Reino R. Lehto verkade i 28 år som kanslichef för handels- och industriministeriet, vilket gjorde honom till en av de mest rutinerade högre ämbetsmännen inom statsförvaltningen. Som 65-åring utsågs han till statsminister i en tjänstemannaregering och följande år till landshövding i Nylands län.
Reino Ragnar Lehto föddes i Åbo och avlade där studentexamen 1917 vid det finskspråkiga klassiska lyceet. Han utbildade sig till jurist och verkade som advokat 1922–1932. Före sin utnämning till kanslichef för handels- och industriministeriet 1936 tjänstgjorde han också som justitiekanslerns sekreterare och som förste stadsfiskal i Helsingfors.
Som långvarig kanslichef för handels- och industriministeriet var Lehto aktivt engagerad i skötseln och utvecklingen av talrika statliga bolag såsom Neste, Valmet och Outokumpu. Inom sitt förvaltningsområde skötte han mycket målmedvetet ärendena, såsom utnämningar på hög nivå, fullt medveten om de ramar som de politiskt förtroendevalda hade satt för hans verksamhet, men å andra sidan stark i sin ställning genom sin egen växande kompetens. Lehto skaffade sig under årtiondenas gång goda kontakter såväl med de politiska beslutsfattarna som med viktiga påverkare inom näringslivet.
Sedan Ahti Karjalainens regering fallit i december 1963 på grund av svårigheter att balansera budgeten utnämnde president Urho Kekkonen omedelbart en tjänstemannaregering under ledning av Lehto, som var hans favorit bland tjänstemännen. Utnämningen till statsminister var en stor överraskning, eftersom den politiskt obundne Lehto var tämligen obekant för den stora allmänheten. Lehtos regering har kallats för den enda verkliga tjänstemannaregeringen i Finland efter andra världskriget – den ende partipolitikern bland ministrarna var socialdemokraternas Reino Oittinen. Finansministern Esko Rekola har erinrat sig att regeringsarbetet rentav var trivsamt, då Lehto ledde det med van administrativ hand.
Lehtos regering ägnade sig närmast åt att sköta de dagliga rutinerna, och en av dess centrala uppgifter var att förbättra den statliga likviditeten samt att hantera sysselsättningen. I ett svårt ekonomiskt läge var regeringen tvungen att ty sig till en progressiv tilläggsskatt samt prishöjningar. Regeringens kanske mest långsiktiga beslut var att sända en finländsk fredsbevarande trupp till Cypern och att i detta sammanhang bereda den i maj 1964 stiftade lagen rörande finländska FN-styrkor.
Regeringen Lehtos tjänstetillsättningar förorsakade kritik, i synnerhet på den högra flygeln inom det politiska fältet men också bland socialdemokraterna; det ansågs att regeringen fortsatte med de vedertagna partipolitiska utnämningarna, som framför allt gynnade Agrarförbundet. Utnämningen av Olavi J. Mattila till chefdirektör för Valmet Oy var en sådan utnämning som väckte kritik. Även Jouko Loikkanen, inflytelserik inom Agrarförbundet och statsministersekreterare, betraktades då liksom senare som en partipolitisk grå eminens i tjänstemannaregeringens kulisser.
Statsministern hade då han bildade regeringen förutspått att den skulle sitta i hundra dagar, men till såväl hans egen som andras förvåning styrde den landet i 269 dagar och lämnade först i september 1964 plats för Johannes Virolainens majoritetsregering. Sedan regeringen avgått återvände Lehto inte till sin tjänst som kanslichef, då president Kekkonen utnämnde den redan 66-årige Lehto till landshövding i Nylands län efter den framlidne Väinö Meltti.
Lehto ville inte inom lagstadgad tid gå i pension från tjänsten som landshövding utan anhöll om och beviljades förlängning till utgången av 1966. Under sommaren samma år avbröts dock den långvarige ämbetsmannens levnadsbana. Uppenbarligen var utnämningen av Lehto avsedd som en temporär lösning i brist på en politiskt lämplig och yngre kandidat. Efter Lehto påträffades en sådan inom socialdemokraternas led, då Kaarlo Pitsinki utnämndes.
Mikko Uola
Eino Ragnar Lagerlund, från 1901 Lehto, född 2.5.1898 i Åbo, död 13.7.1966 i Helsingfors. Föräldrar fångvaktaren Oskar Edvard Lehto och Aina Vilhelmiina Nikula. Gift 1922 med Hildi Aleksandra Heinonen.
PRODUKTION. Taloushallintomme uudelleenjärjestelyn suuntaviivat (1944); Outokumpu Oy:n säätiö vuoritekniikan, metallurgian ja geologian opetuksen ja tutkimuksen edistämistä varten (1958).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Helsingin Sanomat 15.7.1966; E. Rekola, Viran puolesta (1998); Valtioneuvoston historia 1917–1966 II. Ministeristöjen historia 1939–1966 (1977); L. Westerlund, Länsförvaltningen, landshövdingarna, regeringsmakten och politiken i Finland åren 1809–1992 (1993).
BILDKÄLLA. Lehto, Reino R. Museiverket.