von FRENCKELL, Ester-Margaret


(1890–1974)


Teaterhistoriker, professor


Ester-Margaret von Frenckell var Finlands första docent i teaterhistoria. Hennes akademiska bana var kort men betydelsefull eftersom den kom att grundlägga en teaterhistorisk forskningstradition. Ester-Margaret von Frenckell tilldelades professors titel 1966.

 

Ester-Margaret Lindberg blev student 1907 och studerade därefter musik vid Helsingfors musikinstitut. Hon ingick äktenskap 1912 med diplomingenjören och sedermera stadsdirektören i Helsingfors Erik von Frenckell. Familjen fick tre barn, av vilka Vivica Bandler blev en känd teaterchef.


 

Ester-Margaret von Frenckell inledde sin forskarbana som 41-åring efter att ha avlagt filosofie kandidatexamen. Hon var starkt influerad av sin lärare Yrjö Hirn och riktade in sig på teaterhistoria samt på sällskaps­nöjenas och tidsfördrivens historia; i likhet med Hirn rörde hon sig mellan teater- och kulturhistoria. Hon var även en ofta sedd gäst hemma hos Yrjö och Karin Hirn på Högbergsgatan 19 vid deras söndagsmottagningar.


 

Med sin teatervetenskapliga produktion fortsatte von Frenckell en humanistisk släkttradition. Hennes faster Hanna Lindberg hade disputerat med avhandlingen The Shrew. Argbiggans typ i den engelska litteraturen intill Shakespeare (1901). Erik von Frenckells svägerska Greta von Frenckell-Thesleff skrev en biografi om Minna Canth.


 

Ester-Margaret von Frenckells doktorsavhandling Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812–1827 publicerades 1943. I avhandlingens andra del (1947) fortsatte hon med samma ämne, nu till 1832. Undersökningarna täckte inte tidsmässigt någon lång period, men de var desto mer detaljerade. Hon skrev också en liten förtjusande volym om Carl Seuerlings och dennes hustru Margarethas teatersällskap i Finland i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet (1953). Den utkom i en presentboksserie som Frenckells tryckeri gav ut.


 

Från 1945 verkade von Frenckell som lärare inom teatervärlden, först vid Helsingfors svenska teaterskola och 1953–1960 som den första docenten i teaterhistoria vid Helsingfors universitet och i hela Finland. Därtill undervisade hon vid Åbo Akademi.


 

Till von Frenckells senare litterära produktion hör essäsamlingen Om teater (1966). Där ingår en artikel som hon skrev redan 1949 om påven Pius XII. Ämnet hade aktualiserats genom Rolf Hochhuths drama Ställföreträdaren (1963) som handlade om Pius XII:s verksamhet under andra världskriget. I essäsamlingen ingår också en studie över uppsättningarna av Franz Lehárs operett Glada änkan i Finland. Studien utkom ursprungligen på tyska i en festskrift till den kände teaterhistorikern Heinz Kindermann.


 

I serien Finländska gestalter (1967) skrev von Frenckell om Svenska teaterns chef Nicken Rönngren. I Stockholmstidskriften Teater skrev hon en artikel som behandlade teaterpolemiken 1946 – ”Teaterrabalder i Helsingfors” – om Amos Andersons verksamhet och inflytande på Svenska teatern. Hon försvarade Anderson utan att vara hans direkta vän. Hennes sista verk, ABC för teaterpubliken (1972), är en historia om Finlands svenska teater i katalogform.


 

Vid sidan av sin litterära produktion hade Ester-Margaret von Frenckell flera förtroendeuppdrag inom barnavården och konstlivet. Hon var ordförande för Barnavårdsföreningen i Finland 1950–1965 och skrev även föreningens historik. Därtill var hon medlem i Helsingfors stads musiknämnd 1928–1965 och medlem i förvaltningsrådet för Sibeliusveckan 1951–1965. Hon verkade också inom den internationella organisationen för teaterforskning.


 

Trots att Ester-Margaret von Frenckells verksamhet vid universitetet blev relativt kort hade den stor betydelse för den fortsatta forskningstraditionen i teaterhistoria. Som föreläsare hade von Frenckell tacksamma åhörare, såsom den blivande professorn i teatervetenskap Timo Tiusanen och den blivande historieprofessorn Matti Klinge. Den sistnämnde åhörde hennes föreläsningar tillsammans med ­Pentti Saarikoski. ”Fru von Frenckell visade sig vara den mest förtjusande gamla dam som sprudlar av historier och anekdoter. Hennes ansikte är mycket uttrycksfullt. Är hon en misslyckad skådespelartalang som tvingats överföra sina konstnärliga ambitioner på vetenskapen?” skrev Pentti Saarikoski i sin dagbok 1957. Saarikoski nämner också att ett av proseminarierna hölls i Ester-Margaret von Frenckells fina hem, som liknade ett museum.


 

H. K. Riikonen


 

Ester-Margaret Lindberg, fr.o.m. 1912 von Frenckell, född 12.6.1890 i Helsingfors, död 27.6.1974 i Helsingfors. Föräldrar sjöfartsrådet Axel Valdemar Lindberg och Aina Maria Georgie Tammelander. Gift 1912 med biträdande stadsdirektören, diplomingenjören Erik von Frenckell.


 

PRODUKTION. Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812–1827 (1943); Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827–1832 (1947); Sju magra år med Thalia. Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1827–1833 (1952); Comoedie directeuren Carl Gottfried Seuerling och dess hustru theater directeurskan Margaretha Seuerling (1953); Om teater (1966); En krönika om Barnavårdsföreningen i Finland r.f. (1969); ABC för teaterpubliken (1972).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. P. Paavolainen & A. Kukkonen, Näyttämöllä. Teatterihistoriaa Suomesta (2005); P. Saarikoski, Ungdomsdagbok. Stockholm (1987); C. Zilliacus, Årsskrift utgiven av Åbo Akademi 58 (1974).


 

BILDKÄLLA. von Frenckell, Ester-Margaret. SLS/ Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5158-1416928957764

 

Upp