NISKA, Algot 

(1888–1954) 

Spritsmugglare 

Under förbudslagstiden på 1920- och 1930-talen fick uppskattningsvis 100 000 finländare sin utkomst av illegal alkoholhandel. Algot Niska, som själv litterärt skildrat sitt äventyrliga liv, är troligen den enda vars namn finländarna fortfarande minns.

Både i pressen och bland folket kallades de största alkoholsmugglarna för spritkungar. Algot Niska var den mest kända av spritkungarna, men så ansträngde han sig också för att bevara sitt rykte. Han klädde sig uppseendeväckande snobbigt och betonade att han alltid handlade som en gentleman. År 1931, då förbudslagen fortfarande var i kraft, publicerade Niska rentav en bok om sina äventyr. 

I sin ungdom var Algot Niska en framgångsrik idrottare som bland annat spelade i Finlands fotbollslag vid de olympiska spelen i Stockholm 1912. Med Niska som vänsterforward slog finländarna Italien och Ryssland i den första verkliga turneringen i fotbollshistorien, men i bronsmatchen förlorade laget med stort mot Nederländerna. 

Algot Niskas utbildning var brokig och omfattade bland annat studier vid Tekniska högskolan i Dresden. År 1914 avlade han styrmansexamen i Helsingfors. Under inbördeskriget 1918 deltog han på de vitas sida och lär ha utmärkt sig vid erövringen av Helsingfors. Det som fick Niska att hänge sig åt spritsmuggling – en kriminell verksamhet enligt lagens bokstav – var inte bara möjligheten att göra snabba pengar utan också ett starkt behov av risktagning och äventyr. Smugglaryrket passade enligt Niska överhuvudtaget inte lata eller räddhågsna personer eftersom de bästa förutsättningarna för smuggling rådde på ett höstligt mörkt och stormigt hav. Förbudslagen var enligt Niska idiotisk och rentav kriminell på grund av de skadliga effekter som kunde förutses, avskyn och motståndet mot den var därför helt motiverat. 

Niska deltog själv i operationerna på sjön som befälhavare för smugglingsfartygen. Detta skilde honom från de flesta andra ledare inom denna verksamhet, som på sin tid var mycket lönsam. De brukade hålla sig på land där de ordnade transporter av stora spritpartier från Östersjöns frihamnar i större moderskepp till gränsen för Finlands territorialvatten. Med Niskas snabbgående båtar företogs i synnerhet sprittransporter i mindre partier till hemliga lossningsställen vid kusten. Under de bästa åren uppgick den årliga importen av illegal sprit till Finland till uppskattningsvis 10 miljoner liter. Myndigheterna lyckades beslagta ca en tiondel av den smugglade alkoholen. 

I kampen om marknaderna mellan ”spritligorna” var våld ett vanligt inslag, och eldvapen kom också i bruk när tulltjänstemän jagade smugglare. Algot Niska hävdade att han inte använt sig av dylika medel, men i rätten tolkades en ramning av en tullbåt som han gjort sig skyldig till som våldsamt motstånd mot tjänsteman. För att undgå det frihetsstraff på sex månader som han dömts till flydde Niska till Sverige. Där utövade han även affärsverksamhet. Slutligen blev spritkungen dock fast och utlämnades till Finland. På vattnen kring Åland slet sig Niska loss från vakterna och hoppade i havet från båten. Flyktförsöket misslyckades men väckte stort uppseende på grund av sin djärvhet. 

Efter frigivningen förefaller Niska ha gett upp spritsmugglingen. Upphävandet av förbudslagen försämrade drastiskt verksamhetens lönsamhet, och det militärt organiserade sjöbevakningsväsendet ökade betydligt risken för att åka fast. Redan under sin aktiva tid hade Niska uttryckt en önskan att bli sakkunnig vid de lagberedningsorgan som behandlade alkoholfrågor. 

De sista åren av 1930-talet tillbringade Niska främst i Tyskland. Enligt egen utsago hjälpte han ca 150 judar att fly från Tredje riket med hjälp av förfalskade finska pass. Niska smugglade personligen ut stora belopp både i form av egendom och pengar tillhörande de tyska judarna. Han betonade att han endast handlat av humanitära skäl: han krävde ingen betalning för sina tjänster utan ville hjälpa medmänniskor som råkat ut för orättvisa förföljelser. Även denna fas i livet delgav Niska allmänheten i form av memoarer. 

Just före vinterkrigets utbrott återvände Niska i all hemlighet till Finland. Den sista etappen på den äventyrsfyllda återresan var att ensam ro över Finska viken nattetid. I sina memoarer berättar han att han på grund av krigsutbrottet inte ställdes inför rätta för sin tidigare verksamhet, utan värvades av försvarsmakten för att utföra underrättelseuppdrag utomlands. Efter fortsättningskriget återvände Niska till ett yrke som var förenligt med hans utbildning, nämligen som styrman på svenska tankfartyg. 

Timo Soukola 

Algoth (Algot, Agi) Johannes Niska, född 5.12.1888 i Viborg, död 28.5.1954 i Helsingfors. Föräldrar rektorn för navigationsskolan i Viborg, sjökaptenen Ivar Alfred Niska och Hilda Maria Elisabet Schlüter. Gift med (1) Magda Johanna Aufrichtig 1916, (2) Selia Andersson 1926. 

PRODUKTION. Mina äventyr (1931); Över gröna gränser (1953, faksimilutgåva 1999). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. R. Ahtokari, Pirtua, pirtua... Kieltolaki Suomessa 1.6.1919−5.4.1932 (1972); I. Jyläskoski, Pirtusota Suomemme rannoilla (1976); K. Kallonen, Algoth Niska. Salakuljettajien kuningas (2000); R. Pullat, Itämeren rutto. Pirtun salakuljetusta vuosina 1919–1939 (1993). 

BILDKÄLLA. Niska, Algot. Helsingfors stadsmuseums bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5421-1416928958027

Upp