VERSCHUREN, Paul 

(1925–2000) 

Biskop i Helsingfors katolska stift 

Paul Verschuren var den tredje biskopen i Helsingfors katolska stift och ledde katolska kyrkan i Finland i 31 år, 1967–1998. Under hans biskopstid öppnade sig kyrkan ekumeniskt; kyrkans anslutning till Ekumeniska rådet i Finland 1968 var den första i sitt slag i fråga om en katolsk lokal kyrka. Katolska kyrkan i Finland genomförde en omfattande liturgisk reform då mässan som förrättats på latin började hållas på modersmålet. Verschuren skapade goda personliga relationer till såväl evangelisk-lutherska och ortodoxa kyrkan i Finland som till övriga kyrkor och kristna samfund. 

Paul Verschuren föddes i en from katolsk familj 1925 i Breda i Nederländerna. Han blev student 1943, och anslöt sig till Jesu Hjärtas Präster och avlade klosterlöfte året därpå. Verschuren prästvigdes 1950. Han studerade vidare i Rom, där han doktorerade i kanonisk rätt 1954. Några år senare, 1960, avlade han dessutom en examen i civilrätt i Nederländerna. Verschuren var lärare vid Jesu Hjärtas ordens prästseminarium i Nederländerna och Storbritannien 1955–1960 och föreståndare för Internationella kollegiet i Rom 1961–1964. 

År 1964 vigdes den 39-årige Verschuren till biskop i S:t Henriks katedral i Helsingfors. De första tre åren var han biträdande biskop, och då inledde han intensiva studier i både finska och svenska. Han utnämndes till biskop i den katolska kyrkan i Finland 1967 efter Guillaume Cobben. 

1960-talet var en viktig tid av förnyelse och ekumenisk öppenhet för den romersk-katolska kyrkan. Påven Johannes XXIII sammankallade Andra Vatikankonciliet 1959 som sammanträdde i Peterskyrkan 1962–1965. Kyrkomötet publicerade viktiga dokument om bl.a. kyrkan, ekumeniken, liturgin och lekmännens apostolat. Verschuren deltog i Andra Vatikankonciliet 1964–1965, först som biskop Cobbens teologiska assistent och i slutet av kyrkomötet i egenskap av biskop. 

Verschurens huvuduppgifter under början av hans biskopstid var att verkställa de beslut som fattats vid Andra Vatikankonciliet och att förnya gudstjänsten och kyrkans verksamhet. De viktigaste dokumenten skulle översättas till finska, liturgin reformeras och de nya reglerna tillämpas. Man inledde ett långsiktigt översättningsarbete för att kunna fira en tvåspråkig gudstjänst med den rika katolska liturgin. En finsk romersk-katolsk mässbok togs i bruk 1999. Biskop Verschuren verkade för att ena sitt lilla stift och utveckla det till en alltmer finsk katolsk kyrka. Han omorganiserade den kateketiska verksamheten i stiftet och grundade råd där även lekmän ingick, bl.a. prästrådet, pastoralrådet, församlingsråden och en kateketisk arbetsgrupp. 

Biskop Verschuren hade talrika internationella uppdrag. Han var medlem av kongregationen för folkens evangelisering 1967–1972. Han valdes till ordförande för nordiska katolska biskopskonferensen 1973, ett uppdrag som han skötte med energi och sakkunskap i flera perioder fram till sin pensionering 1998. Han var även medlem i den kommitté bestående av De europeiska biskopskonferensernas råd och Europeiska kyrkokonferensen som förberedde den andra europeiska ekumeniska generalförsamlingen i Graz i Österrike 1997, samt en av ordförandena för generalförsamlingen. 

Verschuren var en förgrundsfigur inom ekumeniken såväl i Finland som ute i världen. I början av hans biskopstid, 1968, anslöt sig finska katolska kyrkan till Ekumeniska rådet i Finland och deltog därefter aktivt i rådets verksamhet. Som medlem i Ekumeniska rådet vann biskop Verschuren snart de övriga kyrkliga representanternas högaktning och förtroende. Han hade en fin humor, var vänlig och hjärtlig och ägde en utmärkt förmåga att företräda och tolka sin egen kyrkas traditioner i en starkt lutheransk miljö. Hans relation till Vatikanen och Rom präglades av kritisk solidaritet. 

