ZILLIACUS, Laurin


(1895–1959)


Reformpedagog, kosmopolit


Laurin Zilliacus hade en utpräglat internationell uppväxt och utbildningsbakgrund, med speciell erfarenhet av engelskt skolväsen. Efter att ha slagit sig ned i Finland grundade han 1928 Tölö svenska samskola, också kallad Zilliacuska skolan eller Zillen. Genom sina okonventionella pedagogiska och organisatoriska lösningar, där aktivt lärande och kamratlig gemenskap kännetecknade verksamheten, kom skolan att väcka uppmärksamhet både hemma i Finland och utomlands. Som en följd av sitt starka engagemang i organisationen New Education Fellowship blev Zilliacus ett aktat namn även i den internationella pedagogiken, med speciellt intresse för skolsystemets utveckling i Indien. Mot slutet av sitt liv kom han även att engagera sig i FN:s verksamhet.

 

Laurin Zilliacus föddes i Yokohama, Japan och var son till skriftställaren Konrad (Konni) Zilliacus och dennes amerikanska hustru Lilian Graef. Efter inledande skolgång i Sverige och Förenta staterna gick han 1909–1912 i Bedales School i Hampshire, England, en reformpedagogiskt inriktad internatskola för pojkar och flickor, grundad av J. H. Badley 1893. Efter högskolestudier i England och USA avlade han ingenjörsexamen vid Massachusetts Institute of Technology. Under första världskriget gjorde han civil krigstjänst i England och blev därefter lärare i matematik, fysik och kemi vid sin gamla skola Bedales. Där verkade han fram till 1924 och blev under denna tid grundligt förtrogen med tidens livaktiga, reformpedagogiska strävanden.


 

Laurin hade 1922 ingått äktenskap med sin släkting Ulla Zilliacus, och börjat planera att flytta till Finland. Planerna understöddes av fadern Konni, som i ett brev till sonen uttalade sin djupa tillfredsställelse över ”att du känner dig som finländare och önskar bygga ditt framtida hem i detta land.” Efter överflyttningen till Finland verkade Zilliacus 1925–1927 som lärare i fysik och kemi vid Grankulla svenska samskola, som leddes av Magnus Hagelstam och i flera avseenden betraktades som ett modernt och progressivt läroverk. Här bidade Zilliacus sin tid och förberedde grundandet av sin egen skola, som startade hösten 1928 med namnet Tölö svenska samskola och inhystes i Villa Miramar, en privatägd större träbyggnad på den plats där Sibelius­monumentet sedermera restes. Från hösten 1933 verkade skolan i en modernare fastighet med det fornnordiskt klingande namnet Ulfåsa. Den nygrundade, privata skolan, som fullt utbyggd var en nioklassig samskola med examensrätt och med först två, senare tre förskoleklasser, åtnjöt statsunderstöd, vilket innebar att lärokurserna i stort måste vara desamma som i landets övriga läroverk. Men till undervisningens innehållsliga och metodiska lösningar, skolarbetets organisation och utformandet av den inre skolmiljön har Zilliacuska skolan (populärt ”Zillen”), varit en anmärkningsvärd föregångare och nydanare i landets skolutveckling.


 

Skolans speciella pedagogik och inre och yttre liv finns livfullt beskrivet av tidigare elever och lärare i ett flertal artiklar och minnesskrifter. I dessa kan man ta del av den frejdiga nyskolan och av Zilliacus pedagogik och händelserika liv. Försöker man på ett mera principiellt plan få ett grepp om den Zilliacuska pedagogiken mot bakgrunden av det tidiga 1900-talets reformpedagogiska strävanden och av hans erfarenheter från Bedales, avtecknar sig närmast tre samverkande ansatser som kan sägas tydliggöra huvudlinjerna i det som kommit att kallas Zillen-pedagogiken.


