FOUGSTEDT, Nils-Eric

(1910–1961)

Dirigent, kompositör

Nils-Eric Fougstedt hörde till nyckelgestalterna när Finlands rundradios musikavdelning, dess orkester och dess kör byggdes upp decennierna efter radions genombrott. Fougstedt var den mångsidigt begåvade diri­genten och med en ofantlig arbetskapaci­tet begåvade organisatören. Som orkester­dirigent avancerade han till positionen som överkapellmästare för Radions symfoni­orkester. Han var flitigt verksam som komponist och arrangör. Som kördirigent höll han livet ut god kontakt även med amatör­körer.

 

Under sin skoltid i Åbo och Helsingfors hade Nils-Eric Fougstedt möjligen solistiska ambitioner som pianist, men han insåg tidigt att hans begåvning låg åt ett annat håll. Som gymnasist ledde han en orkester som bestod av skolkamrater. Som student sökte han sig till Helsingfors konservatorium (Sibelius-Akademin från 1939) där han studerade ett brett spektrum av ämnen. En tyngdpunkt var studierna i teori, kontrapunkt och komposition för Bengt Carlson och Erik Furuhjelm, vilkas betydelse han brukade betona. Sina färdigheter som dirigent vidareutvecklade han bland annat som ledare för Reservofficersskolans orkester 1930, som vicedirigent för Akademiska Sångföreningen och därefter som dirigent för en rad svenskspråkiga körer.

 

I själ och hjärta var Fougstedt en äkta studentsångare. Hans talanger som spexare var legendariska. Han ledde ofta mindre grupper ur Akademiska Sångföreningen; av dessa blev särskilt solokvartetten Quartian välkänd genom en serie radioprogram i slutet av 1930-talet. Med studentikos humor arrangerade han ”Till Stockholm for Heppeneppetepp” som alltjämt står på körens första maj-repertoar. Både som pedagog och som dirigent ställde Fougstedt omedelbart huvudsaken i centrum. Med den blick för samspelssituationer som var kännetecknande för honom kunde han ”på nolltid” inöva krävande konsertprogram, en arbetsmetod som dock kunde gå ut över detaljerna.

 

Fougstedts studier utomlands bekräftar hans intresse för både skapande och reproducerande tonkonst: komposition studerade han för Felice Boghen i Italien (en kort sejour 1934) och Max Trapp i Berlin (1936), och sommaren 1934 deltog han i en kapellmästarkurs i Salzburg (Paumgartner, von Karajan, Zallinger). Kompositionskonserter i Helsingfors gav Fougstedt 1934, 1938 och 1945. Redan 1932 vikarierade han för sin teorilärare Furuhjelm vid Helsingfors konservatorium och 1935 anställdes han som ordinarie lärare i teori och kördirigering. Lektor var han från 1954. I anslutning härtill gav han ut läroböcker i musikens teori. För formlärans del övertog Fougstedt den metod som hade utformats av Ilmari Krohn; den speciella terminologi på svenska som krävdes utformade Fougstedt i samarbete med magister Alvar Andström. Fougstedt skrev också en handbok för kördirigenter.

 

Sitt egentliga livsverk utförde Fougstedt i radions tjänst. Finlands rundradio hade grundats 1926. Första gången ackompanjerade Fougstedt en sångerska i radion 1933. Från 1938 ansvarade han för musikprogrammen inom radions svenskspråkiga utbud, men ledde även Radio­orkestern i vissa sändningar. År 1940 grundade han Solistkören, en grupp om knappt 20 sångare som producerade radioprogram på löpande band, såsom åtskilliga potpurrier för kör och orkester över populära melodier, men även kantater m.m. År 1954 utökades ensemblen till Radiokören och Fougstedt kvarstod som dess dirigent till sin död. När Finland i slutet av 1950-talet nåddes av den så kallade kammarkörsvågen ledde han en kort tid Sibelius-Akademins nygrundade kammarkör, en uppgift som han emellertid av hälsoskäl aldrig hann utveckla. Han utövade parallellt flera yrken som var för sig kräver sin man – en otrolig prestation eftersom hans hälsa syntes svikta redan 1938.

