Läkaren och naturvetaren Carl Niclas von Hellens utförde sin livsgärning vid Åbo akademi närmast i egenskap av botaniker. Under sina sista tjänsteår var han professor i ekonomi och naturalhistoria. Han förnyade den botaniska trädgården, utökade universitetets botaniska samlingar och främjade forskningen inom sitt läroämne.
Carl Niclas von Hellens, före 1816 Hellenius, var son till regementsskrivaren i Kärkölä. Han gick i Borgå gymnasium och skrev därefter in sig vid Åbo akademi 1764. Till en början studerade han naturalhistoria för Pehr Kalm och kemi för Pehr Adrian Gadd. Under studietiden var Hellenius amanuens vid det kemiska laboratoriet 1766–1770 och erhöll samtidigt medel ur Mårten Segercrantz stipendiefond. År 1770 var han informator i Björneborg, i regementschefen generalmajor Carnalls, familj.
Hellenius försvarade avhandlingen De exhalationibus mineralium den 20 december 1766 med Gadd som preses, och tre år senare disputerade han under densammes ledning för magistergraden med avhandlingen Insecta, piscatoribus in maritimis Finlandiae oris, noxia. De ”insekter” som avses var gråsuggearten skorv och märlkräfta som båda tillhör kräftdjuren, men vid denna tidpunkt omfattade begreppet insekter alla ledade små djur. År 1773 utnämndes Hellenius till docent i kemi, zoologi och ekonomi.
Medicineprofessorn Johan von Haartman väckte Hellenius intresse för medicin. År 1774 reste han till Uppsala för fortsatta studier, och åhörde vid universitetet föreläsningar av Carl von Linné, Jonas Sidrén och Adolph Murray. Hellenius disputerade för doktorsgraden i medicin med Carl von Linné som preses den 20 november 1776, och praktiserade därefter som läkare vid Serafimerlasarettet i Stockholm 1777. Han promoverades till medicine doktor i Uppsala 1780, i sin frånvaro. Linné hade dessförinnan avlidit 1778, och Hellenius kom följaktligen att tillhöra den sista generationen av hans elever.
Samma år återvände Hellenius till Finland och erhöll på Linnés rekommendation den nyinrättade tjänsten som botanices demonstrator vid den medicinska fakulteten vid Åbo akademi. Han inledde med en serie föreläsningar under rubriken ”Om Dieten”, men i övrigt kom medicin inte att ha någon framträdande plats i hans undervisning. Sin egentliga livsgärning utförde han framför allt som botaniker.
Efter Kalms frånfälle 1779 sökte Hellenius professuren i ekonomi vid Åbo akademi. Genom kanslers ingripande utnämndes dock den rättslärde Salomon Kreander till tjänsten, vilket hade varit Kalms önskan. Hellenius fortsatte som botanices demonstrator. År 1780 tilldelades han professors titel och fick ansvaret för universitetets botaniska trädgård. I denna egenskap höll han offentliga föreläsningar i trädgården, och från 1786 fick han även professors lön för sitt värv.
Hellenius gifte sig 1783 med Anna Charlotta von Mell. Hon var dotter till apotekaren vid Åbo akademi, Lars Henrik von Mell. Hennes styvsyster Fredrika Lovisa von Mell gifte sig sedermera med Gabriel Erik Haartman (adlad von Haartman), som 1784 hade utsetts till professor i anatomi, kirurgi och obstetrik vid Åbo akademi. Hellenius kom alltså genom sitt äktenskap att tillhöra universitetets prominenta kretsar.
Hellenius utnämndes 1793 till ordinarie professor i ekonomi och naturalhistoria vid Åbo akademi. Han var rektor för universitetet 1789 och 1802, och promotor för filosofiska fakulteten 1795 och 1798. År 1791 höll han ett minnestal över bergsrådet Johan Hisinger, som stött universitetet ekonomiskt och bl.a. donerat medel till demonstratorstjänsten. Som en följd av administrativa reformer fick Hellenius 1812 representera den filosofiska fakulteten i Collegium medicum, eller medicinalstyrelsen, vid universitetet. Han avgick med pension efter fullgjord tjänst 1816 och adlades von Hellens. Under sina sista levnadsår blev von Hellens blind. Han avled i Åbo 1820.
Carl Niclas von Hellens var en erkänd vetenskapsman som invaldes i flera vetenskapliga samfund och hushållningssällskap, och han tilldelades flera utmärkelser. Han utsågs till medlem av Kungliga Vetenskapsakademien 1788 och fortsatte där som utländsk medlem 1809, då Finland blev ett autonomt storfurstendöme inom det ryska kejsardömet. Han var också ledamot av det i Stockholm verksamma Sällskapet för allmänna medborgerliga kunskaper. I Finland var han en av grundarna av Finska hushållningssällskapet, som han var ordförande för 1809. Bland de vetenskapliga föreningar han var medlem i kan också nämnas Academia naturae curiosorum i Tyskland. År 1819 lagerkröntes von Hellens till jubelmagister vid Åbo akademi. Hans namn har förevigats i ett par djur- och växtnamn: ”Hellenia”, numera ”Costus”, ett släkte som tillhör ingefärsväxterna, och ”Sigara hellensii”, namnet på skinnbaggsarten bäckbuksimmare.
