Wilhelm Rosenlew utvecklade sitt handelshus i Björneborg till ett av de mest betydande industriföretagen i Finland, främst tack vare sina framgångsrika ångsågar. Han hade också stort inflytande i det kommunala och ekonomiska livet i Björneborg.
Wilhelm Rosenlews far, Carl Fredrik Rosenlew (1797–1852), en adelsman från anspråkslösa förhållanden, var den första som ägnade sig åt handel i krigarätten Rosenlew. Tillsammans med sin gamla skolkamrat August Wilhelm Björkman (1799–1860) grundade han 1820 ett handelshus i Björneborg. Vid sidan av minuthandel ägnade sig Björkman & Rosenlew åt rederiverksamhet och utrikeshandel. De viktigaste exportartiklarna var handsågade bräder och plankor. Handelshuset grundade vattensågar 1837 i Kairokoski i Parkano, tillsammans med björneborgaren Carl Fredrik Björnberg (1791–1849), och i Susikoski i Lavia 1852.
Efter faderns död avbröt Wilhelm Rosenlew sina universitetsstudier i Helsingfors. Bara 21 år gammal axlade han ansvaret för sina syskon och för faderns företag. Arbetsbördan ökades snart ytterligare av efterverkningarna av Björneborgs brand, som tog sin början i det Rosenlewska huset. Wilhelm Rosenlew slog sig 1853 ihop med handelsmannen J. G. Holmberg under firmanamnet W. Rosenlew & Co; företaget fick fyra år senare en tredje kompanjon i Wilhelms bror Carl Rosenlew (1833–1899). W. Rosenlew & Co:s viktigaste verksamhetsområden var parti- och minuthandel, sågindustri och rederiverksamhet.
Holmberg drog sig ur företaget 1862, varefter Wilhelm och Carl Rosenlew ägde hälften av företaget vardera. Arbetsfördelningen bröderna emellan gick smidigt och visade sig under årens lopp vara lyckad. Den till sin personlighet öppnare ”patron Kalle” ägnade sig åt råvaruanskaffning för sågarna, flottningsfrågor och över huvud taget åt att hålla kontakt med de anställda och med bönderna som sålde skog till företaget. Det föll på Wilhelm Rosenlews lott att sköta kontakterna till finansiärerna, till inhemska och utländska affärsbekanta samt till politiska beslutsfattare.
W. Rosenlew & Co köpte på 1860-talet tre vattensågar i Ikalis och Tavastkyro. Wilhelm Rosenlew utsågs 1866 till förvaltare av konkursboet efter Björneborgs Ångsågsbolag, som hade stora skogsegendomar, och till disponent för bolagets ångsåg. Han var således väl insatt i sågens ekonomiska förutsättningar när han 1871 vid en auktion som väckte stor uppståndelse köpte sågen åt sig själv och sina utländska finansiärer. Den förmånliga affären gjordes vid en läglig tidpunkt, inför den kanske kraftigaste högkonjunkturen i den finska sågindustrins historia. Tillsammans med sin engelska finansiär grundade Rosenlew också Seikku ångsåg i Björneborg, där verksamheten startade 1872. För att trygga ångsågarnas stora råvarubehov införskaffade Rosenlew ett stort antal skogsfastigheter i trakten kring Näsijärvi. En intressant teknisk innovation var den hästdrivna rullbro avsedd för stocktransport som Rosenlew 1869 lät bygga i Pispala i Tammerfors, och som förenade sjöarna Näsijärvi och Pyhäjärvi. Hästarna byttes dock snart ut mot ångkraft.
Rosenlew var en företagare som betonade kvalitet och noggrannhet. Genom omsorgsfull sortering och stapling på brädgårdarna vann företaget marknadens förtroende och kunde hålla en god prisnivå. Rosenlews båda ångsågar var bland de första finska industrianläggningarna som fick elektrisk belysning, vilket skedde 1882. Rosenlew gick in i en helt ny bransch då han 1878 köpte och moderniserade Björneborgs Mekaniska Werkstad, som dragits med ekonomiska problem. Affären var inte direkt någon ekonomisk framgång för den nye ägaren, men de eleganta ångfartygen som byggdes på verkstaden hade utan tvekan stor betydelse både för Rosenlew, som var ångbåtsredare och ville trygga trafikförbindelserna till Björneborg, och för hela staden.
Björneborgs och Rosenlews intressen var i många avseenden förenliga. Rosenlew hörde från 1861 till ledningen för Österbottniska Ångfartygsbolaget, och var senare aktivt med då Björneborg anslöts till det nationella järnvägsnätet. Han var i 17 år verksam i stadsfullmäktige i Björneborg och var tidvis även fullmäktigeordförande.
Rosenlew var också direktör för Föreningsbankens Björneborgskontor 1866–1874. Den livslånga vänskapen mellan Rosenlew och Leo Mechelin, styrelsemedlem i Föreningsbanken och blivande statsman, daterar sig från denna tid. Rosenlew var också styrelseordförande i Björneborgs sparbank. Hans kännedom om bankverksamhet gjorde att han senare blev revisor för Finlands Bank 1885–1891 och bankfullmäktig 1891. Rosenlew blev kommerseråd 1885. Han var också medlem i olika kommittéer som tillsatts för att dryfta bland annat frågor i anknytning till tullar, flottning och handelsläroverk. Rosenlew, som politiskt stod de liberala kretsarna nära, stödde svenskspråkiga tidningar ekonomiskt och medverkade vid grundandet av Björneborgs svenska samskola. Wilhelm Rosenlew avled under en tågresa i Tavastland våren 1892.
Wilhelm Rosenlew var en lugn och finkänslig men samtidigt något distanserad gentleman. Enligt historikern Oscar Nikula avspeglade sig Rosenlews nära kontakter till England i hans inre och yttre väsen. Bröderna Rosenlew har betecknats som ansvarskännande arbetsgivare: förutom att de stödde idrotts- och musikintresset bland arbetarna, grundade de en pensionsfond för sina anställda, bidrog till deras sjuk- och begravningshjälpkassor, samt försäkrade dem mot olycksfall.
Jouni Yrjänä
Fredrik Wilhelm Rosenlew, född 22.12.1831 i Björneborg, död 29.4.1892 i Tavastland. Föräldrar handlanden Carl Fredrik Rosenlew och Johanna Margareta Ekström. Gift 1856 med Emma Carolina Björkman.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. H. Lagus, Fredrik Wilhelm Rosenlew 1831−1892 (1931); O. Nikula, Rosenlew-koncernen. En hundraårig utveckling från handelshus till storindustri 1853−1953 (1953).
BILDKÄLLA. Rosenlew, Wilhelm. Foto: Ateljé E. Bieber. Museiverket.