Alexis af Enehjelm var Rundradions förste anställde tjänsteman, och med honom som programpresentatör inledde bolaget sina sändningar den 9 september 1926. Innan sin lysande radiobana hade af Enehjelm gjort karriär som operasångare.
Alexis af Enehjelm hade för avsikt att föra vidare släktens militära traditioner och sökte sig därför till Finska kadettkåren i Fredrikshamn 1900. Då skolan inom kort upphörde, blev det för hans del i stället läroverk, studentexamen och akademiska studier. I två års tid läste af Enehjelm filosofi och sociologi, innan hans bana stod klar för honom och han beslöt sig för att bli sångare.
Efter studier i München och Wien blev Alexis af Enehjelm sånglärare och operasångare. Han riktade in sig på en internationell karriär, var under några år knuten till operan i Darmstadt och gav konserter i flera musikstäder inom det tyska språkområdet. Under sin sångarbana framträdde han i ett femtiotal roller, vilket innebär att han hade levt sig in i de främsta tenorrollerna i operalitteraturen. Han uppskattade särskilt Mozart och Wagner, och hans favoritroll var titelrollen i den senares Tannhäuser.
Till en början fick af Enehjelm kritik för sin bristfälliga scenutbildning och sin aningen stela gestik. Senare beskrevs hans framträdande däremot som elegant, och kritikern Evert Katila i Helsingin Sanomat, som hörde till dem som oftast anmärkt på Enehjelms stelhet, medgav till slut att ”en renodlad konsertsångare” hade blivit en ”utmärkt scenkonstnär”. Enehjelms röst beskrivs av kritikerna som böjlig, mjuk och friskt manlig. Ofta fäste sig kritikerna även vid af Enehjelms slipade sångteknik. Ett fåtal av hans framföranden har bevarats inspelade på skiva.
Alexis af Enehjelm använde sig av titeln operasångare när han gick över till Rundradion och blev dess första programledare och hallåman. Han hade många olika uppgifter: han värvade artister, tog emot dem, lugnade de nervösa och bjöd måhända på valeriana, ledde fram dem till mikrofonen och annonserade programmet, och efter föreställningen satte han på en skiva. Han betalade ut honorar och läste som avslutning på kvällen upp nyheter från Finska notisbyrån, skrivna på papper och korrigerade för hand.
Det var givetvis musikprogrammen som låg Enehjelm närmast om hjärtat, och alldeles i början av sin radiokarriär regisserade han i studion den första radiooperan, Mozarts Enleveringen ur Seraljen, som ackompanjerades på piano. Ibland var det direktsändning från opera och teater, och handlingen refererades då av Enehjelm.
Förhandsgranskning av talprogram hörde likaså till af Enehjelms uppgifter vid radion, och därvid råkade han snart i konflikt med direktionen. Han hade velat lita på de framträdandes lojalitet utan att förhandsgranska, vilket han uppfattade som ett slags censur. Det är lätt att förstå af Enehjelms motvilja i detta avseende, eftersom han var tvungen att ta ställning till program som låg fjärran från hans eget gebit. Han förmodade också att en förhandsgranskning kunde försvåra tillgången till program, och krävde en självständig position i saken. Då man från Rundradions sida inte kunde gå med på detta, beslöt han att avgå. Rundradion och Finska operan konkurrerade därefter om Enehjelm, tills denne 1934 slutgiltigt återvände till radion för att ta hand om reportage och underhållningsprogram.
Enehjelm förberedde sig omsorgsfullt för sina reportage och skrev ned vad han skulle säga i förväg, kanske också därför att utsändningarnas språk, finska, inte var hans modersmål. För att trots allt ge ett spontant intryck planerade af Enehjelm in lekfulla malörer i förväg. Eftersom inspelningarna till en början gjordes på skiva, påpekade han alltemellanåt, tekniskt sett helt i onödan, att ”nu byter vi skiva”. Tack vare sin breda kulturbakgrund var af Enehjelm en spirituell och elegant reporter. Han var kvick i repliken, rentav lite näsvis, något som tilltalade lyssnarna.
Enehjelm kunde även hålla i pennan, och han skrev kvicka texter för radion samt arrangerade kabaréer och revyer. Han underhöll sina lyssnare med välvillig humor och kvicka replikskiften. Dessutom gav han ut ett par skönlitterära arbeten och översatte operatexter till finska.
I mitten av 1930-talet förbättrades tekniken, och den första ljudupptagningsapparaturen anlände till Rundradion. Detta innebar nya möjligheter: nu kunde man sända program från en flygmaskin eller åka nedför forsarna i Ule älv med mikrofon. Lyssnaren kunde vara med i händelsernas centrum och i beröring med det levande livet. Tillsammans med sin svenske kollega Sven Jerring företog af Enehjelm en resa till Ladoga och Valamo kloster, och en representant för BBC gjorde en reportageresa i norra Finland och Lappland. Då af Enehjelm 1939 skulle avlägga svarsvisit i England och Skottland, fick han under avskedsfesten kvällen före resan en hjärtattack och avled.
Alexis af Enehjelm hade som radioröst vunnit en sådan popularitet att hans plötsliga bortgång närapå gav upphov till landssorg. I hans jordfästning deltog så många att förrättningen måste förmedlas via högtalare till det begravningsfölje som stod utanför kapellet. Rundradion sände sedan ett minnesprogram om honom; program av motsvarande karaktär har senare sammanställts enbart för Jean Sibelius och rikets presidenter.
Eero Saarenheimo
Alexis Gustaf Maximilian af Enehjelm, född 2.10.1886 i Tavastehus, död 19.7.1939 i Helsingfors. Föräldrar överstelöjtnanten Gustaf Emil af Enehjelm och Hedvig Mathilda Alfthan. Gift 1917 med friherrinnan Brita Constance Johanna Hisinger-Jägerskiöld.
PRODUKTION. Ogräsrabatten (1918); Giovanna går vilse (1934).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. H.-I. Lampila, Suomalainen ooppera (1997); Yleisradion historia I 1926–1949 (1996); Yleisradio 1926–1996. A History of Broadcasting in Finland (1996).
BILDKÄLLA. af Enehjelm, Alexis. Postkort. Uusi Suomis bildarkiv.
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5347-1416928957953