Gunnar Bärlund var en framgångsrik och populär boxare i tungviktsklassen. Han var den första finländare som vann Europamästerskapet i boxning. Som professionell kunde Bärlund ha utmanat om världsmästartiteln men lyckades under sin långa karriär i Förenta staterna inte få till stånd någon titelmatch.
När Gunnar Bärlund blev ett världsnamn i tungvikt väckte det stor uppmärksamhet i Finland. Han var en man av folket och har jämförts med idolerna Tauno Palo och Georg Malmstén på 1930-talet. När Bärlund sommaren 1938 återvände till Finland möttes han av en så stor folkmassa på Helsingfors järnvägsstation att det var hart när omöjligt för den legendariske radioreportern Pekka Tiilikainen att få en intervju med honom. Det finska folket följde framför radion med Bärlunds matcher i Förenta staterna. Radioutsändningen avslutades ofta festligt med ”Björneborgarnas marsch”.
Finlands genom tiderna bästa boxare växte upp i Vallgård i Helsingfors. Från denna arbetarstadsdel kom också flera andra framstående boxare. Som liten var Bärlund klent byggd men hade en talang som kom till sin rätt i idrottsklubben Jyrys lokaler i Helsingfors. År 1926 tävlade han för första gången i klubben, och redan följande år överraskade han boxningspubliken genom att ta hem segern i mellanviktsklassen på Arbetarnas idrottsförbunds förbundsfest. Prisresan gick till Schweiz, och framgångarna inspirerade en lokal tidning att rubricera Bärlunds segrar med hans initialer; smeknamnet GeBe hade kommit för att stanna.
Bärlund deltog 1928 i ett lag som tävlade i Spartakiaden i Moskva, men lagmedlemmarna betalade ett högt pris för resan. Arbetarnas idrottsförbund, som leddes av socialdemokraterna, uteslöt de idrottare som besökt Sovjetunionen. Efter att det nya idrottsförbundet Työläisurheilun yhtenäisyyskomitea (Arbetaridrottens enhetskommitté) råkat i svårigheter på grund av den tilltagande hetsen inom Lapporörelsen övergick majoriteten av medlemmarna till ”borgerliga” föreningar. Mer pengar och bättre arbetsförhållanden lockade också. Bärlund fick ett betydligt lättare arbete på Oy Karl Fazer Ab efter sin tidigare anställning på Vallgårds brädgård. Konfektfabrikören Fazer drog senare nytta av sin arbetstagares popularitet genom att i slutet av 1930-talet tillverka kraftchokladen GeeBee. Bärlunds framgångar fortsatte inom Kronohagens idrottsförening (KIF), och publiken på Hippodromen Helsingfors och i Gardesmanegen fick bevittna den nya stjärnans segrar i tungviktsklassen över både inhemska och utländska boxare. Idrottsföreningarnas ekonomer var givetvis nöjda över fullsatta läktare.
Boxningsentusiasterna hade höga förväntningar på den framgångsrike tungviktaren. En del hoppades att Bärlund skulle tjäna mycket pengar på sina motståndare, men majoriteten ville att han skulle ställa upp för sitt land i de olympiska spelen 1932. I Los Angeles sveks förväntningarna när Bärlund i den första matchen förlorade mot den blivande guldmedaljören, Alberto Lovell från Argentina. Kampen betraktades allmänt som en moralisk final.
När Bärlund hemförlovades från marinen 1932 gick han med i Helsingfors atletklubb. På sandstranden ljöd 1933 de populära schlagrarna ”Aallokko kutsuu” (Böljan lockar) och ”Emma”. Där trivdes också idrottarna, bland dem Bärlund, som övervakade ordningen och själv utgjorde den största sevärdheten. ”Killen från Vallgård” var sevärd också i ringen. I Europamästerskapet i Budapest 1934 lämnade Bärlund ingenting åt slumpen och vann överlägset Finlands första EM-guld i boxning.
