Skriv utFORSELL, Elisabeth
(omnämns 1739–1747)
Rådgivare i spinneri
Elisabeth Forsell var anställd av Manufakturkontoret i Stockholm som rådgivare i spinneri, från 1739 i Åbo och senare i Borgå. Hon hade till uppgift att lära finländarna använda moderna spinnrockar och härvlar.
På riksdagen 1738–1739 framförde flera ägare till linne-, hamp- och sidenmanufakturer klagomål över brist på garn. Till följd härav inledde de första spinnskolorna, under det nyinrättade Manufakturkontoret, sin verksamhet i Stockholm hösten 1739. Snart uppstod planer på att sända en rådgivare i spinneri till Finland på Manufakturkontorets bekostnad. Finland ansågs lämpa sig speciellt väl för odling av lin, och hade därför, med undantag för Österbotten, utsetts till specialområde för spinneri av lin.
Till rådgivare i spinneri utsågs Elisabeth Forsell, en av de bästa spinnerskorna vid Kättsta linneväveri i Harakers socken i Västmanland. Redan den 22 oktober 1739 var hon på väg från Stockholm till Finland. Hon hade fullmakt från Manufakturkontoret att på orter som anvisats henne av landshövdingarna undervisa i spinneri på dubbelspinnrockar med två sländor. Till Finland förde hon med sig en dittills okänd dubbelspinnrock och en härvel. Forsell fick 6 koppardaler i veckolön, fri belysning och värme samt fri resa till Åbo. Landshövdingarna skulle ge henne handräckning och genom kungörelser informera om hennes verksamhet.
Dubbelspinnrocken var en uppfinning av Forsells tidigare förman, Abraham Hedman, som var direktör för Kättsta manufakturverk. På denna spinnrock med dubbla sländor kunde man spinna två garn samtidigt, t.ex. lin och ylle, och en erfaren spinnare kunde spinna dubbelt så mycket som tidigare. Enligt spinnerskorna blev arbetet inte tyngre. Hedman vann ryktbarhet för sin uppfinning, som i östra rikshalvan introducerades vid spinnskolan i Otavala, som verkade i Finland 1759–1767.
Elisabeth Forsell anlände till Finland i början av december 1739. Till en början hade hon endast ett fåtal elever. Hon har själv berättat att hon först placerades i ett rum i borgmästaren Esaias Wechters väveri i Åbo, där hon undervisade några hantverkarhustrur och -döttrar. I januari flyttade hon till ett hus som anvisats henne av landssekreteraren Samuel Forseen. Huset var ödsligt beläget vid en avrättningsplats, och nästan inga elever vågade sig dit. Forsell undervisade också i högreståndshem i Loimijoki och Pikis. Under våren skickades pigan Juliana Garberg att i sex veckors tid ta del av hennes undervisning, och hon lärde sig den nya spinneritekniken.
Elisabeth Forsell blev osams med landssekreteraren Forseen; enligt spinnerskan spred denne märkliga rykten om henne och skrämde bort folk från spinnundervisningen. Också landshövdingen i Åbo och Björneborgs län, Otto Reinhold Yxkull, var främmande för en lärare som Forsell och önskade sig en äldre och mer stadgad person i hennes ställe. Slutligen undervisade Forsell dottern till en präst som bodde i närheten av Åbo och därutöver en tjänarinna, men hösten 1740 hade hon redan flyttat till Borgå.
Den unga spinnerskan möttes av misstänksamhet även på den nya orten, men åtminstone så sent som 1747 fick hon i Borgå lön från Manufakturkontoret i Stockholm. Därefter försvinner spåren efter Elisabeth Forsell. Hon finns inte nämnd i bevarade husförhörslängder från 1749 i Borgå, inte heller i längderna över vigda eller döda. Enligt grundaren av spinnskolan i Otavala, Hans Henrik Boije, skall hon i sinom tid ha återvänt till Sverige.
Elisabeth Forsell var en föregångare inom spinneriundervisningen i Finland. Hon var verksam i en främmande trakt där det delvis talades ett för henne främmande språk. Till svårigheterna bidrog säkerligen den ryska ockupationen, lilla ofreden, som ägde rum medan Forsell befann sig i Finland. Hans Henrik Boije berättar att man i Finland fascinerades av Forsells spinneri, men att få tog del av hennes undervisning. Boije förmodar att misslyckandet berodde på att Forsell inte stod under någon persons speciella beskydd. Det fanns planer på att Forsell skulle efterträdas av Juliana Garberg i Åbo, men det finns inga uppgifter om att planerna sattes i verket.
Kirsi Vainio-Korhonen
Elisabeth Forsell, omnämns 1739−1747.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. K. Laine, Otavalan pellavanviljely- ja kehruukoulu. Ruotsi-Suomen pellavanviljely- ja kehruupolitiikka 1700-luvulla. Historiallisia tutkimuksia XXI (1935).
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5149-1416928957755