I Stig Jaatinens forskning förenades naturvetarens och humanistens betraktelsesätt. Han studerade främst skärgården, ögrupper och kusten som människans livsmiljö och var samtidigt en framstående kartograf. Som svenskspråkig professor i geografi vid Helsingfors universitet grundade han en studieinriktning som behandlade utvecklingsländernas geografi och var också med om att grunda universitetets institut för utvecklingsländer.
Stig Tyrgil Hjalmarsson Jaatinen föddes som den näst yngste av sju bröder och fick sitt andra förnamn efter marsken Tyrgils Knutsson, Viborgs grundare; i själ och hjärta förblev han hela sitt liv viborgare. Hans far var apotekare, som vid tiden för Finlands självständighet flyttat från Brahestad till Viborg, där han förvärvade apoteket vid Salutorget. Modern var farmaceut och kom ursprungligen från Uleåborg; efter makens död, då Stig var endast 13 år gammal, fortsatte hon att driva apoteket och handha sönernas uppfostran.
Under skoltiden var Stig Jaatinen en ivrig naturvän, vars intressen på alla sätt uppmuntrades av hans lärare i naturkunskap och geografi Axel Wegelius. Intressena styrde hans val av yrke, och efter att ha avlagt studentexamen började Jaatinen läsa biologi och geografi vid Helsingfors universitet. Eftersom en bana som vetenskapsman lockade honom fortsatte han sina studier i botanik för professor Alvar Palmgren och disputerade för filosofie doktorsgrad 1950. Avhandlingen behandlade de åländska sjöarnas strandvegetation.
Efter att ha tjänstgjort som assistent vid Helsingfors universitet utnämndes Jaatinen till biträdande professor i ekonomisk geografi vid Finska handelshögskolan i Helsingfors och blev senare professor vid samma högskola. Då den svenskspråkiga professuren i geografi vid Helsingfors universitet blev vakant efter professor Helmer Smeds död 1967, sökte sig Jaatinen tillbaka till institutionen och utnämndes till professuren, från vilken han avgick med pension 1981. Vid olika tidpunkter vikarierade han också under korta perioder för professorerna i ekonomisk geografi vid Svenska handelshögskolan och Åbo Akademi.
Jaatinen var en mångsidig forskare. Till den egentliga botaniken återkom han inte efter doktorsavhandlingen, även om hans biologiska och speciellt växtgeografiska forskningsgrepp var en gemensam nämnare i många av hans arbeten. Jaatinen var speciellt intresserad av att utreda växelverkan mellan naturen och människan på öar, i skärgården och vid kusten. I hans forskningar kring människans verksamhet och kulturlandskapet, men även i studier av naturen, intog Åland och Skärgårdshavet en central plats. Han studerade även Hebriderna, Orkney- och Shetlandsöarna. I egenskap av skärgårdsforskare och framstående kartograf redigerade och skrev Jaatinen i den atlas över skärgården som var under arbete på 1950-talet. Arbetet utgavs 1960 av Nordenskiöld-samfundet i Finland under namnet Atlas över Skärgårds-Finland. De erfarenheter detta arbete erbjöd kunde sedan utnyttjas i samband med många andra uppgifter, speciellt vid planeringen och förverkligandet av den femte editionen av Atlas över Finland (1977–1994). Jaatinen var ordförande för arbetets vetenskapliga redaktion.
Ännu efter sin pensionering fortsatte Jaatinen idogt sitt arbete med Atlas över Finland. Förutom att begrunda vetenskapliga och kartografiska frågor var han tvungen att kämpa för verkets existens och finansiering och för att övertyga myndigheterna om betydelsen av detta nationellt sett viktiga forskningsarbete. Det var till stor del Jaatinens energi och diplomatiska förmåga som bidrog till att projektet kunde genomföras planenligt. Vid sidan av detta värv ägnade han sig fortsättningsvis åt det åländska kulturlandskapet, och under sina sista år koncentrerade han sig på sin forskning om Viborg. Jaatinens sista verk, Elysium Wiburgense, utkom 1997. Boken var resultatet av ett stort arbete och behandlade villabebyggelse och villakultur i Viborgstrakten. Den var en nostalgisk kärleksförklaring till den forna hembygden, baserad på ett rikligt bild- och textmaterial samt intervjuer och personliga erfarenheter, en ingående beskrivning av en omgivning och kultur som helt försvunnit.
Jaatinens viktigaste insats som lärare vid Helsingfors universitet var att han så gott som genast efter sin utnämning till professor 1968 tog med utvecklingsländernas geografi och den geografiska utvecklingsproblematiken i geografiämnets examensfordringar. Den utvecklades till en specialinriktning, som har bevarat sin ställning. På Jaatinens initiativ inledde man samtidigt vid geografiska institutionen en forsknings-, informations- och koordineringsverksamhet, som efter några år ledde till att hans dröm förverkligades: etablerandet av u-landsinstitutet vid Helsingfors universitet 1972. Jaatinen verkade även som inspektor för Östra Finlands nation.
Stig Jaatinen framhävde aldrig sig själv utan var varmt intresserad av sina medmänniskor, hade lätt för att samarbeta och var en uppskattad sällskapsmänniska med ett försynt och vänligt sinne för humor. Han var en omtyckt och långvarig ordförande i Nordenskiöld-samfundet (1965–1985). Jaatinen var en längre tid aktiv i Geografiska Sällskapet i Finland bl.a. som redaktör för publikationerna Terra och Fennia och var också medlem i Finska Vetenskaps-Societeten. För sina samhälleliga insatser tilldelades han kommendörstecknet av Finlands Lejons orden 1979.
Paul Fogelberg
Stig Tyrgil Hjalmarsson Jaatinen, född 23.12.1918 i Viborg, död 28.3.1999 i Helsingfors. Föräldrar apotekaren Hjalmar Gustaf Jaatinen och farmaceuten Hilli Karolina Kanniainen. Gift 1946 med filosofie magister Anita Rosa Helena Heinonen.
PRODUKTION. Bidrag till kännedomen om de åländska sjöarnas strandvegetation (1950); Simskäla. En skildring av en åländsk utskärsbygd (tills. med A. Blomqvist, 1977); Ålands kulturlandskap. 1700-talet (tills. med A. Peltonen och J. Westerholm, 1989); Vårdö. Skärans, liens och mulens landskap genom seklerna (1994); Nordenskiölds kartsamling och dess katalog – kartografiskt monumentalverk fullbordat. Terra 107/1995; Elysium Wiburgense. Villabebyggelsen och villakulturen kring Viborg − Viipurin tienoon huvila-asutus ja huvilakulttuuri (1997).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Stig Jaatinens arkiv, Svenska litteratursällskapet i Finland. Paul Fogelberg, Stig Jaatinen. Minnestal hållet vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträde den 20 september 1999. Sphinx 1999–2000.
BILDKÄLLA. Jaatinen, Stig. Uusi Suomis bildarkiv.
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5316-1416928957922