PARLAND, Ralf 

(1914–1995) 

Författare 

Ralf Parland skrev noveller, poesi och essäistik, och räknas till de viktigaste bland andra vågens finlandssvenska modernister. Utöver detta var han verksam som musikkritiker och översättare. Efter 1973 publicerade Parland ingenting, vilket kan ha bidragit till att hans författarskap har tenderat att falla i glömska. Han har dock lyfts fram som tidig postmodernist, utifrån sina science fiction-präglade motiv och sina stundtals brokiga och esoteriska litterära utsvävningar.

Ralf Parland var den näst yngste i en litterärt begåvad brödraskara med skotskt-tyskt-ryskt påbrå; den tidigt avlidne äldste brodern Henry hörde till den finlandssvenska modernismens förtrupp och mellersta brodern, Oscar, var psykiater och författare. Född i Viborg flyttade Ralf med familjen först till Kilo utanför Helsingfors 1921, och året därpå till Grankulla. Redan som tolvåring hade han i familjen deklarerat ”nu tänker jag helt enkelt bli Schriftsteller!” (Familjens hemspråk var tyska och ryska.) 

Parland avlade studentexamen vid Grankulla samskola 1932, varefter han inledde studier vid Tekniska högskolan. Dessa avbröt han dock efter bara ett års studier för att bli fri författare. Åren 1939–1947 var han verksam som musikkritiker vid Arbetarbladet, där han tog över efter Elmer Diktonius. Ett urval av hans tidiga musikkritik publicerades med titeln Mot morgondag. En åhörares betraktelser om musik (1942). År 1948 flyttade Parland till Sverige, där han förblev i närmare femtio år fram till sin död 1995. Han var litteraturrecensent i Stockholms-Tidningen 1946–1958, och skrev även artiklar för Nya Argus, Dagens Nyheter och 40-tal. 

Som författare debuterade Parland 1934 med Dusch, en samling prosaskisser. Stilistiskt skrev han i skuggan av brodern Henry men var också präglad av läromästarna Gunnar Björling och Elmer Diktonius, samt av kinesisk poesi. Parland uppmärksammades genast för sin originella och målmedvetna formuleringskonst, en karaktäristik som skulle återkomma genom författarskapet. Tre år senare kom Ebonit, en novellsamling som fick beröm för sin psykologiska skärpa. I båda sina två första böcker pejlade Parland ungdomens stämningslägen under tiden mellan världskrigen; kritiken talade bland annat om en ”modern version av dagdrivarlitteraturen”. Han skrev ytterligare sju novellsamlingar. 

År 1938 debuterade Parland som poet, och hädanefter varvade han poesi med prosa. Som poet hörde han till modernismens andra generation. Han skrev en lyrik som uppfattades som utpräglat intellektuell, men i sin prosa företog han sig också resor till sin barndoms Karelen med dess mystik och lustiga original, bl.a. i Hem till sitt hav (1957). Karelen blev den miljö han lyfte fram i sitt författarskap under 1940- och 1950-talen. Tekniken blev ett annat tema för Parland; i Eros och elektronerna utröner han människans plats i en värld som domineras av tekniken. Han skrev en del science fiction-betonade alster som jämfördes med Harry Martinsons Aniara. 

Parland översatte till svenska finska författare som Olavi Paavolainen och Eeva Kilpi, men också klassiker som Goethes Den unge Werthers lidanden, Boris Pasternaks Doktor Zjivago (tillsammans med Leo Lindeberg)och Robert Musils Tre kvinnor. I sin poesi introducerade han inslag från asiatisk (kinesisk och indisk) poesi. 

Ralf Parland avled 80 år gammal i Stockholm, efter en längre tids sjukdom. 

Fredrik Hertzberg 

Ralf Thomas Friedrich Parland, född 21.6.1914 i Viborg, död 22.5.1995 i Stockholm. Föräldrar diplomingenjören Oswald Frank Parland och Ida Maria Sesemann. Gift med (1) Eva Wichman 1938, (2) Heli Gestrin 1945, (3) Helga Henschen 1961. 

PRODUKTION. Dusch (1934); Ebonit (1937); Avstånd (1938); Abel y Aifairs sånger (1941); Mot morgondag. En åhörares betraktelser om musik (1942); Mot fullbordan (1944); Oavslutad människa. Dikter och legender (1946); Himlens stenar. Noveller (1947); Nattens eldar. Dikter 1938–1948 (1949); Relief (1950); Brev till ett tomrum (1951); Hårt ljus. Noveller (1952); Blåser ur intet. Dikter (1953); Eros och elektronerna (1953); De två vägarna. Prosa i urval (1954); Eolita (1956); Hem till sitt hav. Karelska noveller om mycket vatten (1957); Hymner från Santsche-pi (1959); Apa for till himmelen (1961); Zodiaken. En diktsvit (1961); Sonat för fallskärm och kalebass (1964); Hundpredikan (1966); Bländverket. Dramatiskt poem i tre satser (1968); Regnbågens död (1970); I. En roman om förhävelsen (1973). 

BILDKÄLLA. Parland, Ralf. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5511-1416928958117

Upp