Nils Schillmark var den främste konstnären i Finland vid 1700-talets slut. Ett stort antal av hans porträtt av olika ståndspersoner i Finland har bevarats. Han var en så kallad konterfejare som reste runt och sökte upp porträttbeställare.
Nils Schillmark föddes i Skellefteå. Han flyttade till Stockholm, där han gick i lära hos Pehr Fjellström och kom i kontakt med olika konstnärer och hantverkare. Enligt den uppfattning som rådde vid 1700-talets slut var den undervisning som Nils Schillmark fick i Stockholm hos Pehr Fjellström en hantverkarutbildning. Konterfejarna, de vandrande porträttmålarna, var yrkesutövare som hade avlagt åtminstone gesällprov. Avsikten med utbildningen var att ge konterfejaren en möjlighet att vinna sitt levebröd genom att måla porträtt. När fotografiet uppfanns övertogs uppgiften av fotografiateljéerna. Enligt den rådande uppfattningen var porträttmåleri inte fri konstutövning. Det var inte bara personer som avporträtterades utan också byggnader, slott och herrgårdar, favorithundar och -hästar. På dörröverstycken avbildades familjens värdesaker eller andra kära föremål, t.ex. husbondens pipa.
Stilmässigt följde Schillmark barockens kompositionsschema med den avbildade i trekvarts en face, en tradition som hade överförts på 1700-talet till Fjellström via Olof Arenius. Schillmark lyckades ibland ge sina porträtt, särskilt kvinnoporträtten, en livfullhet och ett personligt uttryck genom en färganvändning som avvek från den vanliga färgskalan i grått, vitt och ockra. Inflytandet från andra stilar visar sig som avlägsna återspeglingar i Schillmarks porträttkonst. Hans produktion kan indelas i en rokokoperiod (tidig rokoko 1770–1781, egentlig rokoko 1782–1795) och en gustaviansk period (1795–1804).
Sina första kända porträtt målade Schillmark när han besökte sin hemtrakt; dessa föreställde officerarna vid Västerbottens regemente. Det kan ha inverkat på att Schillmark också senare sökte sina kunder bland officerarna.
Nils Schillmark besökte Finland första gången 1766–1768 tillsammans med sin lärare Pehr Fjellström. Han flyttade slutligen över till Finland 1773, och under tjugosju år fram till sin död reste han runt i södra och östra Finland och målade porträtt av adelsmän, präster och borgare. Det finns närmare 150 bevarade porträtt, de flesta av dem i Finland, och några dörröverstycken som avbildar Heinola stad samt föremål från landshövdingens residens. Enligt en skriftlig uppgift utförde Schillmark också några väggmålningar. Endast en altartavla av Schillmark har bevarats, i Hattula gamla kyrka.
Nils Schillmark var 28 år när han kom till Finland. Då höll man på att uppföra fästningen Sveaborg, och Schillmark arbetade vid fästningsbygget 1773–1777. Han utförde vanliga målningsarbeten, men fick också måla porträtt av fästningens officerare. Porträttet av Johan Gustaf Olander, som var i hans egen ålder, representerar de kompositionsproportioner som Schillmark använde i nästan alla porträtt.
Schillmarks porträtt återger ofta modellen med bister uppsyn och stel hållning. En viss livfullhet eller humor kommer till uttryck i porträttet av den goda vännen jacob Sandberg, glasmästare i Tavastehus, och i det av Olav Tuneus; ett porträtt som hör till Schillmarks senare produktion. I de tidiga kvinnoporträtten har rokokoinspirerade frisyrer, slöjor, smycken och spetslinningar verkat befriande på Schillmarks måleri, färgerna blir klarare och formerna mångsidigare. Männens gustavianska hovdräkter med spetskragar och krås avbildade han ibland med häpnadsväckande noggrannhet och tålamod. Annars höll han sig till den karakteristiska färgskalan i olivgrått-brungrått, som varierades obetydligt i bakgrunden, men gjorde det möjligt att återge dräkterna i realistiskt mörka toner.
Från Sveaborg och dess Vargöar flyttade Nils Schillmark 1778 till Helsingfors, men bytte inte församling trots att han var skriven i Helsingfors ända till 1781. Under denna tid målade han ett tiotal porträtt. Han utförde också målningsarbeten i stadens borgares och hantverkares nybyggda gårdar. Schillmark målade Anders Byströms porträtt 1778 (Helsingfors stadsmuseum), efter att Byström hade skaffat sig den svenska dräkten som lanserades av Gustav III. Porträttet är målat i mörka, bruna och turkosa toner. Även om den avbildade har en helt annan karaktär än Olander, har Schillmark lyckats mycket väl med personskildringen.
