Målaren Arvid Liljelunds produktion placerar sig på gränsen mellan senromantik och realism. Hans tidiga genremålningar från 1870-talet med motiv ur finländskt allmogeliv inspirerades av studenternas insamling och bevarande av finska allmogeföremål.
Arvid Liljelund var född i Nystad 1844, som son till en skräddarmästare. Han bestämdes att gå i faderns fotspår och arbetade upp sig till gesäll, men hans håg stod till konsten. Liljelund inledde sina studier i Åbo ritskola för R. W. Ekman, och fortsatte vid konstföreningens ritskola i Helsingfors. Tack vare sin beskyddare Fredrik Cygnaeus kunde Liljelund med medel från Finska konstföreningen fortsätta sina studier vid konstakademin i Düsseldorf. I Düsseldorf fick Liljelund fördjupa sig i folklivsskildring och engagerades därefter för det nationella programmets genomförande i Finland. Som målare förväntades han synliggöra den uppfattning om finska folket som de fosterländska kretsarna omhuldade. Liljelund infriade förhoppningarna framför allt genom sina genremålningar som dokumenterar det västfinska skärgårdslivet. Han var även konstlärare, och avgörande för det begynnande konstlivet i bland annat Viborg.
Början av Liljelunds konstnärsbana inföll under en tid vid 1860-talets slut som präglades av ett ihärdigt sökande efter en nationell självbild. Vid denna tid var det ännu inte möjligt att få en gedigen konstnärsutbildning i Finland och Liljelund begav sig därför 1866 till Düsseldorf. Där studerade han vid konstakademin i tre år och tillägnade sig en metod som överlag var idealiserande men i detaljerna realistisk, rentav pedantisk. Senare studerade och målade Liljelund även i München och Paris.
Liljelunds första lyckade finska motiv är ”Förberedelser till kyrkfärden”, där ett gammalt par från skärgården invid Nystad är på väg till kyrkan. Motivvalet uppvisar en rik variation. Med ”Välkomstsupen” tog han till och med ställning i den pågående nykterhetsdebatten. ”Inköp av folkdräkter i Säkylä”, som betraktas som Liljelunds förnämsta arbete, inspirerades av de västfinska studenternas insamlingsexpedition till Säkylä. På den teatraliska målningen gestaltas en för samtiden viktig kulturpolitik, eller den fennomanskt präglade föreställningen om ett närmande mellan stånden. Liksom så många andra av tidens genremålningar som uppfattats som autentiska skildringar av finskt folkliv, gjordes målningen i Düsseldorf med hjälp av professionella modeller utstyrda i finska dräkter. Liljelund ägnade avbildningen av textilierna stor omsorg.
Den mest aktiva tiden i sitt liv tillbringade Liljelund på resande fot, framför allt i Düsseldorf och Paris och sommartid i Nystad, ända tills han 1891 bosatte sig i Viborg, där han blev föreståndare för och lärare vid ritskolan. I mitten av 1880-talet företog han sin första målningsexkursion till östra Finland, där han förevigade den åldrande kantelespelerskan Kreeta Haapasalo i Varkaus. I målningarna från 1890-talet har tyngdpunkten förflyttats mot en finstämd skildring av stämningar och människorelationer, t.ex. ”En kappseglare” från 1897.
Kärnan i Liljelunds produktion utgörs av folklivsskildringar från hembygden i skärgården utanför Nystad och från den svenskösterbottniska kusttrakten, Lappfjärd, Korsnäs och Vörå. Målningarna förmedlar den arbetsamma, välbärgade och enkla västfinska livsföringen. Det är de små glädjeämnena och lyckan i vardagens sysslor som utgör motiven, ofta återgivna med glimten i ögat. Kompositionerna är enkla och lugna, personerna framställs i ett idealiserande ljus, ibland en aning stelt.
Av Liljelunds målningar är ungefär hälften porträtt. Han förevigade flera av samtidens kulturpersonligheter, såsom J. L. Runeberg och Elias Lönnrot. Under 1890-talet målade han ett flertal landskap. Hela Liljelunds produktion omfattar över 600 arbeten, av vilka 285 är porträtt, 170 genremålningar, 82 landskap, 22 stilleben och 3 altarmålningar. Därutöver har flera studier och skisser bevarats.
Arvid Liljelunds rykte var som störst i början av 1880-talet men började dala i slutet av samma årtionde. Redan under hans livstid började man i första hand betrakta honom som en skildrare av den svenskösterbottniska kusttrakten, eftersom han i början av sin bana hade målat där. Dels på grund av denna föreställning och dels på grund av hans düsseldorffska föråldrade stil blev han redan i mitten av 1880-talet utesluten ur den finsknationella konstnärsgruppen. Liljelunds produktion kan ses som en västfinsk materiellt inriktad motsvarighet till de Kalevalainspirerade folkskildringar som målades i östra Finland av mästarna från den finska konstens guldålder. Liljelunds bestående betydelse visas dock av de höga auktionspriserna för hans tavlor och av de många reproduktioner som gjorts av dem.
Marianne Koskimies-Envall
Emanuel Arvid Liljelund, född 20.1.1844 i Nystad, död 21.7.1899 i Leppäis i Nystads landskommun. Föräldrar skräddarmästaren Emanuel Liljelund och bonddottern Justina Mathilda Hollmén.
VERK. Konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Finlands nationalmuseum, Helsingfors; Österbottens museum, Vasa; Åbo konstmuseum; Tavastehus konstmuseum; Malmö konstmuseum.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Arvid Liljelund och vardagens lycka. 1844−1899 Konstmuseet Ateneum 27.11.1986–4.1.1987 (1986); I. Kallio, Uudenkaupungin kaksi taiteilijamestaria. Robert Wilhelm Ekman, Arvid Emanuel Liljelund (1996); M. Koskimies-Envall, Hur gott vi levde! Arvid Liljelund i Österbotten på 1870−90-talen (1997); M. Koskimies-Envall, Vaurastuva kansakunta kuvina 1869−1899 (1998); M. Koskimies-Envall, Valokuvantarkat kasvot. Arvid Liljelundin muotokuvaus ja muotokuvatut (2005).
BILDKÄLLA. Liljelund, Arvid. Foto: Augusta Olsson, 1890-talet. SKS/Litteraturarkivet.