ENKVIST, Nils Erik 

(1925–2009) 

Professor, akademiker 

Nils Erik Enkvist var under lång tid Finlands internationellt mest kända språkforskare. Merparten av hans forskning gäller stilistik och textlingvistik, men han profilerade sig även som fonetiker och litteraturvetare. Också som effektiv administratör utnyttjades Enkvists kapacitet, bland annat som rektor och kansler för Åbo Akademi, där han utförde sin aktiva forskargärning, först som professor, och i två repriser också som forskarprofessor.

Nils Erik Enkvist föddes 1925 i en tvåspråkig läkarfamilj i Helsingfors. Efter studentexamen 1943 gjorde han fronttjänst som artillerist i ett drygt år och studerade engelska och fonetik vid Helsingfors universitet. Redan 1946 bar det av till Förenta staterna där han i två års tid studerade vid University of Michigan; han finansierade sina studier dels som assistent vid universitetets fonetiklaboratorium, dels som jazzpianist. Han avlade masterexamen vid universitetet i Michigan 1948 och hade därefter olika förordnanden vid Helsingfors universitet. Han blev filosofie doktor 1951 med en avhandling om karikatyrer av amerikaner på engelska scener och blev som 26-årig docent tf. professor i engelska vid Åbo Akademi, där han utnämndes till ordinarie professor 1957. Enkvist var dekanus för humanistiska fakulteten 1961–1964, rektor 1966–1969 och kansler 1991. 

Enkvists vistelse i USA gav många rika impulser. Till sina lärofäder i Michigan kunde han bland andra räkna Charles C. Fries, en av den strukturalistiska lingvistikens förgrundsfigurer. När Enkvist återvände till Finland fann han emellertid inte någon särskilt god grogrund för nya, internationellt inspirerade grepp inom språkvetenskapen. Den traditionella filologin med dess inriktning på studiet av äldre texter övervägde vid de finländska universitetens språkinstitutioner, särskilt i Helsingfors, som de första decennierna efter kriget hade en helt dominerande ställning inom universitetslivet. 

Åbo har i stor utsträckning Enkvist att tacka för att staden kunde börja utbilda språkforskare av internationell klass med nya grepp. Detta kunde dock inte ske i en handvändning. När Enkvist kom till Åbo Akademis engelska institution 1952 fick han genast ta itu med en liten privat högskolas alla problem. Vid hans institution fanns förutom han själv bara en halvtidsanställd lektor och en handfull studenter. Efterkrigsårens inflation slukade snabbt de pengar som fanns för den privata Åbo Akademi, och man brottades med stora ekonomiska problem, som delvis kunde avhjälpas först vid Akademins förstatligande 1981. Ända till början av 1960-talet hade Enkvist bara en utländsk lektor till hjälp i sin undervisning. Men det ökande intresset för undervisning i engelska avspeglades också i ett stigande studentantal, och hans insats som inspirerande föreläsare och forskarföredöme började småningom avsätta spår i form av magister- och forskarexamina. 

Utan den nödvändiga stimulansen från talrika forskarvistelser utomlands, särskilt i Förenta staterna och England, hade Enkvist knappast stannat länge vid Åbo Akademi. 1960-talet innebar för honom emellertid också tidskrävande administrativa uppdrag som dekanus och rektor. 

Forskningsmässigt manifesteras på 1960-talet Enkvists intresse för såväl lingvistik som litteratur i en satsning på stilistiken, som vid denna tid gjorde sitt intåg. Överhuvudtaget var gränsområden – mellan lingvistik och litteratur samt mellan teoretisk och tillämpad lingvistik – alltid föremål för hans särskilda forskarintresse. När lingvister i slutet av 1960talet och början av 1970-talet alltmer började betona vikten av att analysera språkliga enheter inte bara på meningsnivå utan också utöver meningsgränsen var Enkvist en av pionjärerna på området. Den textlingvistiska forskargrupp som han i egenskap av forskarprofessor vid Finlands Akademi under tre år ledde i slutet av 1970-talet lockade till sig landets på den tiden mest lovande lingvister, som senare skulle sätta sin prägel på finländsk språkvetenskap. 

Enkvist var också initiativtagare till administrativa förnyelser av olika slag. Enmanskommittén Enkvists betänkande ”Kielten opetuspalvelu” (språkundervisningstjänster) 1970 resulterade några år senare i att landets universitet grundade särskilda språktjänstcentra, d.v.s. enheter som handhade all den språkundervisning som inte hör till språkinstitutionernas egentliga ämnesundervisning. På 1970-talet tog han också initiativ till att bilda AFinLA, den finländska föreningen för tillämpad lingvistik. 

Utomlands uppmärksammades Nils Erik Enkvists forskargärning med fyra hedersdoktorat i USA, Polen och Sverige. I Finland blev han akademiker 1990. 

Håkan Ringbom 

Nils Erik August Enkvist, född 27.9.1925 i Helsingfors, död 26.5.2009 i Helsingfors. Föräldrar överläkaren Ole Enkvist och sjuksköterskan Ester Makkonen. Gift 1956 med HuK Tua-Lill Westerberg (född Söderholm). 

PRODUKTION. Caricatures of Americans on the English Stage prior to 1870 (1951); American Humour in England before Mark Twain (1953); The Seasons of the Year. Chapters on a Motif from Beowulf to the Shepherd’s Calendar (1957); Geoffrey Chaucer (1964); Linguistic Stylistics (1973); Stilforskning och stilteori. Lund (1974); Reports on Text Linguistics. Four Papers on Texts, Style and Syntax (1974). 

BILDKÄLLA. Enkvist, Nils Erik. 1982. SKS/Litteraturarkivet.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5427-1416928958033

Upp