Danskfödde Gotthard Flensborg kom till Finland som byggmästare vid arbetet på Sveaborgs fästning. Han flyttade sedan till Borgå som stadsarkitekt och svarade för uppbyggnaden av ett nytt centrum i staden, som nyligen hade brunnit.
Gotthard Flensborg föddes 1723 i den sydjylländska staden Flensborg, som hörde till Danmark ända till 1864. Enligt tillgängliga uppgifter flyttade han 1741 till Stockholm, och det uppges att han där blev elev till arkitekten Carl Hårleman. Därefter anställdes han som byggmästare vid fästningsarbeten, först i Landskrona. Flensborg kom 1751 till Sveaborg och två år senare flyttade han till Lovisa. Från 1758 började kronan skära ner anslagen till stora fästningsarbeten i Finland, närmast på grund av utgifterna för kriget i Pommern, och detta ledde till att Flensborg sökte arbete på andra ställen.
Flensborg anställdes 1760 som ”stads-arkitektor” i Borgå; en stor del av staden hade brunnit tidigare samma år, och nu måste återuppbyggandet komma igång. Planeringen och ledningen av återuppbyggnaden av det dåtida handelscentrumet kring torget vid rådhuset kom på Flensborgs lott. Kring torget och i dess närhet uppfördes sju stenhus som Flensborg planerade och byggde under de sex följande åren. Sålunda skapade han en enhetlig torgmiljö med ett tornprytt rådhus (1764) i mitten, och kännetecknande för alla husen kring torget var att de hade högt mansardtak.
Med undantag av rådhuset byggdes tyvärr alla byggnader runt torget om av brandsäkerhetsskäl på 1860-talet, och mansardtaken ersattes då med låga sadeltak. Torget förlorade då sin unika prägel av enhetlig stadsmiljö från mitten av 1700-talet. Husen finns dock kvar, och de som ligger vid östra sidan av torget är i dag kända som Kaplansgården (1763–1764) och Edelfelt-Vallgren-museet (rådman Johan Holm, 1762–1763). Det så kallade Slottet vid Stora Ågatan har däremot bevarat sin ursprungliga exteriör. Det har tidigare daterats till 1780-talet, men Olav Panelius har lyckats bevisa att det uppfördes enligt Flensborgs ritningar för handelsmannen Henrik Schröder omedelbart efter branden 1760.
Ytterligare ett hus kan nämnas, nämligen Flensborgs eget på domkyrkans södersida, det nuvarande s.k. Diktarhemmet. Flensborg, som hade kommit till staden strax efter branden, ansökte om borgarrättigheter 1764, eftersom de flesta byggnadsarbetena fortfarande var halvfärdiga. Samtidigt ansökte han om rättighet att öka sina inkomster genom att erbjuda resenärer mat, kaffe, vin och likör. För detta ändamål behövde han en tomt, och det fick han på kyrkans sydvästra sluttning, vid den gata som senare döptes till Flensborgbrinken efter honom. Huset byggdes 1764–1765. Planlösningen lär ha arkitekt Carl Wijnblads modellskisser som grund.
Flensborg hade svårigheter vid sin yrkesutövning; han blev bland annat anklagad för dåligt utfört arbete. Många husgrunder vacklade och sprickor uppstod; när borgmästare Gabriel Hagerts stenhus förstördes i en brand 1776 fanns det misstankar om att branden hade börjat i en sprucken kakelugn. Redan 1780 fick en grundläggande renovering av rådhuset utföras. Flensborg försvarade sig med att han inte fick ordentliga hantverkare i Borgå. Stadens smed åstadkom undermåliga resultat, och snickarna måste lånas från Lovisa.
Trots de många arbetsuppgifterna efter branden i Borgå skaffade Flensborg sig arbete också på andra ställen. Otto-Iivari Meurman har konstaterat att Flensborg byggde ett hus i Viborg 1761. År 1764 nämndes hans namn åter i Viborg. Denna gång erbjöd han staden sina tjänster som ”arkitektor”. Detta förklarar varför Flensborg samma år meddelade magistraten i Borgå att han har för avsikt ta ”tjänst i Ryssland”. Men det blev aldrig av.
Ännu i början av 1770-talet var Flensborg fortfarande i Borgå. Han byggde en klockstapel i trä till kyrkan i Mörskom 1771. Den är av samma typ som en helt normal sydfinsk klockstapel, med en kubformig bottenvåning och en smalare övervåning för klockorna. Högst upp finns en åttakantig lykta med spira. Mer påfallande är klockstapeln till Hollola kyrka, som aldrig uppfördes. Den planerades som ett fyrkantigt torn i sten med tak i barockstil, och förebilden till den var närmast klockstapeln i Borgå. Den finns avbildad i Heikki Klemettis verk.
Det är möjligt att Flensborg var en orolig natur som inte kunde anpassa sig till ett liv som murarmästare och krögare i Borgå. År 1770 tog han anställning som sergeant vid fästningsarbeten, och han fick då ett intyg från magistraten enligt vilket han hade kommit till Borgå 1760 och därefter byggt rådhuset, fyra tvåvåningshus, två enplanshus i sten och två stenbodar.
Flensborgs fru, Maria Åkerskog, blev kvar i Borgå med tre döttrar och fortsatte utskänkningsverksamheten till 1783, då hon sålde huset. Mannen hade tydligen lämnat familjen eftersom det i kyrkböckerna hade antecknats att han ”lär bo i Stockholm”. Senare meddelade Maria Åkerskog, enligt anteckningen i kyrkböckerna, att hennes man ”lär ha dött omkring 1803 i Stockholm”.
Carl Jacob Gardberg
Gotthard Flensborg, född 1723 i Flensborg, död 1803 i Stockholm. Gift med Anna Maria Åkerskog.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. C.J. Gardberg, Stadsplan och byggnadsskick i Borgå intill år 1834 (1950); C.J. Gardberg, Gamla staden i Borgå. Bebyggelse och sociala miljöer intill mitten av 1800-talet (2000); H. Klemetti, Suomalaisia kirkonrakentajia 1600- ja 1700-luvuilla (1927); P. Kärki, Rådhuset i Borgå (1986); P. Kärki, Porvarisarkkitehtuuri 1700-luvulla. Ars. Suomen taide 2 (1988); O.-I. Meurman, Viipurin arkkitehdit (1977); I. Mäntylä, Borgå stads historia II. 1602−1809 (1994); G. Mårtenson, Gamla gårdar i Borgå (1946); O. Panelius, Gårdar och gårdsägare i Borgå på 1600- och 1700-talen (1983).