HÄGGLUND, Gustav 

(1938– ) 

General, kommendör för försvarsmakten, ordförande i EU:s militärkommitté 

Gustav Hägglund var en internationellt orienterad generalstabsofficer, som tjänstgjorde i försvarsrådets sekretariat, som general i FN:s fredsbevarande uppdrag i Mellanöstern, kommendör för ett militärlän, chef för huvudstaben och kommendör för försvarsmakten samt ordförande i Europeiska unionens militärkommitté. Under Hägglunds period som kommendör reformerades försvarssystemets grundläggande strukturer för att anpassa försvarsmakten till förändringarna i Finlands närmiljö och till de utvidgade internationella uppdragen.

Gustav Hägglund blev som barn evakuerad från Viborg och gick i skola i Helsingfors. Hans far Woldemar Hägglund var generallöjtnant, och även sonen valde den militära banan. Gustav Hägglund tjänstgjorde som yngre officer och kompanichef vid Nylands brigad. Efter avlagd kaptenskurs blev han 1964 lärare vid Kadettskolan. Vid sidan av sin lärartjänst studerade han vid Helsingfors universitet och avlade i maj 1969 politices kandidatexamen. Erfarenheten av kadettutbildningen och hans akademiska examen skapade goda förutsättningar för studier vid Krigshögskolan, varifrån Hägglund utexaminerades som kursens primus. Han blev utsedd att undervisa i strategi. Hägglund kompletterade sin utbildning i Förenta staterna, där han avlade en ettårig chefs- och generalstabsofficerskurs. Efter kursen fick han sommaren 1973 anställning som biträdande chefsekreterare vid försvarsrådet. Vid sidan av tjänsten verkade han som sekreterare för den andra parlamentariska försvarskommittén. 

Hägglund har under hela sin karriär intresserat sig för Förenta nationernas (FN) fredsbevarande verksamhet. Han gick FN:s stabskurs i Sverige 1974 och var 1978–1979 chef för den finländska FN-bataljonen i Egypten och Israel. I hemlandet väntade en utnämning till generalsekreterare för den tredje parlamentariska försvarskommittén. Hägglund var läsåret 1981–1982 forskare vid Harvard University i USA. Vid återkomsten till hemlandet utnämndes han till generalsekreterare i försvarsrådet. Vid sidan av arbetet deltog han i den säkerhetspolitiska debatt som pågick i Finland och de andra nordiska länderna, höll föredrag vid seminarier och skrev artiklar i facktidskrifter. Hägglund kallades 1987 till medlem av Kungliga krigsvetenskapsakademien i Sverige. 

I juli 1984 blev Hägglund utnämnd till kommendör för Nylands brigad i Ekenäs. Tjänstgöringen i hemlandet blev knappt ett år lång, då det behövdes en kompetent befälhavare med kännedom om lokala förhållanden för FN-uppdrag i Mellanöstern. Hägglund befordrades till generalmajor i maj 1985, och blev kommendör för de fredsbevarande styrkor som övervakade demarkationslinjen på Golanhöjderna (UNDOF). Ett år senare följde ett än mer krävande uppdrag, som kommendör för FN:s interimistiska fredsbevarande styrkor i Libanon (UNIFIL). Ett högt internationellt befäl under krigsliknande förhållanden var en god förberedelse för ansvarsfyllda uppdrag i hemlandet. 

I juli 1988 blev Hägglund kommendör för Sydöstra Finlands militärlän i Kouvola. Där fick han tillfälle att skaffa sig en administrativ erfarenhet på regional nivå som kom väl till pass på nationell nivå. Han utnämndes 1990 till chef för huvudstaben, i en tid då Finlands militärpolitiska läge förändrades väsentligt, samtidigt som försvarsmaktens verksamhetsförutsättningar försvagades. Hägglund fick leda försvarsplaneringen i en situation där den ekonomiska depressionen undergrävde rekommendationerna från den parlamentariska försvarspolitiska delegationen, och man var tvungen att genomföra nedskärningar. Fyra år som chef för huvudstaben innebar på samma gång en god förberedelse för posten som försvarsmaktens kommendör, till vilken han utnämndes som självskriven efterträdare till amiral Jan Klenberg i november 1994. 