 

Ett utmärkande drag för skolan var att på olika sätt försöka överbrygga de traditionella ämnesgränserna i undervisningen. Eleverna skulle orienteras i och få kunskap om sin verklighet genom ett mer helhetsbetonat angreppssätt, som bättre motsvarade elevernas egen utvecklingsgång men även den reella livs- och omvärld som de var en del av och som de senare i livet skulle möta. Formen för integrationen varierade givetvis med olika ämnessfärer och elevernas ålder. Inspiration hade man hämtat bl.a. från ”Gesamtunterricht”-strävanden på tyskt språkområde och av belgaren Ovide Decrolys skoltänkande, medan Helen Parkhursts s.k. Daltonplan och William Kilpatricks projektmetod stod för de amerikanska influenserna. I gymnasieklasserna måste man ta mera hänsyn till studentexamens uppläggning, vilket begränsade integrationssträvandena. Bland annat av denna anledning var Zilliacus starkt kritisk till studentexamens utformning. Ett specifikt uttryck för denna helhetsbetonade ansats i skolan var den uppskattade samling som rektor Zilliacus höll varje vecka över temat Världshändelserna, med åtföljande diskussion.


 

Ett annat utmärkande drag i skolans verksamhet, eller kanske snarare en annan sida av integrationsansatsen, var det sätt på vilket man menade att lärandet bäst skulle ske. Eleverna skulle själva, genom egen aktivitet, söka sig fram till kunskapen. Med detta sammanhängde principen om att inte ty sig till traditionella hemläxor, utan man skulle under skoltid utföra de läxliknande uppgifterna, då lärarkåren och skolans bibliotek stod till elevernas förfogande. Mer omfattande veckouppgifter hörde även till skolans lärandestrategi, liksom utarbetande av arbetsböcker i anslutning till de utdelade arbetsuppgifterna. Europeisk aktivitetspedagogik och den tidigare nämnda amerikanska projektmetoden och inte minst John Deweys psykologi och pedagogik, enklast sammanfattade i devisen ”learning by doing” utgjorde här viktiga inspirationskällor. Denna uppläggning av skolarbetet innebar samtidigt att spontant arbete i grupp, men även mer individuellt orienterat arbete, blev möjligt. Frihet i lärandet, självverksamhet och skapande verksamhet blev centrala drag i skolans pedagogik.


 

Ett tredje utmärkande drag i Zilliacus pedagogik var en påtaglig omsorg om skolan som social miljö. Det gällde förhållandet mellan lärare och elever, och mellan skolan och föräldrarna, och därtill utvecklandet av ett antal aktiviteter dels utanför skolan, dels kring fenomen som anknöt till skolans dagliga liv. Enligt en viss arbetsfördelning sköttes vitala delar av skolans funktioner som övervakningsuppgifter, biblioteksarbete, skolans pappershandel och inkasserande av frukostavgifter av eleverna. Skolan blev härmed något av ett samhälle i miniatyr. Rachel Furuhjelm, långvarig modersmålslärare vid skolan, lyfter fram hur denna sida av skolans verksamhet bidragit till att ge ”en känsla av samhörighet och gemenskap, en skola där man i de flesta fall känner sig som en för helheten nödvändig del, där man trivs och elever arbetar för ett gemensamt mål.”


 

De verksamhetsdrag som här lyfts fram uttömmer självfallet inte helt Zillen-pedagogiken. Den fängslande ledargestalten Zilliacus, och ett införstått lärarkollegium, tycks ha lagt grunden till en miljö som stimulerade de ungas intellektuella och sociala utvecklingsbehov, något som inte lätt låter sig fångas i traditionella pedagogiska termer och begrepp. Rachel Furuhjelm gör bedömningen att Zilliacus egentligen inte var en pedagogisk nyskapare utan ”hade en märklig förmåga att ta vara på det positiva i de nya metoderna och att ge dem en praktisk utformning, att sammanställa de olika elementen till en syntes.” Efter att han 1939 lämnat skolan tycks mycket av denna syntes, denna anda, ha levt kvar, även om kritiska synpunkter inte saknades och mycket med tiden måste revideras, då skolan lotsades fram mot grundskolereformen på 1970-talet av rektorerna Tor Therman, Per Falck och Harry Krogerus.


