Urho Castrén gjorde sin främsta livsgärning som president i Högsta förvaltningsdomstolen. Under hans tjugosjuåriga ämbetstid konsoliderades domstolens ställning slutgiltigt. Castrén deltog i det politiska livet som justitieminister och en kort tid som statsminister under den svåra brytningstiden 1944 efter fortsättningskrigets slut. Hans offentliga verksamhet på talrika områden inom samhällslivet var vida känd såväl i hemlandet som i hela Norden.
Juris utriusque kandidaten Urho Castrén inledde sin juristbana på sin farbror Jonas Castréns advokatkontor i Helsingfors men blev snart domare i Helsingfors rådstuvurätt. Han avancerade från extra justitierådman till assessor vid Kolonisationsstyrelsen, ledamot i lagberedningen, häradshövding i Saarijärvi domsaga, till justitiekansler 1928, och redan samma år utnämndes han till president i Högsta förvaltningsdomstolen. I detta sistnämnda uppdrag var han sedan verksam ända till sin pensionering. Castrén var också ledamot av riksrätten samt ordförande i tjänsteöverdomstolen, och ännu som pensionär var han äldre ledamot i lagberedningen i flera års tid.
Urho Castrén var medlem i Nationella samlingspartiet men inte egentligen någon aktiv politiker. Hans sakkännedom och erfarenhet sågs dock som viktiga i förhandlingarna mellan president Gustaf Mannerheim och partigrupperna för att lösa de många rättsliga problem som förorsakades av vapenstilleståndet i Moskva 1944. Castrén bildade också en fempartiregering i september 1944, då statsminister Antti Hackzell oväntat hade drabbats av ett slaganfall. Regeringen avgav ingen sedvanlig programförklaring, då dess självklara huvuduppgift var att verkställa vapenstilleståndsavtalet.
Trots sin korta verksamhetsperiod fattade Castréns regering beslut i många betydelsefulla ekonomiska och politiska frågor, såsom återsändandet av krigsfångar och de evakuerade från Ingermanland, nedläggning av över 400 organisationer vilkas verksamhet stred mot vapenstilleståndsavtalet, försörjningen av den evakuerade befolkningen, budgetförslaget 1945 (den så kallade krigsskadeståndsbudgeten) samt lagförslag angående nyval. Enligt rådande uppfattning var den direkta orsaken till regeringen Castréns avgång den interna kamp som uppkommit inom socialdemokraterna, vilken ledde till att ministrarna K.-A. Fagerholm och Eero A. Wuori begärde avsked från statsrådet. Enligt en del senare bedömningar ansågs också statsminister Castréns inställning till Kontrollkommissionen alltför formell och rigid. Kommissionen hade till uppgift att övervaka att de ryska skadeståndskrav som fredsvillkoren stipulerade uppfylldes. President Mannerheim befriade Castréns regering från dess uppdrag den 17 november 1944 och utnämnde i dess ställe en regering ledd av J. K. Paasikivi.
Urho Castrén hade också många andra officiella uppgifter och förtroendeuppdrag. Han var bland annat ordförande i talrika kommittéer, såsom i den för granskning av lagen om upphovsmannarätt och i den för beviljande av förhandlingsrätt åt statens tjänstemän, för förtydligande av lagstiftningen angående självstyrelse för landskapet Åland och i kommittén rörande den kompetens som statsvetenskapliga ämbetsexamina skall medföra samt i kommittén för utarbetande av nytt reglemente för statsrådet. Castréns arbetsinsats som lagberedare var sålunda högst beaktansvärd.
Särskilt betydelsefull var Castréns insats inom det nordiska lagsamarbetet och även inom annat internordiskt samarbete. Han var en av kontaktmännen i lagsamarbetsärenden och den finländska regeringens representant vid talrika förhandlingar om nordiska lagstiftningsfrågor. I mer än 25 år var han ordförande för den finländska avdelningen av Nordiska administrativa förbundet och hörde till redaktionsrådet för förbundets tidskrift Nordisk Administrativ Tidskrift.
Mångsidigheten i Castréns samhälleliga förtroendeuppdrag åskådliggörs av att han satt i affärsbanken Kansallis-Osake-Pankkis förvaltningsråd, deltog i juristföreningarnas verksamhet samt var ordförande i förvaltningsrådet för förbundet Rädda Barnen i över ett decennium. Han publicerade också många uppskattade rättsvetenskapliga artiklar och skrifter i synnerhet inom förvaltningsrättens område.
Castrén tilldelades storkorset av Finlands Vita Ros orden samt Frihetskorsets första klass med kraschan och han blev två gånger promoverad till juris hedersdoktor. Castrén var också uppskattad bland sina kolleger vid Högsta förvaltningsdomstolen. Trots att han var krävande gentemot föredragande och sina andra underordnade, förhöll han sig samtidigt rättvis och vänlig mot dem.
Johanna Forsström
Urho Jonas Castrén, född 30.12.1886 i Jyväskylä, död 8.3.1965 i Helsingfors. Föräldrar justitierådmannen Johannes Castrén och Amanda Ulrika Jussilainen. Gift med (1) kontorsbiträdet Ingrid Elise Pehrman 1918, (2) banktjänstemannen Helmi Inkeri Wegelius 1934.
PRODUKTION. Domslut, protokoll och processåtgärder av underrätt (1915); Avgöranden, protokoll och processåtgärder av allmän underrätt, egodelningsrätt och skiljemannadomstol på svenska och finska språken formulerade och förklarade av O. Hj. Granfelt under medverkan av U. J. Castrén (1924; 2. väsentligt reviderade och kompletterade upplagan 1924, 1935, 1944); Suomen konkurssioikeus pääpiirteittäin (1918; 2. rev. uppl. 1936); Högsta förvaltningsdomstolen 25 år (1943); Högsta förvaltningsdomstolens årsbok 43:II (1947); Högsta förvaltningsdomstolens årsbok 44:III (1948).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. O. Rytkölä, Urho Jonas Castrén. Lakimies 1965; Valtioneuvoston historia 1917–1966 II. Ministeristöjen historia 1939–1966 (1977).
BILDKÄLLA. Castrén, Urho. Utrikesministeriets arkiv.