Från Helsingfors gjorde Schillmark korta resor till östra Nyland, Borgå och Lovisa, dit han slutligen flyttade 1787.
Året 1782 blev en vändpunkt i Nils Schillmarks liv. Hattula församling beställde på förslag av några församlingsmedlemmar en altartavla som skulle ersätta den gamla altaruppsatsen vilken troligen härstammade från kyrkans byggnadstid. Motivet – instiftandet av nattvarden – och kompositionen följer Rafaels målning i Vatikanen med samma motiv. Slutresultatet är stelt och ansågs länge vara en utländsk kopia tills man påträffade omnämnanden om målningen i sockenstämmoprotokollen och efter undersökningar kunde konstatera att den var målad av Schillmark. De medeltida väggmålningarna som dominerar interiören i Hattula kyrka försvagar dock med sitt helt annorlunda bildspråk intrycket av Schillmarks altartavla.
Som konstverk betraktat kan altartavlan i Hattula inte jämföras med porträtten från samma tid. Porträtten är målade i en friare och mer personlig stil. Schillmark avbildar sina modeller med en människokännares insikt, hans penseldrag är breda och tekniken är en yrkesskicklig konstnärs. De förfinade färgerna påminner om färgskalan under den gustavianska klassicismen.
Fram till 1793 uppvisar Schillmarks konst tydliga rokokodrag. Efter detta år finns en lucka på ett par år i produktionen. Under den tiden tog Schillmark nya intryck av den gustavianska klassicismen. Det är ganska troligt att han besökte Stockholm och där såg konst som hade tagit intryck av den franska samtidskonsten. Schillmark har antecknat på baksidan av två dörröverstycken att han hade studerat vid Konstakademien i Stockholm. Eftersom skriftliga källor saknas vet man inte om han studerade vid akademin redan under sina tidigare år i Stockholm. Lika möjligt är det att han besökte den 1793–1795, då det inte finns några uppgifter om honom i Finland.
Schillmark målade de första genremålningarna i Finland. De hör till den tidstypiska målade bostadsinredningen, men fungerar också som självständiga konstverk. Många har försvunnit och är kända bara genom skriftliga dokument. ”Smultronflickan” är troligen en del av den målade utsmyckningen i en byggnad i gustaviansk stil och har möjligen hört till en serie av flera målningar. Till samma ”inredningsmålningar” hör dörröverstyckena från landshövdingens tjänstebostad i Heinola som avbildar Jyränkö ström och landshövdingsresidenset, och två stilleben som troligen avbildar föremål från residenset. Schillmarks stil har här genomgått en total förändring, han har blivit en gustaviansk konstnär. Det fanns ursprungligen fyra stilleben i serien, men endast två – ”Stilleben med punschskål” och ”Stilleben med ljusstake” – har bevarats. De är de mest självständiga och förnämsta verken i Schillmarks produktion och kanske de mest utpräglat gustavianska i Norden.
Schillmarks porträtt från den gustavianska perioden är målade med den åldrande konstnärens vana hand. Han fångar det mänskliga hos sina modeller, penseldragen är mjuka och färgerna varma.
Nils Schillmark dog i lungsot i februari 1804. Schillmark har ofta kallats en av de första fria konstnärerna i Finland, vilket är svårt att instämma i om man känner bakgrunden till hans konstverk och tiden han levde i. Han kan fortsättningsvis kallas konterfejare och yrkesmålare, även om han intar en viktig ställning i Finlands konsthistoria som porträttmålare. Den ersättning som Schillmark fick för sina arbeten var mycket ringa, och det var inte så många i Finland som hade möjlighet att låta måla av sig och sina familjer. Det är kanske också en orsak till att det finns så få barnporträtt i hans produktion.
Marja-Liisa Bell
Nils (Jacobsson) Schillmark, född 26.9.1745 i Drängsmark i Skellefteå, död 28.1.1804 i Lovisa. Föräldrar bonden Jacob Olsson och Cicilia. Gift 1787 med Anna Caisa Söderström.
VERK. Helsingfors stads konstmuseum; Statens konstmuseum Ateneum. Finlands nationalmuseum.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. M.-L. Bell, Nils Schillmark. Waldemarsudde. Stockholm (1977); K.K. Meinander, Porträtt i Finland före 1840-talet (1931); M.L. Nordberg (Bell), Varhainen suomalainen muotokuva. Ateneumin museojulkaisu 1−2 (1959); B.-M. Nordström & K. Appelgren, På Schillmarks tid. Synvinkeln. Skellefteå museum (1997).