I ett föredrag vid Försvarskursföreningens höstmöte den 14 november gav Hägglund offentlighet åt sina egna uppfattningar. Han tog bland annat upp Europeiska unionens inverkan på Finlands försvarspolitik och utvecklingen av Finlands krishanteringsberedskap och av försvaret som helhet. Han ansåg det nödvändigt att tillsätta en försvarsrevision för att evaluera landets försvarspolitik i den nya situation som följde på det kalla krigets slut. Hans förslag ledde inte till tillsättandet av en parlamentarisk kommitté, men i stället gjordes en grundlig utredning på tjänstemannanivå, vilken angav riktlinjerna för utvecklandet av försvarsmakten. Den grundläggande lösningen skulle fortfarande vara ett territoriellt försvar baserat på allmän värnplikt; försvarsmaktens materiella utveckling styrdes till beredskapsenheter och utbildningssystemet förnyades för att utbilda personal för dessa enheter. Under Hägglunds tid som kommendör deltog försvarsmakten i samma utsträckning som förut i internationell fredsbevarande verksamhet inom ramen för både FN och Nato och i större utsträckning än tidigare i Natoprogrammet Partnerskap för fred. 

Våren 2001 utsågs Gustav Hägglund till ordförande i Europeiska unionens militärkommitté i Bryssel för en treårsperiod; han avgick då som kommendör för försvarsmakten. Militärkommittén består av medlemsländernas överbefälhavare. Till ordförande i kommittén utnämns en general eller amiral, helst en före detta kommendör för ett EU-lands försvarsmakt. Kommittén ger råd och rekommendationer i militära frågor. I maj 2004 övergick Hägglund till reserven i Finland, efter att med framgång ha skött det högsta internationella uppdrag som en finsk officer någonsin utnämnts till under landets självständighet. 

Urho Myllyniemi 

Johan Edvin Birger Gustav Hägglund, född 6.9.1938 i Viborg. Föräldrar generallöjtnanten Johan Woldemar Hägglund och Lilla Anna-Lisa Alléen. Gift 1961 med merkonomen Ritva Anneli Ekström. 

PRODUKTION. Mitä tapahtuu jos … : Fennoskandian sotilaspoliittinen asema. (tills. med H. Särkiö, 1975); Sota inhimillisemmäksi – sodan oikeussääntöjä koskevat lisäpöytäkirjat valmistuneet. Jalkaväen vuosikirja XIII. 1977–1978; Kenraali Lauri Sutela. Komentajan linja 1974–1983 (red. tills. med I. Hollo & E. Paukkunen, 1983); Defence policy. The tasks and the tools. Yearbook of Finnish Foreign Policy 1984; Finsk säkerhets- och försvarspolitik. Oslo (1984); Strategisk utveckling i Norden. Flådestrategier og nordisk sikkerhedspolitik II. København (1986): Finskt försvar inför 1990-talets utmaningar. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och Tidskrift 6/193 (1989); Amiraali Jan Klenbergin komentajakauden keskeiset tapahtumat. Amiraalin aika (1994); Force Commanderin neuvotteluyhteydet Lähi-idässä viime vuosikymmenen aikana. Rauhanturvaamisen muuttuvat kasvot (1997); Suomen puolustus (2001); Euroopan puolustus (2004); Leijona ja kyyhky (2006). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. J. Marttala, Gustav Hägglund. Onnekas kenraali (1995); J. Myyrä, YK ei ole kriisissä Libanonissa. Kenraalimajuri Gustav Hägglundin haastattelu. Sotilasaikakauslehti 12/1986; E. Nieminen & P. Kling, Koulutuksen tulos on taloudellisesti tuotettu yksikkö. Sotilasaikakauslehti 3/1992; T. Talari, Puolustusvoimat ei halunnut neuvoa kansalaisia EU-äänestyksessä. Kenraali Gustav Hägglundin haastattelu. Suomen upseeri 16/1994; R. Vainio, Ylivoimainen sotapäällikkö. Gustav Hägglundin 60-vuotishaastattelu. Helsingin Sanomat 6.9.1998; J. Viljanen, Maanpuolustusjärjestöjen tulisi perustaa paikallisosasto joka kuntaan. Kenraali Gustav Hägglundin haastattelu. Ruotuväki 16/1995. 

BILDKÄLLA. Hägglund, Gustav. Foto: Leijo Kokko, 1985. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5375-1416928957981

Upp