TIMME, Jochim 

(ca 1595–1655) 

Handelsman, överborgmästare 

Tullarrendatorn, den kunglige borgmästaren Jochim Timme har kanske haft det sämsta ryktet av alla de borgmästare som utsågs av kronan under stormaktstiden. Han har stämplats som publikan, som skinnare av bönderna, som våldsam, maktlysten och egenmäktig. Timme var emellertid en av de mest framstående ämbetsmännen i 1600-talets småstäder. Han var en av de första av den nya regimens ämbetsmän, som kronan sände från Åbo för att utveckla och förnya de olikas städernas förvaltning och rättsväsen.  

Jochim Timme, bördig från Lübeck, gick i lära hos en handelsman i Åbotrakten redan på 1610-talet. Fast bosatt i staden blev han först på 1620-talet. Efter sin överflyttning till Åbo idkade han främst handel med kryddor, men affärsverksamheten var inte framgångsrik och Timme blev slutligen så skuldsatt att hans hus utmättes. I motsats till så många av sina samtida förmådde Timme inte skapa ett nätverk av släktingar, som vid behov hade kunnat ge honom fast mark under fötterna. Han var alltför beroende av statens representanter och blev därför tvungen att följa kronans bestämmelser, stundom t.o.m. alltför bokstavligt. 

Timme utförde sitt egentliga livsverk i Åbo stads och i kronans tjänst. Han var handelsinspektor i Åbo stad och i Åbo och Björneborgs län. Han utförde sina uppdrag så väl, att han kom i gunst hos generalguvernören Per Brahe. Tjänsten som kontrollant för handel och hantverk var inte särskilt lönsam. Om förmännen var nöjda med befattningshavarens verksamhet, var kollegerna bland borgarna det inte. Valet av befattning var dock medvetet, och med tanke på Timmes svaga ekonomiska ställning även nödvändigt. 

Befattningen som inspektör för handeln började dock snart te sig alltför obetydlig, och också kronans representanter uppmanade Timme att ta sig an andra uppgifter. I början av 1640-talet utarrenderade kronan tullinkomsterna från de mindre städerna till en lämplig borgare. Landshövdingen i Åbo och Björneborgs län ingick 1641 en överenskommelse med Timme om arrende av lilla tullen (stadstullen), acciser och bakugnsavgifter i Nystad, Raumo och Björneborg. Timme kom sålunda att flitigt besöka dessa städer, där han organiserade administrationen, rättsväsendet och näringslivet. Han försökte där införa bruk och verksamhetsformer från Åbo, dock ej utan motstånd från städernas invånare. 

Timme utnämndes till överborgmästare i Nystad och Raumo 1643. Denna titel var sällsynt och avsåg en tjänsteman som på Kunglig majestäts vägnar hade överinseende över en stads förvaltning. Timme var den ende överborgmästare som någonsin utnämnts i den östra rikshalvan; även på riksnivå var det unikt att två städer underställdes en enda man. 

Generalguvernör Per Brahe rekommenderade sommaren 1649 Timme för borgmästarämbetet i Raumo. Också i Raumo strävade Timme till att förnya förvaltnings- och rättsväsendet samt näringslivets kontrollsystem. Han använde sig återigen av erfarenheter från Åbo, men inte heller i Raumo var man beredd att godta främmande modeller. Timme förnyade rådstugurättens verksamhetsformer, som utmynnade i att rådet indelades i fyra kollegier. Denna ordning påträffas inte i någon annan av Finlands landsortsstäder och den var också i och för sig onödig i en småstad. 

Som ledare för Raumo stad hade Timme till en början en ovanligt stark ställning. Småningom blev hans förhållande till borgerskapet allt mer problematiskt. Delvis torde det bero på att Timmes krafter avtog snabbt i början av 1650-talet: ärekränkningar, hot och t.o.m. våldshandlingar som riktades mot borgmästaren undersöktes och utreddes inte ordentligt. 

I Nystad och Raumo var Jochim Timme ofta närvarande vid rådstugurättens sessioner. Timme framförde sitt ärende skriftligt, en praxis från Åbo som i mitten av 1600-talet var mycket ovanlig utanför de större städerna. Timme strävade efter, och lyckades också i många fall, att införa nya och moderna seder och bruk i småstäderna, även om många av hans organisatoriska reformer gick i stöpet efter avskedandet. Timme skildes nämligen 1655 från sin befattning som borgmästare i Raumo på grund av ett tjänstefel: han hade inte sett till att stadens domböcker renskrivits. Några andra formella orsaker till hans avskedande förelåg inte, men den inflammerade atmosfären i staden inverkade otvivelaktigt på hovrättens beslut. 

Timmes eftermäle har vanligen utmålats i alltför dystra färger; många av de beskyllningar som riktats mot honom har berott enkom på hans omutliga strävan att genomföra kronans förordningar. Såväl i Nystad som i Raumo var Timme främmande för det lokala samfundet, vilket försvårade etablerandet av goda relationer till stadsborna. 

Petri Karonen 

Jochim Timme, född ca 1595 i Lübeck, död 1655 i Raumo. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. C. von Bonsdorff, Åbo stads historia på sjuttonde seklet (1892); K.A. Kajander, Uudenkaupungin muinaisia I. 1616−1647 (1895); P. Karonen, Kämnerinoikeudet Suomen kaupungeissa suurvalta-ajan alkupuolella (noin 1620−1660) (1994); P. Karonen, ”Raastuvassa tavataan”. Suomen kaupunkien hallinto- ja oikeuslaitoksen toimintaa ja virkamiehiä suurvalta-aikana (1995); K. Kaukovalta, Uudenkaupungin historia I (1917); E. Lehtinen, Hallituksen yhtenäistämispolitiikka Suomessa 1600-luvulla (1600−n.1680) (1961); A. Lähteenoja, Rauman kaupungin historia II. (Rauma 1600−1721) (1932). 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5380-1416928957986

Upp