Skriv ut          Tillbaka

FEDERLEY, Harry


(1879–1951)


Professor i genetik


Harry Federley anses vara skaparen av den finländska genetiken. Han är även känd för sin rashygieniska verksamhet och för sina insatser att bevara den finlandssvenska befolkningens ställning.


 

Harry Federley föddes i en finlandssvensk tjänstemannafamilj i Viborg, avlade studentexamen vid Nya svenska läroverket i Helsingfors och började 1896 studera zoologi vid Helsingfors universitet. Han bedrev forskning vid en tid då den moderna genetiken skapades. Dess födelse kan dateras till 1900, då Georg Mendels ärftlighetslagar återupptäcktes.


 

Åren 1905–1906 undersökte Federley temperaturens inverkan på utvecklingen av fjärilarnas vingfjäll, och fyra år senare reste han till Ludwig Plate-institutet i Jena för att fortsätta sina fjärilsstudier. I Jena stiftade han bekantskap med den 76-åriga Ernst Haeckel och den svenske biologen och genetikern Herman Nilsson-Ehle. Under åren i Jena 1910–1911 färdigställde Federley en studie över kromosomuppsättningarna hos vissa tofsspinnarfjärilar och korsningar mellan dem. I denna studie, som senare blev en klassiker, kombinerade Federley korsningsanalys med kromosomstudier och lyckades klarlägga hur permanenta hybriders artkorsningar kom till.


 

Redan under de första åren av sin karriär deltog Federley i konferenser om reproduktion och kongresser i rashygien och zoologins genetik. Från Jena reste han 1911 till Paris, där han höll ett föredrag hos sällskapet Conference Internationale de Génétique. Han höll ett föredrag vid ett möte hos Svenska sällskapet för rashygien 1917. Därefter återvände han många gånger till Sverige, särskilt sedan Uppsala hade fått världens första institut i rasbiologi 1921.


 

Federley bytte 1915 sin docentur i zoologi mot en docentur i genetik. Vid sidan av fjärilsforskningen började han framhäva genetikens bredare samhälleliga betydelse. Hans intresse för rashygien hade väckts redan i Jena. År 1911 deltog han i ett möte som anordnats av Tysklands rashygieniska förening. Överallt i Europa började man under det tidiga 1900-talet anse att en nations styrka låg i en stark och duglig befolkning. Befolkningsstatistik visade att nativiteten hade börjat sjunka, särskilt bland de högre samhällsskikten, och att de som hörde till de lägre skikten födde flest barn. Urbaniseringen såg ut att öka negativa fenomen som kriminalitet och alkoholmissbruk. Dessa kallade Federley för rasgifter, och de antogs påverka kommande generationer. Läkarna i synnerhet blev övertygade om att alkoholism och kriminella böjelser gick i arv. Detsamma ansågs gälla sinnessjukdomar. Föreställningarna bekräftades av antropologiska mätningar.


 

Federley utgav 1913 sin första skrift om eugeniken, d.v.s. rashygienen: Genetik och eugenik. I en föreläsningsserie i början av 1920-talet framförde han synpunkten att de högsta samhällsskikten i alla kulturländer tycks ha utgjort den värdefullaste biotypen, en typ som dock var på väg att försvinna därför att nativiteten var högre i de lägre än i de högsta samhällsklasserna. Ett föredrag om ärftlighet och folkhälsa som Federley höll på Societetshuset i Helsingfors hösten 1920 väckte starkt bifall.


 

Federleys ansträngningar som försvarare av den svensktalande befolkningen i Finland inleddes då han 1911–1913 var sekreterare för Florinska kommissionen vid Svenska litteratursällskapet. På 1920- och 1930-talen var han också sekreterare för Samfundet Folkhälsan i Svenska Finland. Nu kunde han se finlandssvenskarnas hälsotillstånd och befolkningsutveckling med nya ögon. Han upptäckte skillnader i sjukdomsfrekvens mellan svensk- och finsktalande och drog av dessa slutsatser om ärftlighet. Härifrån var steget kort till en ”rashygienisk väckelse”.


 

Såväl i Tyskland som i Storbritannien skilde man i början av 1900-talet mellan positiv och negativ rashygien. Den förra betydde rådgivning, den senare isolering, rentav sterilisering. I Ärflighet och folkhälsa (1921) presenterade Federley genetikens senaste rön och diskuterade de två riktningarna inom rashygienen.


 

På Florinska kommissionens initiativ inrättades s.k. hälsovårdartjänster i svenskbygderna. Efter att ha utnämnts till professor i genetik (1923–1949) anlitades Federley som föreläsare för denna yrkesgrupp. Hälsovårdarnas uppgift var att bedriva upplysning, bl.a. äktenskapsrådgivning. Med hjälp av donationsmedel började Samfundet Folkhälsan i Svenska Finland i början av 1920-talet prisbelöna mödrar som hade lyckats uppfostra åtminstone fyra livskraftiga, välskötta, mentalt och fysiskt friska barn i 4–17-årsåldern. Villkoret var att barnen på både fädernet och mödernet skulle höra till den ”finlandssvenska stammen”.


