner. Av kulturhistoriskt värde är hans skrifter om Georg August Wallins liv och resor i den arabiska öknen och utgivningen av Wallins brev och dagböcker.


 

Som lärare utformade Tallqvist i Helsingfors Nordens enda assyriologiska skola. Diplomaten Harri Holma, som var docent i assyriologi och semitisk filologi, och den internationellt mycket kände ­Armas Salonen, som innehade en personlig professur i assyriologi, är två exempel på elever som blev framgångsrika.


 

Sanna Aro


 

Knut Leonard Tallqvist, född 16.3.1865 i Kyrkslätt, död 16.8.1949 i Kyrkslätt. Föräldrar prosten Johan Stefan Tallqvist och Johanna Sofia Rindell. Gift 1895 med Irene Bäckström.


 

PRODUKTION. Die Sprache der Contracte Nabû-nâ´ids (555–558 v. Chr.) mit Berücksichtigung der Contracte Nebukadnezars und Cyrus (1890); Neubabylonische Wohnungsmietverhältnisse (tills. med B.A. Meissner). Zeitschrift für die Kunde des Morgenlandes 4/1890; Studien zu den Babylonischen Texten, Heft VI B. Zeitschrift für Assyriologie 7/1893; Die assyrische Beschwörungsserie Maqlû nach den Originalen im British Museum herausgegeben I−II (1895); Arabische Sprichwörter und Spiele, gesammelt und erklärt (1897); Ibn Sa´îd. Kitâb al-mugrib fî hulâ al-magrib IV. Geschichte der Ihsîden und fustâtensische Biographien (1899); Bref och dagboksanteckningar af Georg August Wallin. Utgifna jemte en lefnadsteckning (1905); Neubabylonisches Namenbuch zu den Geschäftsurkunden aus der Zeit des Šamaššumukin bis Xerxes (1906); Das Datum des Feldzuges Sanheribs gegen Hîlaku und des Eponymates Sulmu-Bêls. Orientalische Litteraturzeitung 14/1911; Assyrian Personal Names (1914); På helig och ohelig mark. Reseskildringar från Orienten (1918); Puolikuun lasku – Etu-Aasian nousu (1919); Madonnans förhistoria (1920); Konungen med Guds nåde (1920); Old Assyrian Laws (1921); De äldre orientaliska folken (tills. med J. Charpentier). Stockholm (1926); Himmelsgegenden und Winde (1928); Paradisets nyckel eller huru man tillber Allah (1930); Der assyrische Gott (1932); Baabelin manalassa (1933); Sumerisch-akkadische Namen der Totenwelt (1934); Akkadische Götter-epitheta (1938); Kuu ja ihminen (1938); Gilgameš-eposet (1945); Månen i myt och dikt, folktro och kult (1947); Babyloniska hymner och böner (1953). Bibliografi i Studia Orientalia 11/1945; se även Finlands författare 1809−1916 (1993).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Knut Tallqvists arkiv, Nationalbiblioteket; P. Aalto, Oriental Studies in Finland 1828−1918. The History of Learning and Science in Finland 1828−1918 10b (1971); S. Aro & R. Mattila, Assyriological Studies in Finland. Proceedings of the Foundation of the Finnish Institute in the Middle East 1/2007; H. S. Nyberg, Knut Leonard Tallqvist. Societas scientiarum Fennica. Årsbok 37 (1959); A. Salonen, Knut Leonard Tallqvist. Suomalainen Suomi 1949; Knut Tallqvist och hans fästmö. Deras brevväxling under hans resa i Orienten 1893−1895. Red. H. Tallqvist (1986).


 

BILDKÄLLA. Tallqvist, Knut. Foto: Ateljé C. P. Dyrendahl. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5134-1416928957740

 

Upp