JUNG, Dora 

(1906–1980) 

Textilkonstnär 

Dora Jung blev känd som specialist på damastvävnader. I denna teknik formgav hon monumentala textilverk, grafiska kyrkotextilier och eleganta linnemönster för Tampella, ett ledande företag inom textilindustrin. Det mest kända bordduksmönstret, 100 rosor (1962), utfördes ursprungligen till varuhuset Stockmanns 100-årsjubileum och blev en försäljningssuccé i Finland.

Sedan Dora Jung hade utbildat sig till textilkonstnär grundade hon 1932 ett eget väveri, där hon var verksam i närmare femtio år fram till sin död. Krigs- och krisåren på 1940-talet hotade att sätta punkt för hennes verksamhet, men möjligheten att väva tyger av papper räddade situationen. I Jungs väveri tillverkades till en början inrednings- och kyrkotextilier. Efter andra världskriget koncentrerade sig Jung på att skapa krävande bildvävnader. Hon valde från första början damastvävning som arbetssätt. Samarbetet med Tampella inleddes 1936 och fortsatte till 1972. 

Jung utvecklade sina egna vävstolar, men vävde i allmänhet inte själv utan koncentrerade sig på att finslipa sin vävningsteknik och underställde den helt och hållet den konstnärliga uttrycksformen. Hon hade för vana att göra noggranna arbetsritningar på rutigt papper, enligt vilka arbetena långsamt fortskred. Då Jung insåg omöjligheten av att uppgöra en millimeterskiss till en stor ridå som Svenska handelshögskolan beställde 1953, övergick hon till friare skisser. Detta tog sig uttryck i mer förenklade och grafiska textilier. Som sitt material till dessa textilier använde Jung oftast lin- och blångarn. 

Textilierna vävdes av trogna och skickliga väverskor som Margareta Andersson 1953–1975, Ellen Silfverberg 1938–1956, Agnes Sohlberg 1955–1971 och Marita Mattsson 1950–1981. Jung framhävde deras andel liksom även sin systers, Ulrica Eklunds oersättliga hjälp under åren 1962–1981 med sömnad, spolning och slutbearbetning i väveriet. 

Sin första egna utställning anordnade konstnären 1938 tillsammans med glaskonstnären Gunnel Nyman. En verklig framgång blev damastväven ”Duvor” som prisbelöntes vid triennalen i Milano 1951, och efter detta fick Jung många beställningsarbeten till offentliga byggnader. Under hela Jungs karriär uppskattades hennes arbeten mycket bland arkitekter och kyrkans företrädare. Efter 1962 tillverkades i väveriet över 100 mässhakar, av vilka många för Åbo domkyrka. 

Som människa var Dora Jung distingerad, anspråkslös och självkritisk. Hon ville inte kalla sig konstnär, utan såg sig snarare som hantverkare. Vid hennes bortgång var textilierna för Olars kyrka i Esbo inte färdiga och vävningsarbetena slutfördes på initiativ av inredningsarkitekten Lisa Johansson-Pape, en nära vän till Jung. Johansson-Pape sammanställde också det arkivmaterial som överläts till Konstindustriella museet och anordnade en stor minnesutställning 1983. 

Päikki Priha 

Dora Elisabet Jung, född 16.10.1906 i Helsingfors, död 19.12.1980 i Helsingfors. Föräldrar arkitekten Valter Gabriel Jung och Märta Elisabet Masalin. 

VERK. Nylands vardag, bildväv, Helsingfors hovrätt (1953); Katarina Jagellonica-väv, Åbo slott (1961); Finnskog. Finlands Ambassad i Köpenhamn (1966); Hässelby. Helsingfors stads rum på Hässelby slott, Sverige (1976). Ridåer: Svenska Handelshögskolan (1953); Arbetarinstitutet (1958); Nya svenska läroverket (1962); Finlandiahuset (1971), samtliga i Helsingfors. Fyra biskopskåpor; liturgiska textiler i ett flertal kyrkor. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Duvan och lammet. Helig design i Helsingfors kyrkor. Helsingfors kyrkliga samfällighet 100 år. Red. P. Lillbroända & K. Vuola (2006); L. Johansson-Pape, Dora Jung. Konstindustrimuseets publikationer 7 (1983); R. Ryökäs, Maiestas Domini. Dora Jungin liturgisten tekstiilien viesti (2002). 

BILDKÄLLA. Jung, Dora. Foto: Uuskuva, 1967. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5436-1416928958042

Upp