GRÖNBERG, Aline


(1871–1950)


Affärskvinna, kommerseråd


Aline Grönberg gjorde i början av 1900-talet en framgångsrik karriär som affärskvinna. Hennes företag Turun Vanu–Åbo Vadd blev känt över hela landet och hon tilldelades titeln kommerseråd. Smeknamnet ”Vadd-Mamma” blev med tiden välkänt i folkmun. Företaget verkade främst i Åbo och Helsingfors och existerade fram till bankkrisen i början av 1990-talet. Länge var för mången fastigheten Affärscentrum i ena hörnet av Salutorget i Åbo ”Vaddhuset”.

 

Gustaf Wilhelm Wiklund och hans hustru Erica Charlotte fick i november 1871 en dotter som döptes till Alina Gustava; senare började hon använda namnformen Aline. Hon var yngst av tre systrar och en bror i familjen, som bodde på Svenska Tegel­brukets område mellan Samppalinna och Korpolaisbacken. Hennes föräldrar var båda ursprungligen från Kimito och hade flyttat till landets gamla huvudstad för att tjäna sitt levebröd. Fadern var torparson och hade tidigare varit till sjöss, avancerat till maskinmästare och senare gått i land.


 

Alina växte upp på Tegelslagaregatan och sattes i stadens svenska flickskola, den s.k. Lindska skolan. Hon lät utbildningen stanna vid folkskola, fastän hennes föräldrar erbjudit henne möjlighet att fortsätta sin utbildning vid andra skolor. Senare blev självstudier en central del av hennes liv. Alina Wiklund fick 1885 sin första anställning i en trikåaffär som drevs av textilteknikern John Algoth Dalberg med rötter i Norrköping. Affärsbranschen var ett naturligt och medvetet val, och textilaffären passade väl den unga damen med tycke för vackra kläder och skor.


 

Under Alina Wiklunds barndom hade endast tre femtedelar av köpmannakåren utomstående arbetskraft i sin tjänst, och det var ytterst få som hade fler än två anställda. I och för sig hade de dåtida butiksbiträdena hög status och fick en förhållandevis god lön. Ännu på 1880-talet var butiksbiträdena till största delen män. Efter fem år avancerade Alina Wiklund till affärsföreståndare.


 

Alina gifte sig 1895 med köpmannen Constantin Johnsson från Åbo. Han hade varit verksam som köpman i hemstaden sedan 1892. Äktenskapet innebar samtidigt slutet för den unga fru Johnssons karriär i andras tjänst, åtminstone för en tid. Familjen fick en dotter och två söner. Diversehandeln på Slottsfältet hade ringa framgång, och familjens ekonomi var ansträngd till följd av familjeförsörjarens sjuklighet.


 

Mot denna bakgrund tog Alina Johnsson 1902 anställning vid Antskogs klädesfabriks butik i Åbo. Redan samma år avancerade hon till butiksföreståndare. På den tiden var det fortfarande ovanligt att en kvinna innehade en ansvarsfull position inom affärslivet. Antskogs klädesfabrik Ab hade grundats av några affärsmän från Åbo och Tammerfors. Fabriken framställde även trikåvaror och John Dalberg var från juli 1891 huvudägare i bolaget.


 

Alina Johnsson nöjde sig inte med att vara i tjänst hos andra, utan hon ville vara egen företagare. Den femte oktober 1908 meddelade köpmannen Carl Constantin Johnsson att han ämnade bedriva handel med ”lifgifna” varor under firmanamnet ”Åbo Vaddaffär innehafvare C. C. Johnsson”. Den till det yttre blygsamma affären öppnades den 27 juni 1908 på Auragatan vid Salutorget, där även Antskog hade sin butik. Källarbutiken startade under namnet Åbo Garn- och Vaddaffär. Samtidigt fortsatte Alina Johnsson sitt arbete som föreståndare för Antskogs Åbobutik.


 

Köpmannen Johnsson avled i lungsot 1909, och änkan meddelade att hon skulle lägga ned diversehandeln och fortsätta med vaddaffären i eget namn. Alina Johnsson beslöt att bli företagare. I Åbo fanns då många affärer inom textilbranschen. Lösningen på konkurrensfrågan blev en egen, väl genomtänkt affärsprofil. Specialiseringen innebar i det här fallet en koncentration på försäljning av färdiga sängkläder och andra liknande produkter. Alina Johnsson, som hade sina rötter i skärgården, gladde också speciellt de långväga kunderna från skärgården genom att bjuda dem på kaffe.


 

Änkan i vaddaffären gifte 1911 om sig med sin barndomsvän Karl Emil Grönberg, som hade blivit änkling och förlorat sitt barn. Han var apotekare i Punkalaidun, och de fortsatte var och en att utöva sin näring på sina respektive orter. Året därpå fick de en son.


 

När omsättningen växte flyttade Aline Grönberg sin affär till Åkermanska hörnet, uppkallat efter kommerserådet Carl John Åkerman. Hon hade nu blivit känd som ”Vadd-Mamma”, och butiken vid Auragatan 5 skulle bli en välkänd adress. Tillsammans med dottern gjorde hon flitigt affärsresor med tåg till S:t Petersburg. En omständighet som gynnade Grönbergs företag blev möjligheten att byta ylle och lump mot tyger från inhemska fabriker. Medan världskriget rasade grundade Aline Grönberg i Nådendal en filial som var verksam i ett par år, och hon blev slutligen kvitt den sista växeln från sin avlidne mans diversehandel. Den första butiken i Helsingfors öppnades 1916 och i Salo 1928. Åkermanska hörnet i Åbo hade under kriget blivit föremål för fastighetsspekulation. På platsen uppfördes fastigheten Affärscentrum i två faser, och Vaddaffären fick egna nya lokaler där.


