KEINONEN, Yrjö 

(1912–1977) 

Kommendör för försvarsmakten, Mannerheimriddare 

Yrjö Keinonen var som soldat tapper intill kallblodighet, en svalt beräknande härskare över slagfältet, omtänksam när det gällde egna mannar och alltid en föredömlig officer. Mannerheimkorset förlänades honom med bästa tänkbara motiveringar. Men egenskaperna hos kaptenen vid Svir 1941 tjänade inte generalen vid Kaserntorget, och hans tid som kommendör för försvarsmakten blev kort.

Jordbrukarsonen Yrjö Keinonen, som hade sju syskon, fick slå in på den lärda banan. Efter studentexamen 1932 fullgjorde han genast sin värnplikt. Smått roat, men också kritiskt, reflekterade han senare över värnpliktstidens pennalism. Han började studera vid Helsingfors universitet och valde ämnen som fysik, matematik, psykologi, filosofi, retorik och recitation. Någon examen hade han ännu inte när han som reservofficer hamnade i vinterkriget. Kriget övertygade honom om betydelsen av god fysisk kondition vid sidan av god utbildning. Han trodde sig ha kommit till insikt om hur värnpliktiga trupper borde tränas för krig. Sommaren 1940 sökte och fick Keinonen en utbildningsbefattning inom armén. 

Efter att fortsättningskriget inletts 1941 gjorde Keinonen mycket bra ifrån sig som chef för ett cykelkompani. För den insatsen fick han Mannerheimkorset, och förmännen rekommenderade honom för officersbanan. Keinonen genomgick Kadettskolan (Markkrigsskolan). Det var en krigstida förkortad kurs och gav inte den 30-årige kaptenen sådana kamratkontakter som kadettkurserna vanligtvis medförde. Men Yrjö Keinonen hade nu tagit steget mot en karriär som officer. 

Efter kriget utnämndes major Keinonen till chef för Joensuu militärdistrikt och var inblandad i den s.k. vapensmusselaffären, som ådrog honom 16 månader i rannsakningshäkte. I häktet avslutade han sina matematik- och fysikstudier och blev filosofie magister. Åter i aktiv tjänst blev han känd som en reformvänlig officer enligt de linjer han tänkt ut under vinterkriget och framgångsrikt tillämpat i fortsättningskriget. 

Efter en långsam start tog karriären fart. När 1960-talets samhälleliga reformperiod inleddes visade det sig att Keinonens tankar om reformer av militärutbildningen låg i linje med de allmänna politiska strävandena. Inom utbildningen strävade Keinonen efter att utveckla beväringarnas verkliga stridsduglighet, inte exercisen. Å andra sidan lade han orimligt stor vikt vid fysisk kondition och favoriserade goda idrottsmän. 

Med stöd av försvarsminister Arvo Penttis ivriga rekommendationer och general Adolf Ehrnrooths tidigare förord utnämnde republikens president honom till kommendör för försvarsmakten 1965. Keinonen gick därvid förbi flera äldre generaler. Detta lade grunden för ett agg som han inte förstod att notera, en form av blindhet som härstammade från hans glesa kontakter till sina yrkesbröder under kadettåren. 

Som kommendör skred Yrjö Keinonen till de reformer han funnit befogade redan under vinterkriget och som den rådande situationen nu medgav och förutsatte. Han förbättrade på många sätt beväringarnas ställning, något som väckte opposition hos en viss del av stampersonalen. Omgivningen ansåg också att han borde ha lagt ned mindre tid på personlig motionsidrott och mera tid på sina uppgifter som kommendör. Därtill fällde han i offentligheten förklenande omdömen om försvarsmakten och trampade till sist president Kekkonen på tårna på utrikespolitikens område. 

Oppositionen mot Keinonen växte inom försvaret och på det politiska fältets högerkant. Trycket blev så hårt att han avgick 1969. Keinonen åtalades för att han utnyttjat beväringar för byggnadsarbete på sin sommarstuga. Han bötfälldes i Högsta domstolen 1972. Som pensionär skrev han krigsböcker av memoarkaraktär och verkade som ordförande för Frontmannaförbundet. 

Ilkka Seppinen 

Yrjö Ilmari Keinonen, född 31.8.1912 i Ruskeala, död 29.10.1977 i Nurmijärvi. Föräldrar ekonomierådet Einari Keinonen och Sandra Ketolainen. Gift 1936 med handarbetslärarinnan Irma Taimi Lindqvist. 

PRODUKTION. Jalkaväen tulen merkityksestä (1954); Lähitaisteluopas (1956); Huipulla. Muistelmia puolustusvoimain komentajakaudeltani (1977). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. P. Airio, Yrjö Keinonen. Uudistajaksi asetettu (2007); M. Lappi, Yrjö Keinonen. Taistelujen ritari (1996); J. Suomi, Urho Kekkonen 1962−1968. Presidentti (1994). 

BILDKÄLLA. Keinonen, Yrjö. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5358-1416928957964

Upp