Arno Cederberg forskade i Finlands 1700- talshistoria, personhistoria och Norra Karelens historia. Som professor i historia vid Dorpats universitet organiserade han Estlands arkivväsen.
Arno Rafael Cederberg avlade studentexamen vid Joensuu lyceum 1903. Fadern var kontraktsprost, och sonen började studera teologi. Efter att ha avlagt en approbatur i teologi 1904 övergick Cederberg dock till historia. Han blev filosofie magister 1910, licentiat 1912 och doktor 1914. I doktorsavhandlingen (1911) undersöker Cederberg handelsförhållandena i Norra Karelen 1721–1773. Hans metod består i att noggrant redogöra för detaljerade uppgifter med stöd av digra källdokument.
Cederberg fortsatte sin forskning om Norra Karelen och publicerade 1912 ett arbete om lantbruket där. Från första början underströk han i sin forskning Finlands hårda förhållanden och den svenska centralmaktens orättvisor mot sin östra riksdel. Cederberg framhävde sin fennomanska hållning genom att använda pseudonymen Saarenseppä, men han förfinskade aldrig officiellt sitt efternamn.
Arkivforskning var närmast en passion för Cederberg, som beundrade akribi i allt. Det var karakteristiskt för honom att han fann nya och intressanta källor i arkivens gömmor. ”Jag har gjort en stor upptäckt i Universitetsbiblioteket!” kan den unge forskaren utbrista i sin dagbok. Cederberg var också en flitig gäst i utländska arkiv och bibliotek, och många arkiv i S:t Petersburg, Sverige och Centraleuropa blev bekanta för honom.
Cederberg gjorde en viktig insats inom arkivväsendet i Estland då han 1919–1928 var professor i estnisk och nordisk historia vid universitetet i Dorpat. Professuren i Dorpat erbjöd stora utmaningar för en forskare och en möjlighet att göra framsteg i karriären. Cederberg var en ambitiös och rättfram man och han upplevde att han inte hade fått de tjänster i Finland som han hade varit värd. Det personliga förhållandet till den finska forskarkåren var inte heller helt oproblematiskt, vilket betydde att tjänsten i Dorpat blev en möjlighet för honom både att ta avstånd från finsk historieforskning och att bevisa vad han gick för.
I Dorpat omorganiserade den nyutnämnde professorn både universitetsundervisningen i historia och Estlands arkivväsende. Det var i huvudsak utifrån Cederbergs planer man i Dorpat grundade ett nytt statligt historiskt centralarkiv (Ajalooarhiiv) samt ett riksarkiv i Tallinn (Riigiarhiiv). Genom sin synlighet och driftighet fick Cederberg stort inflytande över den estniska historieforskningen. På hans initiativ grundades 1920 Estlands historiska förening (Akadeemiline Ajaloo Selts) och två år senare Estlands historiska tidskrift (Ajalooline Ajakiri). Cederberg närde också ett varmt intresse för personhistoria och han författade ca 150 biografiska artiklar för Eesti Biograafiline Leksikon.
Återkomsten till den finska universitetsvärlden och forskarmiljön 1928 var inte lätt. De gamla stridigheterna var inte glömda, och åtminstone enligt Cederberg själv diskriminerades han systematiskt efter hemkomsten. Han kände djup bitterhet över att han inte genast fick en professur utan fick se sig besegrad i två tjänstetillsättningar. Att han åsidosattes kan inte uteslutande förklaras i termer av personkemi, utan berodde också på den förändring som ägt rum inom historieforskningen i Finland.
Den kulturhistoriska inriktningen stod högt i kurs inom den finländska historieforskningen på 1930-talet. Omfattande helheter och stora synteser tilltalade dock inte Cederberg, som förhöll sig mycket kritisk till den kulturhistoriska skolan. Enligt honom utmärktes god historieforskning av noggrann arkivforskning och detaljerade redovisningar för arkivkällorna. Mängden av utförligt beskrivna detaljer var enligt honom ett tecken på god historieforskning. Större helhetsbeskrivningar av delområden av ekonomisk historia eller social- och kulturhistoria ansåg han inte vara genuin historieforskning. Gunnar Suolahti blev ett rött skynke för Cederberg, både som historiker och som person. Cederbergs agg motiverades ytterligare av att Suolahti utnämnts till en av de professurer Cederberg själv sökt. Efter Suolahtis död 1935 fick Cederberg slutligen en möjlighet att vinna lärostolen i finsk och skandinavisk historia vid Helsingfors universitet. Till dess hade han varit tf. professor i allmän historia i Helsingfors 1929–1932 och i Åbo 1933 samt e.o. professor i Finlands och Baltikums historia i Helsingfors 1934–1935.
Det är möjligt att skönja en röd tråd i Cederbergs värv som historiker. Grundelementet i hans historiesyn var hans finsksinnade världsbild, liksom hos hans stora förebild Georg Zacharias Yrjö-Koskinen. Finskhetens och den nationella självkänslans kulmen var enligt denna självständigheten, mot vilken man hade strävat genom århundraden. Med andra ord hade alla händelser i Finlands historia varit led i utvecklingen mot detta stora mål. Frigörelsesträvandena under 1700-talet var därför ett av Cederbergs käraste forskningsämnen. Hans magnum opus behandlar Finlands historia under frihetstiden, Suomen historia vapaudenajalla I–II (1942–1947).
Ett annat forskningsfält där Cederberg gjorde en betydande insats är Norra Karelens historia, som han främst behandlade genom personhistorien, kulturhistorien och den ekonomiska historien. Han var också en central gestalt då Norra Karelens historiska förening omorganiserades kring decennieskiftet 1930.
Eija Laiho
Arno Rafael Cederberg, född 2.7.1885 i Tusby, död 19.10.1948 i Helsingfors. Föräldrar kontraktsprosten Johan Anders (Antero) Cederberg och Minna Elisabeth Hjelt. Gift med (1) Solfrid Charlotta Maria Lagerheim 1920, (2) Ruth Ida Maria (Maj) Forsgren 1946.
PRODUKTION. Pohjois-Karjalan kauppaolot 1721–1773 (1911); Under pseudonymen A. R. Saarenseppä. Kuvauksia Pohjois-Karjalan maataloudellisista oloista I. Vuoden 1800:n vaiheille (1912); Maamme kirkonarkistot. Opas kirkonarkistojen käyttäjille (1916); Jaakko Stenius vanhempi. Kappale 18:nnen vuosisadan suomalaista sivistyshistoriaa (1928); Anjalan liiton historialliset lähteet. Lähdekriitillinen tutkielma (1931); Elämää Suomessa 1800-luvulla (1934); Suomen talonpoikaisluokan ja maatalouden historiaa (1936); Suomen historia vapaudenajalla I–II (1942–1947); Se även A. R. Cederbergs bibliografi uppgjord av Henrik Schauman. Genealogiska Samfundets i Finland Årsskrift 1945 (1949–1950).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Juujärvi, Historian uupumaton työmies. A. R. Cederberg, historiantutkija, arkistomatkaaja, isänmaanystävä (avhandling pro gradu, Finlands historia, Joensuu universitet, 1996); E. Juujärvi & T. Rui, Arno Rafael Cederberg. Kansainvälinen historiantutkija ja organisaattori. Pohjois-Karjalan historiallisen yhdistyksen vuosikirja V (1997); T. Rui, Ulkomaiset tiedemiehet Tarton yliopistossa ja virolaisten opintomatkat ulkomaille 1919–1940 (2001).
BILDKÄLLA. Cederberg, Arno Rafael. Foto: Ateljé Universal. Museiverket.