Erik von Frenckell utförde sitt livsverk inom kommunalpolitiken i Helsingfors stad och i stadens tjänst. Från 1931 var han fastighetsdirektör i Helsingfors stadsstyrelse och från 1940 drätseldirektör i staden. Han var också ordförande i ett stort antal idrottsorganisationer, och tack vare honom fick Finland och Helsingfors de olympiska spelen 1952.
Den mest kände kommunalpolitiske påverkaren i Helsingfors och huvudstadspressens långvarige favorit i mitten av 1900-talet var diplomingenjören, godsägaren och lantbrukaren Erik von Frenckell. I honom förenades tradition och brytningstid. Denne kosmopolitiske adelsman och urbane borgerlige påverkare anpassade sig utmärkt väl till samhälleliga utmaningar och kommunalpolitiska reformer.
Erik von Frenckell föddes som yngsta barnet av fyra i en högreståndsfamilj. I föräldrarna, fabriksägaren och gardeslöjtnanten Carl von Frenckell och Fanny Ehrnrooth, förenades adelskap, företagsamhet, tjänstemannatradition och modern partiverksamhet.
Erik von Frenckell avlade studentexamen våren 1905 och utexaminerades 1912 som diplomingenjör från Tekniska högskolan i Dresden. Han inledde sin yrkesbana inom affärsvärlden och avancerade redan 1914 till chef för elektricitetsbolaget AEG i Finland och tre år senare till verkställande direktör för Emissionsaktiebolaget. Han innehade denna chefspost till 1922. Frenckell var med om att grunda Finska Socker Ab och satt i bolagets styrelse till 1966, de sista sexton åren som dess ordförande. Finland, som nyligen blivit självständigt, behövde också von Frenckells diplomatiska talanger, och 1918 var han Finlands handelsattaché i Berlin. Dessutom var han huvudredaktör för Finansbladet 1923–1944.
Erik von Frenckells organisationsförmåga togs i bruk under självständighetens tidigaste år. Hans kunnande och internationella relationer behövdes 1919–1925 inom olika statliga kommittéer med uppgift att stabilisera de ekonomiska förhållandena i Finland, i synnerhet i relation till Tyskland. Under denna tid företog von Frenckell ett flertal resor inom Europa och till Förenta staterna. Han verkade i direktionen för Finlands Bank 1922–1923 och senare 1930–1939 som ordförande för bankfullmäktige.
Erik von Frenckell gick redan på 1910-talet med i politiken som en aktiv påverkare inom Svenska folkpartiets (SFP) högerflygel. Den allestädes närvarande ”Erik överallt” (som helsingforsarna kallade honom) invaldes i stadsfullmäktige vid fyllnadsvalet i november 1917 ur det då inom kommunalpolitiken inflytelserika SFP. Han var medlem av centralstyrelsen för sitt parti 1918–1924 och vice ordförande för Helsingforsdistriktet 1922–1928.
Efter reformen av kommunalförvaltningen verkade von Frenckell på centrala poster 1933–1955 inom kommunalpolitiken i Helsingfors, till en början som fastighetsdirektör och från 1942 som drätseldirektör. Han var en av de centrala gestalterna bakom Helsingfors tillväxt efter kriget: ”Helsingfors var den största och långvarigaste passionen i hans liv, hans egentliga arbetsområde och arbetsplats”, skrev tidningen Päivän Sanomat om von Frenckell 1959. Ännu som pensionär återvände von Frenckell för fyra år till kommunalpolitiken, då han invaldes i stadsfullmäktige 1956.
