LINDMAN, Sven 

(1910–1983) 

Professor, universitetsrektor, kansler 

Sven Lindman var en banbrytare inom den statsvetenskapliga forskningen i Finland. Som expert på parlamentarism och idéhistoria utvecklade han den politiska forskningen i en teoretisk och systematiserande riktning. Han verkade som rektor och kansler för Åbo Akademi och var en framträdande gestalt inom den finlandssvenska akademiska världen. 

Sven Lindman studerade vid Åbo Akademi med nordisk historia som huvudämne. På 1930-talet bedrev han fortsatta studier vid Uppsala universitet som elev till den kände svenske forskaren i parlamentarism Axel Brusewitz och disputerade 1937 vid Åbo Akademi om parlamentarismens tillämpningar i Finland. I sin avhandling kombinerade Lindman inriktningen på partier och aktörer med en undersökning av institutionerna på ett framgångsrikt och inom finländsk statslära nytt sätt. Lindmans grepp var också på andra sätt fräscht och personligt: den systematiska delen av avhandlingen är ett av de första allvarliga försöken att konstruera en induktiv, empirisk teori inom finländsk statslära. 

Lindman var 1942–1973 professor i statslära och kommunalkunskap vid Åbo Akademi. I början av 1940-talet övergav han temporärt parlamentarismen som sitt huvudsakliga forskningsområde och övergick till att studera idéhistoria och idévärlden på 1800-talet. Denna omställning hörde ihop med tiden: framtidsperspektiven för parlamentarismen i det av kriget härjade Europa var dystra, och det statliga livet föreföll att inte längre utgöra ett objekt för givande politisk forskning. Föremålet för Lindmans forskning var Johan Jacob Nordström, en finländsk vetenskapsman och rättshistoriker, som flyttade till Sverige 1846, sedan han uppnått en ansedd ställning i hemlandet. I sin studie undersöker Lindman Nordströms samhällssyn, men ser honom på sitt karakteristiska sätt som en produkt av sin tid, snarare än som skapare av den. Lindman räknade själv denna studie som sin främsta forskningsinsats. 

Trots sitt forskningsgrepp, som strävar efter generaliseringar, övergav Lindman aldrig de centrala teserna i Brusewitz skola. Därför kunde Lindman aldrig utan förbehåll omfatta utvecklingen inom statsläran i Finland på 1950- och 1960-talen, där banden till historieforskningen och rättsvetenskapen kapades och man i stället närmade sig den beteendevetenskapliga forskningen. I sina sakkunnigutlåtanden och i sina programmatiska inlägg betonade Lindman även i fortsättningen betydelsen av forskning om institutioner och den centrala betydelsen av det historiska forskningsgreppet. Dessa principer är centrala i Lindmans senare arbeten, bland vilka man särskilt bör nämna den omfattande historiska redogörelsen för förändringarna i riksdagens ställning i Finland 1917–1919 från 1968, samt den 1979 publicerade artikelsamlingen Presidentens ställning, som på ett övergripande sätt presenterar Lindmans uppfattning om presidenten som en neutral och utjämnande politisk aktör i Finlands i övrigt parlamentariska system, en uppfattning som han utvecklade också i många kortare skrifter. 

Lindman var rektor för Åbo Akademi 1957–1962. Även efter sin pensionering verkade han på olika poster inom universitetsförvaltningen. Åren 1974–1977 var han ordförande och föreståndare för Stiftelsens för Åbo Akademi forskningsinstitut. Forskningsinstitutet hade grundats på hans initiativ som en institution för fri vetenskaplig forskning, för att verka som en motvikt till den partibundna och radikaliserade vetenskaps- och universitetspolitiken, som han avskydde. År 1977 valdes han till kansler för Åbo Akademi, och i detta uppdrag verkade han 1978–1981. Ekonomiska realiteter ledde till förstatligandet av Åbo Akademi 1981, men under de förhandlingar som föregick detta hade Lindman ingen ledande roll. Däremot medverkade han som kansler kraftigt till att den nya förvaltningsmodellen för det förstatligade universitetet fick sansade och funktionella drag. 

Sven Lindman avled efter en svår och långvarig sjukdom i Åbo, i sin hem- och universitetsstad. Han är begravd i Ekenäs, där han tillbringade sin barndom. 

Dag Anckar 

Sven Olof Gustav Lindman, född 19.8.1910 i Helsingfors, död 13.3.1983 i Åbo. Föräldrar professor Karl Ferdinand Lindman och Hilma Tallqvist. Gift 1937 med lektor Vasthi Troberg. 

PRODUKTION. Parlamentarismens införande i Finlands statsförfattning. Uppsala (1935); Studier över parlamentarismens tillämpning i Finland 1919–1926 med särskild hänsyn till regeringsbildningens problem (1937); Johan Jacob Nordström. Hans samhällssyn och politiska personlighet (1948); Partistudier I−III (1957); Statsskick och förvaltning i Finland (1962; 2 uppl. 1966); Suomen kansanedustuslaitoksen historia VI. Eduskunnan aseman muuttuminen 1917−1919 (1968); Från storfurstendöme till republik. Tillkomsten av 1919 års regeringsform (1969); Presidentens ställning (1979). Se även O. Mustelin, Sven Lindmans tryckta skrifter 1932−1970 (1970); O. Mustelin, Sven Lindmans tryckta skrifter 1970−1985. Jämte tillägg till hans bibliografi 1931−1970 (1988). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. D. Anckar, Sven Lindman och statskunskapen – några anteckningar. Politiikka 23/1981; D. Anckar, Axel Brusewitz och Sven Lindman. Historiska och litteraturhistoriska studier 60/1985; D. Anckar, Sven Lindman. Hans vetenskapssyn och vetenskapliga gärning (1986); Valtio ja yhteiskunta. Tutkielmia suomalaisen valtiollisen ajattelun ja valtio-opin historiasta (1983). 

BILDKÄLLA. Lindman, Sven. Foto: Ateljé Polyfoto. Åbo Akademis bildsamlingar.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5333-1416928957939

Upp