May Pihlgrens bana som skådespelerska började 1924 och varade livet ut. Sin livsgärning gjorde hon vid Svenska teatern i Helsingfors samt som självständig recitatris. Hennes uppläsningsturnéer gjorde finländsk diktning känd i de nordiska länderna.
May Pihlgren gick igenom Svenska teaterns elevskola och utexaminerades 1924. Hon fick mindre roller vid Svenska teatern och fick alltid beröm då man råkade lägga märke till henne. Enligt kritikernas åsikt var emellertid hennes diktion inte alltid den bästa, och hon begav sig därför till Stockholm 1927 för att komplettera sina teaterstudier. Ett år senare återvände en förnyad Pihlgren till Helsingfors.
Hennes genombrottsroll vid Svenska teatern i Helsingfors var som Fanny i Marcel Pagnols Marius 1931. När Pihlgren under teatersäsongen 1932–1933 spelade huvudrollen i Jacques Devals Fröken berömde kritikern Nils Lüchou prestationen som hennes dittills största framgång. Hon förefaller att under hela 1930-talet professionellt ha utvecklats stadigt och kritikerna följde henne intresserat. Pihlgren själv har betraktat rollen som Kersti i August Strindbergs Kronbruden 1938 som sitt verkliga genombrott. I och med denna roll uppnådde hon slutligen rangen av huvudrollsinnehavare.
May Pihlgren ihågkoms för sina fina rollprestationer bl.a. i Minna Canths Sylvi samt som den elaka farmodern i Ödön von Horváths Berättelser från Wienerwald. Den sistnämnda rollgestaltningen var en så stor framgång att publiken även i fortsättningen ville se Pihlgren i liknande roller, och sådana blev också kännetecknande för hennes framträdanden under senare år. Pihlgren var i två repriser med i Runar Schildts Den stora drömmen, först som Hjördis och senare i Wendlas roll. Sitt 40-åriga konstnärsjubileum firade hon i titelrollen i Brechts Den goda människan från Sezuan. Hon pensionerades 1972 från Svenska teatern men gästspelade där till året före sin bortgång.
May Pihlgren gjorde ett flertal turnéer som uppläsare såväl i Finland som i Sverige och Norge samt även på Island. Hon var inte bara en interpret för diktarna utan också deras vän, och hon rörde sig i litterära kretsar lika hemvant som bland teaterfolket. Hon tolkade nästan alla betydelsefulla samtida diktares verk: Arvid Mörne, Kerstin Söderholm, Gunnar Björling, Elmer Diktonius, Rabbe Enckell och många andra.
May Pihlgren har kallats för en intelligent och eftersinnande skådespelerska. Hennes rollanalyser var klara och exakta och hon lyckades förmedla sitt budskap till åskådaren finkänsligt men säkert. Intelligensen uteslöt dock inte det spontana framträdandets glädje, något som också Pihlgrens scennärvaro utstrålade. Hon var känd som en humoristisk och gladlynt människa såväl på som utanför scenen.
Sanna Holmberg
May Eleonora Pihlgren, född 6.1.1904 i Helsingfors, död 30.10.1986 i Helsingfors. Föräldrar affärsmannen Sigfrid Pihlgren och Irene Askolin. Gift med (1) skådespelaren Halvar Lindholm 1933, (2) skådespelaren Sven Erik Olof Ehrström 1937.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Svenska teaterns arkiv, Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors. M. Lüchou, Svenska teatern i Helsingfors. Repertoar, styrelser och teaterchefer, konstnärlig personal 1860−1975 (1977).
BILDKÄLLA. Pihlgren, May Eleonora. Foto: Ateljé Rembrandt, 1955. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.