 

Under hela sin tid vid skolan deltog Zilliacus aktivt i reformpedagogikens (eller som nyskolerörelsens, med då adekvat terminologi) internationella organisation New Education Fellowship. Han blev medlem av styrelsen 1930 och var ordförande 1935–1951. Han var även en drivande kraft inom den nordiska grenen av rörelsen, och 1938 hölls den tredje nordiska kongressen i Ulfåsa skola. Han skrev ett flertal artiklar i organisationens tidskrift The New Era; utdrag ur dessa finns redovisade i minneskriften Zillen 60 år.


 

Under krigen 1939–1944 deltog Zilliacus som krigskorrespondent; han var samtidigt aktiv i den s.k. fredsoppositionen och utgav två böcker med anknytning till kriget. Efter krigen arbetade han som nordisk korrespondent vid amerikanska legationen i Stockholm och fortsatte därefter till USA, där han i några år var Visiting Professor in Comparative Education vid Columbia University i New York. År 1948 blev han knuten till Förenta nationerna som pedagogisk rådgivare, och från 1952 var han engagerad i en internationell kommitté som skulle fördjupa sig i utvecklandet av Indiens skolväsen och lärarutbildning. Sedan 1930-talets mitt hade indisk kultur och religion fångat hans intresse, och efter de officiella uppdragen ville han 1958 genom en längre vistelse i landet samla material till en bok om indiska myter och religion. Resan blev ansträngande, och en kort tid efter hemkomsten dog han i juli 1959.


 

Vill man kort sammanfatta Laurin Zilliacus pedagogiska och samhälleliga insatser och betydelse, kan den rubrik anföras som Mary Söderhjelm-Zilliacus valde för sin magisteravhandling i pedagogik om Zilliacus, från 1993, ”Fostran till aktivt medborgarskap”, där medborgarskapsbegreppet hos Zilliacus hade starka personlig-individuella, nationellt demokratiska och kosmopolitiskt antitotalitära kännetecken och där den fostrande-undervisande ansatsen utgick från och sporrade till nyfiken självverksamhet som samtidigt utvecklade en miljö av samhörighet och gemenskap.


 

Håkan Andersson


 

Laurin Zilliacus, född 4.10.1895 i Yokohama, Japan, död 9.7.1959 i Borgå. Föräldrar skriftställaren Konrad (Konni) Zilliacus och Lilian Graef. Gift 1922 med Sigrid Enni Ulrika (Ulla) Zilliacus.


 

PRODUKTION. Orientering i den ”nya” uppfostran. Tidskrift utgiven av Pedagogiska föreningen i Finland (1931); Ett folk en front (1941); Vi vill inte kvävas (under pseudonym Erkki Järvinen, 1942); The United Nations and Power Politics (under pseudonym John Mc Laurin, 1958); From Pillar to Post (1956; sv. översättning Det gula hornet 1958); Ett stort antal artiklar i The New Era.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. H. Andersson, Den privata skolan som pedagogisk innovator – trender och exempel ur finländsk skolutveckling. Skilda lärohus. Privat och offentlig undervisning – växelverkan, alternativ, förnyelseinsatser. Rapport från ett nordiskt symposium. Lund (1989); Tölö svenska samskola 1928–1975 (1977); Tölö svenska samskola 1928–1998. Minnen och anekdoter om Laurin Zilliacus (1998); Zillen 60 år, 1928–1988. Jubileumsbubbla (1988); M. Zilliacus, Fostran till aktivt medborgarskap. Laurin Zilliacus som reformpedagog 1920–1940. Avhandling pro gradu, Åbo Akademi (1993).


 

BILDKÄLLA. Zilliacus, Laurin. 1953. Hufvudstadsbladets arkiv.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5599-1416928958205

 

Upp