SIILASVUO, Ensio 

(1922–2003) 

General, FN-chefskoordinator 

Av finländska officerare har Ensio Siilasvuo haft den längsta och mångsidigaste karriären inom Förenta nationernas fredsbevarande verksamhet. I synnerhet hans tjänstgöring i många av FN:s fredsbevarande uppdrag i Mellanöstern har även internationellt sett varit exceptionellt lång och förtjänstfull. 

Ensio Siilasvuo fick som officer i andra generationen erfarenhet från fronten som kompanichef under fortsättningskriget, varvid han sårades två gånger, såväl under det offensiva skedet 1941 som vid försvarsstriderna på Karelska näset 1944. Sedan han under tiden efter kriget haft olika uppgifter vid truppavdelningar och staber utnämndes Siilasvuo till kompanichef för de fredsbevarande styrkor som Finland sände till Suez efter kriget 1957 mellan Israel och Egypten. Detta Finlands första fredsbevarande uppdrag inom FN inledde Siilasvuos ca 15 år långa karriär i FN:s tjänst. Efter Suez behövdes Siilasvuo i uppgifter som stabsofficer 1958 vid FN:s observatörsgrupp i Libanon (UNOGIL). I Cypern, som blivit självständigt 1960, förekom 1963–1964 strider mellan den grekiska majoriteten och den turkiska minoriteten i landet. Våldsamheterna bilades genom att FN sände en fredsbevarande styrka UNFICYP (United Nations Force in Cyprus) till landet. Siilasvuo fungerade som chef för den finländska bataljonen i Cypern 1964–1965. 

På grund av att oroligheterna i Mellanöstern följde på varandra fanns det inom FN efterfrågan på officerare som hade erfarenhet av fredsbevarande uppgifter. Efter det så kallade sexdagarskriget i Mellanöstern i juni 1967 utsågs Siilasvuo på FN:s generalsekreterare U Thants personliga begäran till biträdande chef i Jerusalem för FN:s kommission för övervakning av vapenstilleståndet, UNTSO (United Nations Truce Supervision Organisation). Denna organisation hade övervakat vapenstilleståndet mellan Israel och arabstaterna ända sedan 1948. Siilasvuos otacksamma uppgift var att tjänstgöra inom en organisation som med ringa militära fullmakter och resurser försökte förhindra de fientliga grannarna från att angripa varandra. 

Siilasvuo blev 1970 chef för UNTSO och fick 1973 i samband med oktoberkriget ansvaret för den nya FN-styrkan UNEF II (United Nations Emergency Force II), som försökte hålla egyptier och israeler på avstånd från varandra. Denna trupp hade i uppdrag att verka i nära samarbete med FN:s säkerhetsråd och med parterna i krisen i Mellanöstern. Målet var att effektivare än tidigare hålla parterna ifrån varandra, och detta lyckades också tack vare förbättrade resurser och fullmakter. 

Siilasvuos planerade återgång till militär tjänstgöring i Finland blev inte av på grund av att FN var i behov av hans tjänster i allt mer ansvarsfulla uppdrag i Mellanöstern. Den internationella karriären tog med andra ord överhand över en förutsedd uppåtgående militär bana i Finland. Siilasvuos FN-karriär avslutades med uppdraget 1975–1979 som chefskoordinator för samtliga FN-trupper i Mellanöstern. Det omfattade således organiseringen av verksamheten för UNDUF på Golan-platån mellan Israel och Syrien, UNEF II samt UNIFIL-styrkorna (United Nations Interim Force in Lebanon) i södra Libanon. 

Siilasvuo har själv beskrivit tiden efter oktoberkriget 1973 mellan Egypten och Syrien samt Israel som höjdpunkten i sitt liv. Han befann sig då i brännpunkten för dagspolitiken genom att upprätta en ny FN-styrka i Sinai, och han verkade som medlare i det på sin tid berömda tältet vid kilometerstolpen 101 i Sinai samt i Genève, där underhandlingar då pågick mellan parterna i Mellanöstern. Siilasvuo var som en central person med om att uppgöra och förverkliga ett truppåtskillnadsavtal parterna emellan. Det är också till stor del Siilasvuos förtjänst att truppåtskillnadsavtalet ledde till både militära och politiska resultat, i synnerhet mellan Israel och Egypten: dessa länder ingick ett fredsavtal efter president Anwar Sadats historiska besök i Israel 1977. Det under ledning av Siilasvuo förhandlade avtalet lugnade också ner situationen inom Golanområdet vid vapenstilleståndslinjen mellan Israel och Syrien. 

Ensio Siilasvuo pensionerades från FN-tjänsten 1979. Han erhöll generals grad 1998. 

Mikko Uola 

Pehr Hjalmar Ensio Strömberg, från 1936 Siilasvuo, född 1.1.1922 i Helsingfors, död 10.1.2003 i Grankulla. Föräldrar jägargenerallöjtnanten Hjalmar Fridolf Strömberg (Siilasvuo) och farmaceuten Salli Kolsi. Gift 1947 med farmaceuten Salli Maria Paldanius. 

PRODUKTION. Rauhan asialla Lähi-idässä. Muistelmia vuosilta 1967−1979 (1987). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Itsenäisen Suomen kenraalikunta 1918−1996. Biografiat. Red. R. Lipponen (1997); V.-M. Syrjö, Itsenäisen Suomen kenraalikunta 1918−1996. Historia (1998); J. Kronlund & J. Valla, Suomi rauhanturvaajana 1956−1990 (1996). 

BILDKÄLLA. Siilasvuo, Ensio. 1964. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5354-1416928957960

Upp