Verschuren sade att han i egenskap av katolsk biskop åtnjöt ”avståndets nåd” (gratia distansiae), d.v.s. att Vatikanen och kurian fanns långt borta. Den finländska katolicismen skulle enligt honom ta hänsyn till den finländska kristenhetens djupa rötter. Även efter reformationen hade lutherska kyrkan i Finland bevarat den historiska kontinuiteten från den medeltida katolska kyrkan och dess förste biskop, Sankt Henrik. 

Som biskop i Helsingfors katolska stift verkade Verschuren målmedvetet för att den katolska kyrkan i Finland – liksom de övriga katolska kyrkorna i Norden – inte längre skulle lyda under Kongregationen för folkens evangelisering (Propaganda Fidei) inom Vatikanen. Alla nordiska katolska biskopar stödde förslaget, och vid Biskopskongregationen 1977 stadfäste påven Paulus VI beslutet att flytta över de katolska stiften i Norden under kyrkans allmänna jurisdiktion. 

I förhållande till påven och kurian i Rom visade biskop Verschuren prov på betydande mod och självständighet. Då han tillsammans med Finlands evangelisk-lutherska kyrkas ärkebiskop John Vikström besökte påven Johannes Paulus II i Vatikanen 1986, svarade Verschuren glatt leende på påvens fråga om det största ekumeniska problemet: ”Ni, Helige Fader, Ert ämbete!” På motsvarande sätt skyndade han sig tio år senare att besvara påvens fråga om det ekumeniska läget i Finland så här: ”Jag skulle önska, Ers Helighet, att de lutherska minoritetskyrkorna hade en lika god ställning vid sidan av de katolska majoritetskyrkorna som den lilla katolska kyrkan i Finland har vid sidan av Finlands evangelisk-lutherska kyrka och ortodoxa kyrkan i Finland.” 

Verschuren var värd för påvens genom tiderna första pastorala besök i Finland och Norden 1989. Han gjorde sitt allra bästa för att påven Johannes Paulus II:s besök skulle ske i god ekumenisk anda och i korrekt samarbete mellan katolska och lutherska kyrkan. Innan han framförde en officiell inbjudan ville Verschuren och de övriga katolska biskoparna i Norden förvissa sig om att de lutherska kyrkorna i Norden inte hade någonting emot påvens besök. 

På grund av en allvarlig sjukdom, leukemi, var Paul Verschuren tvungen att ta sjukledigt den 14 augusti 1998, och den 18 september samma år godkände påven Johannes Paulus II hans avskedsansökan. Biskopens korta pensionärstid präglades av den respekt och aktning han åtnjöt bland de kristna finländarna, både katoliker och övriga. Paul Verschuren avled vid 74 års ålder i sitt hem i Helsingfors i februari 2000. Hans efterföljare på det katolska biskopssätet i Helsingfors blev den polske professorn Jósef Wróbel, som vigdes till biskop i Helsingfors den 27 januari 2001. 

Risto Cantell 

Paulus (Paul) Michael Verschuren, född 26.3.1925 i Breda, Nederländerna, död 19.2.2000 i Helsingfors. Föräldrar avdelningschefen Johannes Verschuren och Petronella van Leeuwen. 

PRODUKTION. In Christo omnes. Predikningar och herdabrev av biskop Paul Verschuren (1984); Pastor et episcopus animarum. Studia in honorem Episcopi Pauli Verschuren (1985). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Katolska kyrkan i Finland, domkapitlets arkiv, Helsingfors. J. Aarts, Paavi (1989); J. Aarts, Rakastettu paimen loi yhteyttä. Helsingin Sanomat 20.2.2000; Fides 15−16/1998, 4−6/2000; M. Härkönen & A. Raunio & T. Vasko, Lähetystyö ja ekumenia arkistojen valossa (1999); J. Rusama, Kohti ykseyttä. Suomen ekumeenisen neuvoston synty ja toiminta 1917−1997 (1999); K. Vuorela, Finlandia catholica (1989). 

BILDKÄLLA. Verschuren, Paul. Foto: Martti Halme, 1985. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5437-1416928958043

Upp