J. O. Tallqvist var litteratur- och kulturredaktör i tidningar och tidskrifter, främst och längst i Hufvudstadsbladet, verksam i nordiska kulturorganisationer och en ledande förkämpe för finlandssvensk kultur och den finlandssvenska folkgruppens fortlevnad.
Jarl Olof Tallqvist var infödd helsingforsare, men hade på fädernet åländska rötter. Farfadern var nämligen kyrkoherde i Jomala socken. J. O. Tallqvist inskrevs i Nya svenska läroverkets andra klass höstterminen 1919 och utexaminerades som student vid samma skola 1927. Efter humanistiska studier med en ämneskombination bestående av bl.a. litteraturhistoria och estetik vid Helsingfors universitet för bl.a. professorerna Gunnar Castrén och Yrjö Hirn avlade han filosofie kandidat-examen 1934 och blev filosofie magister 1936.
J. O. Tallqvist utförde som journalist i andra generationen sin egentliga livsgärning på publicistikens område. Efter ett år som volontär på Hufvudstadsbladet 1930 och ett kortare gästspel på Svenska Pressen anställdes han 1934 som journalist vid den senare. Under krigsåren var han som löjtnant en längre tid kommenderad till högkvarteret med uppgifter inom den svenska informationsverksamheten. Till hans uppgifter hörde bl.a. att stilisera överbefälhavarens svenskspråkiga dagorder. När Svenska Pressen efter tyska påtryckningar indrogs sommaren 1944 och sedan återuppstod som Nya Pressen i början av 1945 återanställdes även J. O. Tallqvist. Åren 1946–1947 verkade han som tidningens redaktionssekreterare. Från Nya Pressen rekryterades Tallqvist 1952 till Svenska folkpartiet, där han tillträdde en tjänst som pressekreterare. Han återgick 1964 till journalistyrket som kulturredaktör, i praktiken kulturchef vid Hufvudstadsbladet, där han verkade ända till sin pensionering 1975.
Förutom tidningspressen låg speciellt de finlandssvenska kulturtidskrifterna J. O. Tallqvists hjärta nära. De pressklipp som han insamlade under sin livstid utgör en ansenlig samling. Men all finlandssvensk litteratur var föremål för Tallqvists brinnande intresse som omspände hela det vida kulturfältet. Han var 1954–1962 medlem av Nordiska kulturkommissionens Finlands-delegation och fungerade 1962–1970 som medlem av bedömningskommittén för Nordiska Rådets litteraturpris. Själv erhöll han under sin livstid ett flertal pris och utmärkelser, däribland ett stipendium av Svenska Akademien som erkänsla för sina insatser på kulturens område. Sitt aktiva intresse för nordiskt kultursamarbete fick Tallqvist utlopp för bland annat som finländsk redaktör för Ord och Bild. Han var också verksam i föreningen Pohjola-Norden och stod 1944–1945 som redaktör för dess medlemsblad ”För Norden”. Han medarbetade även regelbundet i nordiska tidskrifter som Nordisk Kontakt och Nordens Nytt.
Pensionärsåren inverkade ingalunda hämmande på J. O. Tallqvists energi. Hans intresse för kulturen i alla dess former kom till uttryck i insatser på många områden. Under sina aktiva journalistår var han 1956–1961 ordförande för Finlands svenska författareförening, där han blev hedersmedlem 1981. Även den officiella kultureliten tog hans tjänster i anspråk. Sålunda var han medlem av statens litteraturkommission i två treårsperioder 1974–1976 och 1977–1979, under den senare perioden fungerade han som dess ordförande. Tallqvist kallades också till hedersledamot i Svenska litteratursällskapet i Finland 1980, i PEN-klubben i Finland 1984 och i Finlands kritikerförbund 1987.
J. O. Tallqvist var en lysande stilist tillika oerhört kunnig och beläst. Han tillhörde det tunna skikt av finlandssvenska kulturbärare vars gärning utgör förutsättningen för den finlandssvenska kulturens överlevnad. Han tvekade aldrig att ta strid om viktiga finlandssvenska frågor. Bland annat initierade han i egenskap av Författareföreningens ordförande den livliga debatt om finlandssvenskarnas fortbestånd som fördes i den finlandssvenska och rikssvenska pressen hösten 1959.
Tallqvist blev en pionjär för den finlandssvenska kulturjournalistiken och skrev under årens lopp otaliga artiklar och recensioner i pressen om litterära och andra kulturella ämnen och redigerade många matriklar, uppslagsverk och kataloger, som t.ex. de tvåspråkiga tidskriftskatalogerna (1985 och 1988). Redan på 1940-talet var Tallqvist medredaktör i Vem och Vad (1941 och 1948). Han redigerade sin gamla skolas, Lärkans elevmatrikel både i 75-års- (1957) och i 100-årshistoriken (1982). Han verkade även som essäist i radion och var en uppskattad föredragshållare.
Lars-Folke Landgrén
Jarl Olof (J. O., Olle) Henrik Tallqvist, pseudonymer J. O., J. O. T., Måns Månsson, Privattänkaren, Bläddraren, född 17.1.1910 i Helsingfors, död 1.3.1993 i Helsingfors. Föräldrar filosofie magistern Knut Gustaf (Gösta) Verner Tallqvist och Helmi Maria Haapanen. Gift 1939 med Marita Elisabeth Juslén.
PRODUKTION. Förteckning över översättningar från finskan i Finlands författare 1917−1944 (1981).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. J. O. Tallqvists urklippssamling, Brages pressarkiv, Helsingfors. G. Steinby, Journalister och publicister i svensk press i Finland under tvåhundra år (1981); Vår tid 19.10.1945.
BILDKÄLLA. Tallqvist, Jarl Olof. 1975. Hufvudstadsbladets arkiv.