Hellens gjorde en stor insats till fromma för Åbo akademis botaniska trädgård. Han rustade upp trädgården, som hade hunnit förfalla, och utökade antalet växtarter från ett par hundra till över tvåtusen. Dessutom utökade han universitetets botaniska samlingar så att de kom att omfatta 11000–12000 olika arter. Han innehade själv en stor privat växtsamling som han donerade till universitetet då han avgick med pension. Vid Åbo brand 1827 förstördes nära nog alla de samlingar universitetet förfogade över, inklusive von Hellens samling.
Hellens vetenskapliga bana inföll då blomstringstiden för nyttans tidevarv redan var till ända. Övergången från ett nyttobetonat synsätt till en mer vetenskaplig hållning syns även i hans forskning, och i samma riktning pekar det faktum att professuren i ekonomi vid von Hellens tillträde utökades med naturalhistoria. Detta ledde samtidigt till att forskningen och undervisningen i lanthushållning gradvis upphörde.
Hellens presiderade för sammanlagt 31 avhandlingar, som trycktes sedan de försvarats av hans studenter. En del av hans forskningsresultat publicerades i skrifter utgivna av Vetenskapsakademien.
Hellens började publicera botaniska uppsatser vid Åbo akademi under förra hälften av 1770-talet. Den första avhandlingen, Förtekning på finska medicinalväxter, försvarades av Gustaf Levin och publicerades 1773. I den beskrivs 138 medicinalväxter inklusive deras svenska och finska namn. Strax efter det att von Hellens blivit botanices demonstrator påbörjade han en avhandling i syfte att ge en grundlig beskrivning av Åbo akademis botaniska trädgård. Serien i åtta band färdigställdes emellertid inte förrän 1814 under ledning av den dåvarande botanices demonstratorn, Lars Prytz.
En del av von Hellens avhandlingar tog fortfarande upp lanthushållning och därmed besläktade frågor, såsom skogsbruk, plantering och kvistning av skog, åkerbruk, diverse ogräs, boskapsskötsel, bryggning, kosthåll för nödår och skötseln av fruktträd och bärbuskar. På initiativ av Finska hushållningssällskapet utgavs hans skrift om nödutfodring av kreatur. I hans avhandlingar beskrivs också en del växtarter som även är av ekonomiskt intresse: bland annat missne, hästsvans, benved, havtorn, cikoria, krasse och vass.
Hellens intresserade sig också för zoologi, speciellt för fåglar och insekter. Han publicerade avhandlingar om dem och skrev om dem i Vetenskapsakademiens skrifter. Han publicerade sina fågelobservationer 1780–1785 i en avhandling som försvarades av Johan Gustaf Justander, Specimen calendarii florae et faunae Aboënsis. Rubriken för det inskriptionstal von Hellens höll 1789 i egenskap av rektor för universitetet löd ”Om den naturliga driften som leder Djuren att befrämja deras affödas välfärd”, och år 1802 löd den ”Om Djurens tjensteverk i Naturen”.
Naturalhistoria kom vid denna tidpunkt allt mer att bestå av artbeskrivningar, men i några enstaka fall tangerar von Hellens även allmän biologi. I en uppsats säger han sig ha lyckats korsa en gumse med ett rådjur, vilket i ljuset av dagens vetenskap ter sig föga trovärdigt. En förklaring gör gällande att det ”sardiska rådjur” som användes vid experimentet i själva verket var ett mufflonfår.
Arno Forsius
Carl Niclas Hellenius, från år 1816 von Hellens, i källorna även Carolus Nicolaus von Hellens, född 1.8.1745 i Kärkölä, död 26.1.1820 i Åbo. Föräldrar regementsskrivaren vid Tavastehus regemente Carl Hellenius och Brigitta Catharina Strandén. Gift 1783 med Anna Charlotta von Mell.
PRODUKTION. Dissertatio chemica, de exhalationibus mineralium ... (1766); Dissertatio gradualis, sistens insecta, piscatoribus in maritimis Finlandiae oris, noxia … (1769); Förtekning på finska medicinal-växter (1773); Specimen calendarii florae et faunae Aboënsis ... (1786); Lars Prytz, Florae Fennicae breviarium … (1819–1821). Se även J. Vallinkoski, Turun akatemian väitöskirjat 1642−1828 I−II (1962−1969).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Klinge et al., Kungliga akademien i Åbo 1640−1808 (1988); J.F. Sacklén, Sveriges Läkare-historia ifrån Konung Gustaf I:s till närvarande tid II:1. Nyköping (1823).
BILDKÄLLA. von Hellens, Carl Niclas. Relief. Museiverket.