Drömmen om en karriär som professionell boxare gick i uppfyllelse redan under returresan, då Bärlund, som var 187 cm lång och hade svenska som modersmål, övergick till den svenske promotorn Bertil Kylanders stall. Det minskade inte folkets entusiasm; biljetterna till Bärlunds första proffsmatch i den nya Mässhallen i Helsingfors mot tysken Arno Köblin såldes genast slut. Den tyske managern Paul Damski tog 1936 Bärlund till Förenta staterna, där de europeiska boxarna fick arbeta dubbelt så hårt. Bärlunds första resa till Amerika blev delvis misslyckad, men det andra besöket 1937–1938 var framgångsrikt. Han rankades på boxningstidningen The Rings lista våren 1937. Större framgångar var att vänta året därpå.
Den 4 mars 1938 besegrade Bärlund Buddy Baer i Madison Square Garden i New York och blev på så sätt andre utmanare till världsmästaren Joe Louis. Detta är fortfarande den största dagen i finländsk boxningshistoria. ”Barlund KO’s Bud Baer in 7”, rubricerade Daily News nyheten på sin förstasida. Spekulationerna kring ett möte mellan Bärlund och Louis tog genast fart, men matchen blev aldrig av. Damski lyckades inte ordna så att hans skyddsling fick delta i de mest penningstinna matcherna. I Finland drömde man om en match om Europamästartiteln antingen på Bollplan eller på det nya Stadion, men projekten gick om intet.
Efter besöket i Finland återvände Bärlund till ”dollarringarna” hösten 1938, men i den andra matchen besegrades han av Lou Nova på teknisk knockout. Bärlunds karriär började dala eftersom hans ögonbryn inte höll för motståndarnas attacker. Men de finländska boxningsvännerna fick se sin favorit i ringen ännu en gång, då ”Guni” i juni 1947 gick en match i Helsingfors. Det kom att bli Bärlunds sista år i ringen. Den enda knockoutförlusten i hans karriär inträffade 1947 i den sista matchen, mot Tommy Gomez. Den professionella karriärens saldo bestod av 85 matcher, av vilka 55 var segrar, 29 förluster och en oavgjord.
Bärlund hade redan under andra världskriget arbetat på skeppsvarv i New York och fortsatte med hamn- och broarbete efter sin boxingskarriär tills han fyllt 62 år. Som pensionär tillbringade han sina dagar tillsammans med sin svenskfödda hustru i Florida. År 1947 blev han amerikansk medborgare, men han höll kontinuerlig kontakt med Finland via sina idrottskamrater och gästade landet några gånger. I tidskriften Kehä (Ringen) gav han 1951 ett träningstips till sina landsmän: ”Grabbar där hemma, kom ihåg att outtröttligt träna vänstern. Den är boxarens visitkort.”
En staty restes över Gunnar Bärlund i Vallgård i Helsingfors och en boxningsturnering bär hans namn: Gee-Bee-turneringen.
Juha Kanerva
Gunnar Richard Bernhard Bärlund, GeeBee, Guni, född 9.1.1911 i Helsingfors, död 2.8.1982 i Florida, USA. Mor Ingrid Bärlund. Gift 1938 med Eva Melin.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. I. Båsk, Gunnar Bärlund veti Helsingin asemalle ’täyden salin’. Helsingin Sanomat 9.5.1999; A. Heinänen, GeeBeen kotiseutupatsas on oikeaoppinen kunnianosoitus. TUL. Liikkujan lehti 8/1997; M. Hollmén-Bärlund & A. Salokangas, Rakas GeeBee (1990); I. Lounasheimo, Suomalainen raskaan sarjan rahakehissä. Kilpakenttien sankarit I (1992); I. Lounasheimo, Kehän sankarit (1987); I. Lounasheimo, GeeBee. Suomen Kuvalehti 44/1990; M-o-n-i, GeeBee. Kehdosta ”Gardenin” kehään (1938); M-o-n-i, Voimailumaailman mestareita (1945); U. Niemenkari, Kun ”GeeBeen” moukari heilahti alkoi vastustajalle luvunlasku. TUL-lehti 6/1985; Nyrkkeilymme suurmestarin:o 7. Kehä 2/1962.
BILDKÄLLA. Bärlund, Gunnar. Foto: Uuden Suomen kuvahuolto, ca. 1937. Uusi Suomis bildarkiv.