SAXÉN, Lauri 

(1927–2005) 

Utvecklingsbiolog, universitetskansler 

Lauri Saxén forskade i såväl patologi som utvecklingsbiologi och uppnådde en internationellt erkänd ställning. Han hade framträdande poster inom inhemska och utländska medicinska och biologiska organisationer och var kansler för Helsingfors universitet. 

Lauri Saxén hörde till den kända kultursläkten Saxén, vars medlemmar i många fall i synnerhet utmärkt sig som medicinska forskare. Hans far Arno Saxén var professor i patologisk anatomi vid Helsingfors universitet och hans farbror Martti Saksela professor i geologi vid samma universitet. Även Lauri Saxéns bror Erkki Saxén var professor i patologisk anatomi. 

Efter studentexamen 1945 studerade Lauri Saxén vid Helsingfors universitet både biologi och medicin, blev filosofie kandidat och magister 1950 och medicine licentiat 1954 samt disputerade samma år för medicine och kirurgie doktorsgraden om syncellernas utveckling hos grodan. Senare avlade han även filosofie licentiatexamen. Som läkare specialiserade han sig på patologisk anatomi och verkade både som docent och biträdande professor i detta ämne, tills han 1967 utnämndes till en personlig extraordinarie professur i experimentell patologi. Från detta ämbete valdes han 1993 till kansler för universitetet. Som kansler hann han emellertid bara verka i tre års tid fram till sin pensionering. 

Redan tämligen tidigt sökte sig Saxén till professor Sulo Toivonens forskargrupp i utvecklingsbiologi, där man strävade efter att reda ut induktionsfenomenen i vertebraternas tidiga embryonala utveckling, d.v.s. hur en viss vävnad inverkar på en intilliggande vävnads utveckling i en speciell riktning. I gruppen verkade också biokemisten Taina Kuusi och senare immunologen Tapani Vainio. Saxén blev snabbt Toivonens närmaste medarbetare, och de publicerade tillsammans 1955 en inom expertkretsar mycket uppskattad tvågradientteori; enligt denna finns det två ämnen som påverkar vid primärinduktionen, och det inbördes förhållandet mellan dessa två avgör om det inducerade centrala nervsystemet utvecklas till frontalloben eller bakre loben i hjärnan eller till ryggmärgen. Samarbetet ledde också till andra publikationer, och 1962 utgavs på begäran av en engelsk förläggare Saxéns och Toivonens monografi Primary Embryonic Induction, som sedermera även översattes till ryska. 

Sedan nya lokaler för patologiska institutionen blivit färdiga nära sjukhuskomplexet i Mejlans i Helsingfors flyttade Saxén över dit från den zoologiska institutionen och började sätta upp sin egen forskargrupp för att studera differentieringen i musens njure och därvid förekommande induktioner. Grundelementen för detta forskningsarbete hade han tillägnat sig mot slutet av 1950-talet vid Stanford University i Kalifornien, och sedermera utvecklade han framgångsrikt den behövliga tekniken för vävnadsodling. I synnerhet tack vare dessa arbeten blev Saxén inom sitt område en av de ledande forskarna i världen. Den under årens lopp hopbragta kunskapen om utvecklingen av njuren samlade han till monografin Organogenesis of the Kidney (1987); redan 1969 hade han tillsammans med embryologen och patologen Juhani Rapola publicerat ett verk om medfödda missbildningar. Erkki och Lauri Saxén var centrala medlemmar i forskargruppen ”Wetterkulla Medical Center”, som två gånger årligen möttes på Saxéns släktgård Wetterkulla i Eräjärvi i Orivesi för att diskutera, komma med idéer, skriva och även bada bastu. 

Saxén deltog aktivt i det internationella vetenskapliga livet och invaldes i styrelserna för ett flertal vetenskapliga organisationer och i redaktionsråden för publikationsserier inom sitt fack; på 1970-talet verkade han som president för det internationella utvecklingsbiologiska sällskapet. I hemlandet var han speciellt aktiv inom läkarsällskapet Duodecim och fungerade som dess ordförande på 1980-talet. Under hans tid som redaktionssekreterare och chefredaktör för tidskriften Duodecim utvecklades den till en modern och översiktlig medicinsk tidskrift som följde med sin tid. Saxéns intresse för publicering av fakta och för popularisering av vetenskap ledde också till grundandet av tidskriften Tiede 2000 (sedermera Tiede) mot slutet av 1970-talet, då Saxén verkade som styrelseordförande för Finska kulturfonden. 

Saxén betonade i sina olika uppgifter oavbrutet vikten av grundforskning och försvarade den vetenskapliga friheten i synnerhet mot politiska och ideologiska bindningar; sina essäer om vetenskapen och dess natur samlade han 1984 till verket Vapaa ja sidottu tutkimus (Fri och bunden forskning). Även hans intresse för naturfotografering resulterade i en bok, Kiehtovat kukkaset (1988, Fascinerande blommor), och minnesverket Sammakkolääkäri (Grodläkaren) kom ut 2000. 

I Lauri Saxéns person förenades en första rangens modern vetenskapsman med de bästa traditionerna inom den finska bildade klassen. Hans talrika samhälleliga uppgifter och även det förtroende som den akademiska ungdomen visade honom – han var inspektor för Viborgska nationen – utgör bevis för den uppskattning som denne konstruktive och ibland något sarkastiske professor rönte. 

Anto Leikola 

Lauri Otto Saxén, född 27.7.1927 i Helsingfors, död 10.10.2005 i Helsingfors. Föräldrar professorn Arno Saxén och Katri Natalia Palmroth. Gift 1951 med odontologie doktorn, docenten Leena Maija Pelkonen. 

PRODUKTION. The Development of the Visual Cells. Embryological and Physiological Investigations on Amphibia (1954); Primary Embryonic Induction (tills. med S. Toivonen). London (1962); Congenital Defects (tills. med J. Rapola). New York (1969); Vapaa ja sidottu tutkimus (1984); Organogenesis of the Kidney. Cambridge (1987); Kiehtovat kukkaset (tills. med V. Aunela och V. Varis, 1988); Sammakkolääkäri (2000); ca 300 vetenskapliga artiklar om embryologi och patologi. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. Leikola, Lauri Saxén 1927−1995. Luonnon tutkija 5/109 (2005); I. Thesleff, Lauri Saxén. Muistopuhe Suomen Tiedeseuran kokouksessa 18 pnä syyskuuta 2006. Sphinx 2006−2007; Wetterkulla Medical Center 1960−1970 (1970); Wetterkulla Medical Center 1960−1980 (1980). 

BILDKÄLLA. Saxén, Lauri. Foto: Eero Häyrinen, 1988. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5274-1416928957880

Upp