 

Som orkesterdirigent hade Fougstedt på 1930-talet förkovrat sig som gästdirigent för orkestrarna i Finlands större städer, och därvid förskaffat sig en aktningsvärd repertoar och rutin. Ett avbrott i karriär­stegen innebar ett par krigsår, då löjtnant Fougstedt tjänstgjorde som ordonnans­officer och utbildningsofficer. Men i slutet av fortsättningskriget tillhörde han försvarsmaktens underhållningssektion, vilket innebar att han ledde orkestrar med de yrkesmusiker som fanns till hands.

 

Radioorkestern upplevde en expansionsperiod efter kriget. År 1944 anställdes Fougstedt som en av dess kapellmästare, och dessutom var han intendent, utrikeskorrespondent m.m. År 1951 efterträdde han Toivo Haapanen som överkapellmästare. Orkestern utvecklades 1953 till Radions symfoniorkester som, om programproduktionen så krävde, kunde delas upp i mindre enheter, underhållningsorkester, kammarorkester, Radioorkesterns sextett o.s.v. Fougstedt ledde med förkärlek ny repertoar av inhemska tonsättare och samtida repertoar överhuvudtaget. Bland annat uruppförde han 1957–1958 som studioproduktion Aarre Merikantos länge skandalöst förbisedda opera Juha (1922, men då refuserad av operan). Fougstedt gästdirigerade flitigt även utomlands.

 

Fougstedts orkesterkompositioner har ibland karakteriserats som nyklassicistiska (bl.a. två symfonier). Trots att han införde vissa nyare tekniker, såsom kvartharmonik och slutligen en rätt schematisk dodekafoni (Angoscia, 1954), fjärmade han sig föga från den traditionella tonala linjen. I körverken favoriserade han en ljus, lyrisk karaktär, såsom i manskörssången ”Nattlig madonna” (Södergran, 1933) och ”Sommarsvit för blandad kör” (Mandel­stam, 1941), som han komponerad 1941 som avkoppling från krigets vardag. Välkänd är ”Romans” ur filmen Katarina och greven av Munksnäs (1942).

 

Som lektor vid Sibelius-Akademin påverkade Nils-Eric Fougstedt en generation svenskspråkiga musikstuderande. Dessutom beklädde han centrala förtroendeposter och framträdde även som musikrecensent. Hans körlyrik angår även en senare tids kammarkörer.

 

Fabian Dahlström

 

Nils-Erik Fougstedt, född 24.5.1910 i Reso, död 12.4.1961 i Helsingfors. Föräldrar direktören Johan Lorentz Fougstedt och Thyra Helena Svensson. Gift 1936 med sångerskan Greta Karin Torborg Blumenthal.

 

VERK. Symfoni nr. 1 (1939); Passacaglia (1941); Cello­konsert (1942); Pianokonsert (1944); Symfoni nr. 2 (1949); Trittico sinfonica (1958); Aurea dicta (1959); Trio för violin, cello & piano (1933); Divertimento för blåskvintett (1945); ett 30-tal körsånger samt filmmusik, kör- och orkesterarrangemang. Se även Suomalaisia säveltäjiä (1994); Suomalaisia säveltäjiä (2006); F. Dahlström, Nils-Eric Fougstedts kompositioner för kör (1984).

 

PRODUKTION. M. Wegelius, Lärobok i allmän musiklära och analys I. Red. N.-E. Fougstedt (4 uppl. 1945; 5 uppl. 1962); Musikens formlära och organik. Lärobok i allmän musiklära och analys II. Stockholm (1946); Handbok för kördirigenter (1948; på finska 1950); Kontrapunkti (1960).

 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Självbiografi, intervjuer, biographica, Sibelius-museet, Åbo; L. von Bonsdorff, Barfota i cylinder. Nils-Eric Fougstedt. En levnadsteckning (2001); ”Cita”, Fougstedt i närbild. Astra 1945; F. Dahlström, Sibelius-Akademien 1882–1982 (1982); F. Dahlström, Nils-Eric Fougstedts kompositioner för kör (1984); A. Karttunen, Radion sinfoniaorkesteri 1927–2002 (2002); O. Lindeman, Nils-Eric Fougstedt. Suomen musiikin vuosikirja 1960–1961 (1961); K. Maasalo, Radion sinfoniaorkesterin viisi vuosikymmentä 1927–1977 (1980); Suomalaisia musiikin taitaajia. Red. M. Pulkkinen (1958).

 

BILDKÄLLA. Fougstedt, Nils-Eric. Uusi Suomis bildarkiv.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5430-1416928958036

 

Upp