Gabriel Juslenius var bror till biskop Daniel Juslenius och morfar till Henrik Gabriel Porthan. Hans professur inföll under ofärdsåren i början av 1700-talet. Hans ämbetsutövning sammanföll även med en vetenskaplig brytningstid då latinets ställning som bildningens språk började minska och man började jämställa kunskap baserad på erfarenhet och förnuft med Bibelns auktoritet.
Gabriel Juslenius akademiska bana under-lättades av hans familjebakgrund och släktens stöd. Hans far var kyrkoherde i Virmo, hans mor delvis av adlig börd. Gabriel Juslenius var familjens mellersta son och skrevs in vid akademien i Åbo 1682. Nio år senare promoverades han till magister. Hans akademiska bana inleddes 1694, då han blev biträdande sekreterare vid akademin. År 1698 blev han adjunkt i filosofi samt akademisekreterare.
Johannes Rungius utsågs till superintendent i Narva 1702, endast ett år efter att han valts till logices och metaphysices professor (professor i logik och metafysik). Konsistoriet förespråkade Juslenius, vilket motiverades med hans skicklighet, framgångsrika studier och långvariga tjänstgöring. På den tiden ansågs antalet tjänsteår meriterande vid besättandet av en professur.
Då Åbo akademi 1713 tvingades i landsflykt på grund av den ryska ockupationen under stora ofreden, flyttade Gabriel Juslenius över till Stockholm. Under landsflykten hade den tredje professuren vid teologiska fakulteten blivit ledig efter Abraham Alanus. Juslenius fick tjänsten, trots att uppsaliensaren Jonas Fahlenius var mer meriterad. Emellertid skulle professorn i teologi även vara lokal kyrkoherde, och Fahlenius uteslöts, eftersom han inte kunde finska. Akademin återvände till Åbo 1722, varvid Juslenius utnämndes till andre professor i teologi. Han hann emellertid endast inneha professuren i två års tid innan han avled.
Juslenius skrifter är fåtaliga. För magistergraden skrev han en relativt omfattande avhandling i politisk filosofi under ledning av professor David Lund. Juslenius egna elever försvarade inemot femton dissertationer, men eftersom inte en enda ingår i någon publicerad serie är det omöjligt att avgöra hur stor hans egen insats var beträffande författarskapet. Hans bror Daniel Juslenius skrev åtminstone sin avhandlig pro gradu, Vindiciae Fennorum (Till finnarnas försvar), helt på egen hand.
De övriga avhandlingarna behandlar till största delen logik och metafysik, med undantag för bland annat en undersökning i änglalära och två exegetiska lärdomsprov, vilka snarast hör till teologins område.
Bland de filosofiska dissertationerna påträffas nya, friare synsätt, som ger en föraning om den andliga förnyelsen under det stundande seklet. År 1703 förhandsgranskades Juslenius De processu cognitionis humanae (Om den mänskliga kunskapsprocessen), som framhåller att kunskap grundar sig dels på sinnesförnimmelser eller erfarenhet, och dels på förnuftet. Även om man bör beakta tidigare forskare, ska man varken följa dem blint eller förkasta dem helt, utan välja det som är bäst och mest sanningsenligt. Den tredje kunskapskällan utgörs av Bibeln. Även om Bibeln till största delen handlar om andliga ting, bör man ta den i beaktande även då man behandlar naturfenomen och moralfrågor. Samtidigt bör man inte i namn av religionen fanatiskt motsätta sig sådant ”som inte står i strid med en riktig förståelse av Bibeln”.
År 1709 gav Juslenius ut De experientia (Om erfarenheten), där han citerar Descartes och Francis Bacon i positiva ordalag. Även i Åbo hade striden om cartesianismen slutat i motståndarnas nederlag. Värt att notera i samband med detta arbete är att författaren tagit intryck av den gryende framstegstron i Europa vid denna tid och kan argumentera, att eftersom filosofin, d.v.s. kunskap i allmänhet, grundar sig på erfarenhet, gör den ständigt nya framsteg. Rätt och riktigt är det som stämmer överens med erfarenheten och förnuftet, men filosofin får inte förringa Bibelns auktoritet ”eftersom den bör underställas denna”.
Bacon citeras även i flera andra lärdomsprov. I en avhandling om föräldrars och barns skyldigheter omtalas Bacons krav på att barn bör läras goda vanor, och i ”Triga reqvisitorum eruditionis comparandae” nämns Bacons kritik av ett alltför tidigt studium av logik och retorik.
I egenskap av professor handledde Juslenius avhandlingar och ansvarade för dem. Man kan därför förmoda att han godtog de ovan antydda försiktigt framstegsvänliga tankarna, i vilka Bibelns och teologins auktoritet fortfarande stod orubbade.
Gabriel Juslenius höll ett efter tidens sed starkt retoriskt griftetal på latin över biskopen i Viborg, professor emeritus Petrus Laurbecchius. Juslenius bidrag till tillfällesdiktningen och hans minnesrunor över avlidna vänner visar emellertid på att en förändring höll på att ske. Samtliga är avfattade på svenska, med undantag för en bröllopsgratulation. Juslenius skrev också sju välgångsönskningar till akademiska avhandlingar. Där försvarade latinet i allmänhet bättre sin plats, men trots det är två av sju på svenska och en, gratulationen med anledning av Daniel Juslenius arbete Aboa vetus et nova (Det gamla och det nya Åbo), på tyska.
Iiro Kajanto
Gabriel Juslenius, född 1666 i Virmo, död 1724 i Åbo. Föräldrar kyrkoherden i Virmo Daniel Henriksson Juslenius och Barbara Göös. Gift med Margareta Wallensteen.
PRODUKTION. De processu cognitionis humanae (1703); De experientia (1709); se även T. Melander, Personskrifter hänförande sig till Finland 1562−1713. Bibliografisk förteckning (1951); J. Vallinkoski, Turun akatemian väitöskirjat 1642−1828 I−II (1962−1969).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Consistorii Academici Aboensis protokoll VII−XI (1940−1945). S. Knuuttila & I. Niiniluoto, Kuinka Bacon tuli Suomeen. Hyöty, sivistys, kansakunta. Suomalaista aatehistoriaa (1986); A.J. Pietilä, Daniel Juslenius I (1907); T. Rein, Filosofins studium vid Åbo Akademi (1908).