Så som Johann Peter Eckermann, vilken ägnade många år av sitt liv åt att vid Goethes fötter dokumentera den stores liv i detalj, så ägnade J. E. Strömborg från och med 1857 en stor del av sitt liv åt att i detalj försöka dokumentera, tolka och teckna Johan Ludvig Runebergs liv, månad för månad, år för år.
Johan Elias Strömborg hade redan vid sitt inträde som femtonåring i Borgå gymnasium mött Runeberg som då var skolans rektor. I det tal Runeberg ett år senare höll vid sitt turbulenta avsked från rektoratet, yttrade han följande ord till skolans elever: ”Om vid mognare år I sätten Eder att döma öfver mig, så hoppas jag det skall vara Er kärt och lätt att glömma bristerna hos den, som aldrig brustit i kärlek till Eder.” Någon tanke på att bli Runebergs biograf hade Strömborg säkert inte då, men han kom till punkt och pricka att följa sin rektors vädjan i sina för Runebergsforskningen så värdefulla, men även okritiskt beundrande, Biografiska anteckningar om J. L. Runeberg I–IV (1880–1901). Därmed har man också pekat på både styrkan och svagheten i Strömborgs omfångsrika biografiska arbete.
Strömborgs pietetsfulla teckning av Runebergs liv och diktning, hans tolkningar av skaldens intentioner och de riktiga tolkningarna av enskilda textställen i Runebergs produktion följer i allt – där han frågat Runeberg till råds – skaldens deklarerade uppfattning. Den är naturligtvis inte alltid riktig. Där Strömborg utan att rådfråga skalden sökt belägga resultaten av sina efterforskningar, har han också tenderat att antingen taktfullt förbigå allt som han ansett kunde kasta någon skugga över föremålet för sin beundran eller också att kraftfullt ta parti för vad han antagit vara Runebergs innersta strävan och avsikt även i uttalanden och handlingar som inte omedelbart förefaller särskilt anmärknings- eller beundransvärda.
Därmed kommer Strömborgs framställning, som utgör den främsta källan till litteraturvetenskapens kännedom om personen J. L. Runeberg, att drivas i en starkt idealiserande, delvis naiv riktning. Det är inte säkert att Runeberg själv, i all sin patriarkalism, på alla punkter hade haft en lika okomplicerat förlåtande syn på sitt liv som Strömborg.
Men den samvetsgranne Strömborg kände Runeberg mycket väl och hans anteckningar om Runebergs liv är särskilt värdefulla vad gäller tiden efter 1857, då Strömborg som tjugofyraårig lektor i naturvetenskap vid Borgå gymnasium kom att tillhöra Runebergs nära bekantskapskrets. Senare blev han också Runebergs hyresgäst i en lägenhet i den byggnad som är känd som ”Runebergs hem”, och kunde då dagligen besöka Runeberg. Det detaljfixerade sättet, att beskriva varje enskildhet Strömberg ansett värd att skildra, ger ett mått på Strömborgs tillgivenhet och ambition att ge eftervärlden en trogen, levande och – naturligtvis – exemplarisk bild av nationalskalden. Arbetet utkom under åren 1880–1901, det sista bandet gavs ut av Strömborgs dotter Ida Strömborg (1872–1952). Dotterdottern Karin Allardt Ekelund (1895–1990) gav 1928–1931 ut en ny kompletterad utgåva av verket, som utgör den biografiska Runebergsforskningens grundsten.
Strömborg verkade också på andra sätt som den främste vårdaren av det Runebergska litteratur- och kulturarvet. Som ett slags halvofficiellt ombud för Runeberg deltog han på 1870-talet i polemikerna kring psalmbokskommitténs förslag till ny psalmbok. Förgäves försökte han få Runebergs ursprungliga förslag återställt. Då Runebergs hem inköptes av staten och förvandlades till museum blev han dess förste intendent och lade – liksom Fredrika Runeberg före honom – ned stort arbete på att återinsamla så mycket som möjligt av de originalmanuskript som spritts under skaldens livstid. Han mätte, ordnade och beskrev manuskriptmaterialet och ägnade vården av det stor uppmärksamhet. Som intendent för Runebergs hem publicerade han 1883 ett detaljrikt häfte Runebergs hem i Borgå. Vägledning för besökare därstädes, som även utkom i finsk översättning.
Som skolman hörde Strömborg till de framträdande. Han verkade 1857–1900 som lektor i naturvetenskap vid Borgå gymnasium och i dess efterföljare Borgå lyceum och hann vara rektor för bägge dessa skolor. Han intresserade sig starkt för att det offentliga skolväsendet skulle omfatta grupper som inte redan nåddes av detta. Han ledde den svenska privata flickskolan i Borgå 1878–1898 och grundade i samma stad den första svenskspråkiga folkhögskolan i Finland 1889 – en finskspråkig grundades samtidigt i Kangasala. Han var också en aktiv ledamot av Borgå stads stadsfullmäktige 1883–1890.
Johan Wrede
Johan Elias Strömborg, född 11.10.1833 i Petäjävesi, död 28.12.1900 i Borgå. Föräldrar kaplanen Carl Gustaf Strömborg och Juliana Gustafva Schogster. Gift 1858 med Selma Julia Elisabeth Duncker.
PRODUKTION. Biografiska anteckningar om Johan Ludvig Runeberg I−IV (1880−1901) (2 rev. uppl. 1928−1931); Runebergs hem i Borgå. Vägledning för besökare därstädes (1883; även på finska, tyska 1910, franska 1917, engelska 1927); Gymnasistmötet i Borgå den 15 och 16 juni 1892 (1893).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. K. Allardt Ekelund, Biografiska anteckningar om J. E. Strömborg. Historiska och litteraturhistoriska studier 55 (1980); A. Bergholm, Johan Elias Strömborg. Tidskrift utgiven av Pedagogiska föreningen i Finland 1901; C. E. Estlander, Johan Elias Strömborg. Finsk Tidskrift 1901; M. Huovinen, Den sjunde brodern. Om Johan Elias Strömborg och hans medverkan vid utformandet av Runebergskulten i Finland (1994).
BILDKÄLLA. Strömborg, Johan Elias. Foto: Ateljé Daniel Nyblin, 1892. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.