I likhet med många andra kommunalpolitiker i Helsingfors försökte sig också von Frenckell på rikspolitiken som riksdagsman 1927–1939. Under rödmyllepolitikens dagar ställdes han vid sidan om rikspolitiken men fann i huvudstadens kommunalförvaltning ett lämpligt utlopp för sin energi. Under vinterkriget var han befolkningsskyddschef i Helsingfors. Efter kriget 1944 ledde han evakueringen av Porkala. Frenckell medverkade till att Helsingfors Spårvägs- och Omnibus Ab kom i stadens ägo 1944 och att man bildade ett kommunalt trafikverk. Som ordförande för trafikverksnämnden 1945–1960 drev han bl.a. på metrobygget i Helsingfors. Enligt vad von Frenckell själv uppgav på äldre dar var bygget av Mannerheimvägen och det att man inte fyllde igen Tölöviken de två största kommunalpolitiska glädjeämnena i hans liv. När von Frenckell lämnade kommunalpolitiken konstaterade han att han under sin 37-åriga karriär som kommunalpolitiker 1917–1954 deltagit i sammanlagt 2 800 sammanträden.
Den vitale och jovialiske ”Erik von” vann sina sporrar som idrottspolitiker och påverkare inom idrottsrörelsen i Finland. Han valdes som 30-åring till ordförande för Finlands bollförbund, ett uppdrag han innehade till 1952, då han valdes till hedersordförande. Som en språkkunnig ordförande för den 1926 grundade Stadionstiftelsen hade von Frenckell stort inflytande över byggandet av Olympiastadion och över att Helsingfors fick de olympiska spelen 1952. Vid spelen verkade han som en uppskattad kommissarie.
Erik von Frenckell förkroppsligade den finländska och olympiska idrottsrörelsen, som den verserade och diplomatiske gentleman han var. Han var medlem av den nationella olympiska kommittén från 1918 och företrädde Finland i Internationella olympiska kommittén 1948–1976.
Frenckell stödde föreningsverksamheten inom idrotten på det nationella planet och i Helsingfors bl.a. som stiftande medlem av byggnadsbolaget för Bollplan, Helsingfors Golfklubb, Aeroklubben och Isbanestiftelsen samt som ordförande för Finlands automobilklubb. Dessa förtroendeuppdrag ledde honom också till chefsuppdrag inom många internationella förbund.
Våren 1918 deltog von Frenckell i inbördeskriget och i striderna vid Filpula, Tammerfors och Tavastehus. Han befordrades under kriget till reservlöjtnant och senare till reservkapten (1932) och major (1940). Därutöver deltog han i skyddskårsverksamheten som chef för en bilskyddskår. Frenckell var även intresserad av lantbruk och trivdes på sin gård Saaris i Tammela.
Som en färgstark person var Erik von Frenckell en mediernas gunstling; även hans privatliv och i synnerhet hans affär med societetsskönheten Tabe Slioor intresserade allmänheten. Från 1912 sköttes värdinneskapet i det von Frenckellska kulturhemmet på Villagatan av von Frenckells hustru teaterhistorikern Ester-Margaret von Frenckell. Deras dotter är teaterdirektören och regissören Vivica Bandler.
Erik von Frenckell var hedersmedlem och hedersordförande i talrika idrotts- och medborgarorganisationer. Han var medlem av Svenska tekniska vetenskapsakademien i Finland och innehade flera förtroendeuppdrag inom Finlands adelsförbund. Han förlänades talrika höga finländska och utländska ordnar. År 1954 tilldelades han stadsdirektörs titel.
Laura Kolbe
Erik von Frenckell, född 18.11.1887 i Helsingfors, död 13.9.1977 i Esbo. Föräldrar fabriksägaren, gardeslöjtnanten Carl Theodor von Frenckell och Fanny Lovisa Ehrnrooth. Gift 1912 med filosofie doktorn, professor Ester-Margaret Lindberg.
PRODUKTION. Landhockey. Regler och råd sammanställda (1915); Suomen palloliitto – Finlands bollförbund 1907–1932 (1932).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. I. Björkman, Erik von Frenckell. En finländsk olympier (2007); L. Kolbe & H. Helin, Helsingfors stads historia efter 1945. III. Kommunalförvaltning och politik, kommunalekonomi (2004); V. Raatikainen, Meidän kaikkien Stadion (1994).
BILDKÄLLA. von Frenckell, Erik. Foto: Ateljé Nyblin, 1972. Uusi Suomis bildarkiv.