 

K. E. Grönberg, som hade studerat i Tyskland en tid, gav upp apoteksrättigheterna i Punkalaidun efter en brand i apoteket 1923 och skaffade i stället rättigheterna till stamapoteket i Mariehamn. Följande år köpte familjen högreståndsgården Vähä-Rauhalinna vid stranden av Kustö sund i S:t Karins. Huvudbyggnaden var uppförd i dåtida villastil, ritad 1858 av arkitekten G. T. Chiewitz.


 

Vaddaffären kunde 1926 flytta in i den nybyggda delen av Affärscentrum. Under en kort period prövade man också på att sälja blommor i affären. Samma år började företaget tillverka madrasser. Omsättningen hade mer än fördubblats sedan 1920. Aline Grönbergs son Erik Johnsson, som hade studerat textilbranschen i Tyskland och England, startade 1926 det egna företaget Suomen Villa–Finska Ull, där stickyllelump sorterades.


 

Åbo Vadd var en av de första affärerna i staden som till jul dekorerade skyltfönstren med girlanger och lampor (även om butikerna i Åbo börjat med julskyltning redan på 1800-talet). De nya affärslokalerna hade en positiv effekt på försäljningen. Aline Grönberg utvidgade 1929 affärsverksamheten genom köp av Limnells arvingars tråd- och garnaffär i Åbo, som även hade en filial i Mariehamn, och 1930 köpte hon Helsingfors Vaddaffär. Samma år grundade hon sin andra affär i huvudstaden, i Hagnäs. I november 1931 fyllde Aline Grönberg 60 år, vilket uppmärksammades även i pressen. ”Finlands Vadd-Mamma” hade redan då blivit ett begrepp. Som matriarkalisk företagsledare bestämde hon om allting, hade långa arbetsdagar och krävde mycket av sina anställda.


 

Då en bank ovanför Vaddaffären i Affärscentrum upphörde 1933, fick Aline Grönberg möjlighet att utvidga: Åbo Vadd blev ett textilvaruhus med en modern image representerad av ett populärt kafé och rulltrappor. I Helsingfors expanderade företaget kraftigt under slutet av 1930-talet. Där låg ansvaret för verksamheten hos svärsonen Eric Alander, som hade studerat till ingenjör i Tyskland. Samtidigt utökade företaget sitt sortiment genom att börja tillverka badrockar och mattor. I tillverkningen av sängkläder övergick företaget samtidigt till maskinell produktion, då den första vadderingsmaskinen införskaffades för tillverkning av förmånliga täcken.


 

I oktober 1940 blev Aline Grönberg änka för andra gången, då apotekare Grönberg oväntat avled i Mariehamn, 73 år gammal. Sonen Fjalar Grönberg tog 1949 över Mariehamns stamapotek i eget namn.


 

Aline Grönberg blev 1940 den andra kvinna i Finland som fick titeln kommerse­råd. Samma månad som Grönberg hedrades införde folkförsörjningsministeriet ransonering av kläder och skor. Aline Grönberg blev 1941 ägare till Svartvaru-­Magasinet, en butik för högtidskläder, grundat av Lempi Lindroos 1909 och beläget vid Köpmansgatan i Åbo. Krigsåren innebar för företaget en expansion av den industriella verksamheten, då Åbo fjäder Ab 1941 grundades i Sockenbacka i Helsingfors och Åbo täckindustri Ab 1944 i S:t Karins. Åbo Vadd omvandlades 1944 till aktiebolag. Efter freden och normaliseringen av marknaden växte omsättningen 1949 till 430 miljoner mark. Samtidigt öppnades en filial i Åbo och flera andra i Helsingfors.


 

Kommerserådet Aline Grönberg var en stor gynnare av konst. Hon ägde en betydande konstsamling, och hon var en välbekant syn på Åbo stadsorkesters konserter och på teatern. Grönberg företog studieresor till olika länder i Europa och till Förenta staterna. Hon var en återkommande syn på flygplatsen och deltog också i bilfärder i Mellaneuropa.


 

Bilden av kommerserådet blir ofullständig om man glömmer den godhjärtade välgöraren och hjälparen bakom bilden av affärskvinnan. Enligt Aline Grönberg hade rikedom i sig inte så stor betydelse men om man kunde använda den till att hjälpa, så kunde rikedomen ses som en välsignelse. Centrala ändamål för Vadd-Mammas hjälpinsatser var landets försvar och människor som led nöd på grund av krigen. Även djurskyddet och kvinnosaksrörelsen understöddes.


 

Aline Grönberg dog 1950 under en affärsresa till Stockholm. Av de svenskspråkiga kvinnorna i Finland var hon den första som tilldelades kommerserådstitel och den första bäraren av titeln som själv skapat sitt företag. Hon hade som ledstjärna att vinna och bevara kundernas förtroende med varor av god kvalitet, ett stort sortiment, konkurrenskraftiga priser och artig service. Betecknande för Aline Grönberg som företagare var hennes sista ord: ”Tack alla kunder!” Företagets historia fortsatte under arvingarnas ledning och sedan i helt andra händer fram till depressionen i början av 1990-talet.


 

Ilkka Nummela


 

Alina (Aline) Gustava Wiklund, född 3.11.1871 i Åbo, död 29.8.1950 i Stockholm, Sverige. Föräldrar maskinmästaren Gustaf Wilhelm Wiklund och Erica Charlotte Cairenius. Gift med (1) köpmannen Carl Constantin Johnsson 1895, (2) apotekaren Karl Emil Grönberg 1911.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. H. Winter, Oy Turun vanu – Åbo vadd Ab 1908–1958 (1958).


 

BILDKÄLLA. Grönberg, Aline. Åbo Akademis bildsamlingar.

 

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5621-1416928958227

 

Upp