GYLLENBERG, Helge 

(1924– ) 

Professor, forskningspolitiker 

Helge Gyllenberg är en av pionjärerna inom den numeriska taxonomin inom mikrobiologin. Han lade även grunden för den nationella mikrobbanken. Gyllenberg är vidare känd som en framstående, om också omtvistad, forskningspolitisk auktoritet inom det finländska samhället, samt som förespråkare för en internationalisering av forskningen. Därtill har han varit en uppskattad lärare. 

Helge Gyllenberg har en lång och betydande vetenskapspolitisk bana bakom sig. Han började föreläsa som docent 1953 och var som lärare både omtyckt och uppskattad. Han höll sig även ständigt à jour med mikrobiologins senaste rön. Tack vare Gyllenbergs matematiska sinne kunde den finländska mikrobiologin, som under 1950-talet närmast kunde ses som en beskrivande naturvetenskap, direkt ta till sig nya matematiska illustrationer som en naturlig del av de mikrobiologiska studierna. Detta gäller exempelvis fransmannen Jacques Monods modell för kontinuerlig odling. 

Gyllenbergs matematiska begåvning återspeglas bland annat i hans intresse för numerisk taxonomi. Utvecklandet av metoder för gruppering och identifiering av mikrober med hjälp av siffertal och datorer hör till hans största bedrifter inom mikrobiologin. Redan vid slutet av 1950-talet använde han som förste finländske forskare sig av datorer för gruppering och identifiering av bakterier. Till följd av dessa framgångar kom Gyllenberg att bli medlem av den lilla internationella elit av pionjärer inom numerisk taxonomi som förutom av honom själv bestod av Peter H. A. Sneath, Susan Bascomb, S. P. Lapage, Michael (Mike) Goodfellow och W. R. Wilcox (Storbritannien), Jacques de Ley (Belgien), W. T. Williams (Australien) och Jiri Schindler (Tjeckoslovakien). 

Gyllenbergs uppväxt som tvåspråkig i en bildad familj påskyndade med all sannolikhet hans kontaktsökande med skandinaviska och europeiska forskarkollegor under den tid av isolering som uppstod i efterkrigstidens Finland. Under hela sin karriär som forskare och vetenskapspolitiker har han strävat till att göra Finland till en del av det internationella vetenskapssamfundet. 

Enligt Gyllenberg skulle forskningen tillföras en samhällelig dimension och vara praktiskt tillämpbar. I enlighet med detta talade och skrev han i stor utsträckning om mikrober som människo- och djurföda, som källa för ämnesomsättningsprodukter som antibiotika, vitaminer och aminosyror, om biologisk krigföring, skadeinsektsbekämpning samt om patentering av de mikrobiologiska uppfinningarna och mikrobbestånden. Odling och massproduktion av mikrober skulle utgöra en central del av undervisningen, menade han. 

Den praktiska mikrobiologiska forskningen kom dock för Gyllenbergs del att läggas på is under ett flertal år, medan han skötte sina forskningspolitiska förtroendeuppdrag. Under den finländska forskningspolitikens stormiga år vid slutet av 1960-talet och därpå följande decennium var man i behov av Gyllenbergs expertis och engagemang på många håll inom de statliga vetenskapskommissionerna. Han verkade bl.a. som sekreterare och ordförande för kommissionen för jord- och skogsbruksvetenskap, som tf. avdelningschef för undervisningsministeriets högskole- och forskningspolitiska avdelning samt som ordförande för vetenskapliga centralkommissionen vid Finlands Akademi. 

Det nya vetenskapliga ämbetsverk som senare kom att få namnet Finlands Akademi utgjorde under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet ett ständigt tvisteämne inom den vetenskapliga sektorn. Den politiskt obundne Gyllenberg ansågs på grund av sina åsikter vara en radikal vänsteranhängare. Han understödde bland annat tillämpad forskning och drev en målinriktad fokusering, något som fick internationell spridning genom den s.k. Brooksrapporten som utarbetades av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Enligt Gyllenberg hade det politiska systemet rätt att förutsätta att forskningen i gengäld för beviljade resurser skulle visa samhällsansvar och ändamålsenlighet i sitt val av forskningsämne. Inom universiteten och andra vetenskapssamfund, där man sedan gammalt omhuldat en självständig och oberoende forskning, såg man denna nya ideologi som ett hot främst mot forskningens nivå. 

Drivandet av den fokuserade forskningen blev en tung börda för Gyllenberg, inte minst på grund av den kärva kritik som riktades mot storsatsningen TANDEM. Man var även missnöjd med namnet Finlands Akademi, något Gyllenberg, trots att han själv varit emot namnet, ständigt blev påmind om. Professor Mikko Niemi, driftig ordförande för högskole- och forskningspolitiska avdelningen vid undervisningsministeriet, ville förstärka det nya ämbetsverkets roll som bidragsgivare. För Gyllenberg var Niemis stöd ett tveeggat svärd. När det politiska motståndet vid slutet av 1970-talet växte sig allt starkare avsattes både Gyllenberg och Niemi från sina poster. 

Helge Gyllenbergs expertis inom forskning och forskningspolitik, och hans insatser för det internationella och gränsöverskridande samarbetet, föll dock inte i glömska. Ännu under 1980-talet innehade han flera internationella styrelse- och planeringsposter. Efter sin pensionering fortsatte han sin forskning inom den numeriska taxonomin. 

Seppo Niemelä 

Helge Heimo Gideon Gyllenberg, född 4.7.1924 i Helsingfors. Föräldrar professorn i Gamla och Nya testamentets exegetik Rafael Gideon Gyllenberg och filosofie magistern Helvi Johanna Elisabet Herlevi. Gift 1948 med distriktschefen Ruth Ulla Margaretha Carlberg. 

PRODUKTION. Studies on thermophilic bacteria of the genus Bacillus Cohn. (1951); Elintarvikkeiden pieneliöt. Niiden toiminta, torjuminen ja hyväksikäyttö (1958); A general method for deriving determination schemes for random collections of microbial isolates (1963); Rafael Gyllenberg i 1900-talets brytningstider (2006). Ytterligare ca 500 artiklar om mikrobiologi och forskningspolitiska frågor. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. V.-M. Autio, Opetusministeriön historia V–VII (1990 1997); Helsingin yliopisto, Mikrobiologian laitos 1937–1987 (1987); K. Immonen, Suomen Akatemia suomalaisessa tiedepolitiikassa 1970-luvulla (1995). 

BILDKÄLLA. Gyllenberg, Helge. Helsingfors universitets museum.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5328-1416928957934

Upp