 

Ambitionen att stärka den finländska befolkningens rasmässiga egenskaper fullföljdes genom en steriliseringslag, som utgick från att negativ rashygien skulle tillämpas och som antogs nästan enhälligt av Finlands riksdag 1934. Väestöliitto (Finska befolkningsförbundet) som grundades 1941 fick till uppgift att propagera vikten av befolkningens storlek och kvalitet för både nationens fortbestånd och dess materiella och andliga utveckling.


 

Federley var 1929 ordförande för den kommitté som beredde steriliseringslagarna och kunde i hög grad påverka betänkandets innehåll. Kommittén fick i uppdrag att grundligt utreda om det gick att stifta en lag som skulle göra det möjligt att på sociala och allmänt humana grunder sterilisera sinnesslöa, sinnessjuka och epileptiker. Betänkandet gav en vid översikt av utländsk lagstiftning och praxis och där anfördes flera exempel på degenererade släkter. I tidningsartiklar började det förekomma hänvisningar till en bestämd degenererad släkt som förekommit i betänkandet. Detta var ägnat att väcka skräck hos såväl experter som lekmän. Genom sina omfattande utländska kontakter var Federley välinformerad om hur man på andra håll tänkte och agerade. Under en överläggning om brottsförebyggande åtgärder i början av 1930-talet åberopade Federley tyska tvillingstudier, som visade att tvillingar ofta gjorde sig skyldiga till liknande brott och hade likartade sjukdomar.


 

Federley brevväxlade med centrala tyska och amerikanska rashygieniker och var medlem av den internationella eugenikkommissionen. Särskilt nära relationer hade han med nordiska ärftlighetsforskare och Uppsala rasbiologiska institut där han föreläste på 1920- och 1930-talet. Federley följde aktivt med den internationella utvecklingen inom sitt fack. Han höll föredrag på kongresser i såväl demografi som genetik och eugenik, t.ex. vid Deutsche Gesellschaft für Vererbungswissenschaft i Berlin 1929 och i Kaiser-Wilhelm-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften. Samtidigt (1929–1930) kompletterade han sina studier vid Kaiser Wilhelm Institut für Biologie i Berlin.


 

Federley var en kraftfull försvarare av finlandssvenskheten. När språkstriderna gick som hetast på 1920-talet skrev han till en vän vid Max Planck-institutet att 1 200 svenskspråkiga studenter skulle fördrivas till Sverige om Helsingfors universitet förfinskades.


 

Genetiska institutionen vid Helsingfors universitet anordnade 1979, när hundra år gått sedan Federleys födelse, ett symposium där man behandlade bland annat kromosomforskning och växtförädling. Federleys andra ämnesområde inom genetiken, rashygienen, behandlades däremot inte.


 

Vid en utvärdering av Harry Federleys betydelse måste hans internationella orientering framhävas. Listan på personer han sände särtryck till upptar närmare tvåhundra namn. Federleys assistent och efterträdare Esko Suomalainen påpekar i nekrologen över sin företrädare, att denne med sin forskning hade visat hur en forskare som kommer från ett litet land kan bli internationellt känd.


 

Marjatta Hietala


 

Harry Federley, född 22.3.1879 i Viborg, död 13.11.1951 i Helsingfors. Föräldrar disponenten Georg Gottfrid Federley och Alina Olga Elisabeth Bandholtz. Gift 1903 med Bertha Maria Anna Paulig.


 

PRODUKTION. Lepidopterologische Temperatur-Experimente (1906); Das Inzuchtproblem. Handbuch der Vererbungswissenschaft (1927); Vererbungsstudien an der Lepidopterengattung Pygarera. Archiv für Rassen- und Gesellschaftsbiologie; Ett år i Jena. Människor och minnen V (1952). Se även T. Carpelan & L. O. T. Tudeer, Helsingfors universitet. Lärare och tjänstemän från år 1828 I (1925) och S. Sola & L. O. T. Tudeer, Helsingfors universitet. Lärare och tjänstemän från år 1828 I−II. Supplement till slutet av år 1938 (1940).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Harry Federleys arkiv, Nationalbiblioteket. Helsingin Sanomat 15.11.1951; Hufvudstadsbladet 7.11.1911, 3.5.1920, 14.11.1951, 22.3.1979; M. Hietala, Rotuhygienia. Olemmeko mongoleja vai germaaneja. Mongoleja vai germaaneja? Rotuteorioiden suomalaiset (1985); K. Lagerspetz, Biologiset tieteet. Suomen tieteen historia III (2000); Åbo Underrättelser 27.11.1921.


 

BILDKÄLLA. Federley, Harry. Foto: Ateljé Alfred Bischoff, 1910. SLS/ Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5204-1416928957810

 

Upp