Felix Nylund var en av Finlands främsta skulptörer under första hälften av 1900-talet. I likhet med de unga bildkonstnärerna ville han styra skulpturkonsten i en mer modern riktning. Genom att 1910 grunda Finlands bildhuggarförbund önskade Nylund förbättra ställningen för landets skulptörer och med dem starta egen utställningsverksamhet.
Felix Nylund föddes 1878 i Korpo som andre son till snickaren Petter Nylund och hans hustru Wilhelmina Sofia Berggren. Sedan familjen flyttat till Åbo måste Nylund efter folkskolan och faderns död söka arbete vid Bomans möbelfabrik. Samtidigt började han studera vid Åbo ritskola, som förestods av målaren Victor Westerholm. Efter att ha fått sitt avgångsbetyg våren 1899 begav sig Nylund till Köpenhamn, där han på rekommendation av Walter Runeberg skrev in sig i Kunstakademiet och fick arbeta i ateljén hos Runebergs vän Wilhelm Bissen. Nylunds tidigaste verk speglar fortfarande stilen hos den äldre generationen av finska bildhuggare, som han hyste beundran för, men redan i Köpenhamn stiftade han närmare bekantskap med både den skandinaviska och den moderna franska skulpturen.
Efter Köpenhamn fortsatte Nylund sina studier i Paris 1901, där de närmaste åren kom att bli avgörande för hans konst. Nylunds band till Danmark stärktes då han 1903 gifte sig med den danska konstnärinnan Fernanda Jacobsen. Äktenskapet innebar att Nylund efter Parisperiodens slut 1906 fram till början av 1920-talet var verksam i Danmark.
Sin första framgång i hemlandet vann Nylund vid de finska konstnärernas höstutställning 1903, till vilken han sände gruppen ”Vers l’aube” (I gryningen) som han utfört i Paris. Detta verk, som senare skulpterades i sandsten och 1905 införlivades med de Antellska samlingarna, representerade ett nytt förenklat franskt formspråk. Nylund hade redan i detta skede visat sig vara en utmärkt porträttör. Hans porträtt av de norska konstnärerna Søren Onsager och Kristen Holbø, gjutna i brons 1903, var inspirerade av Auguste Rodin och hör till de bästa från hans tidiga period.
Den högsta drömmen för bildhuggare är att få offentliga uppdrag. Nylund planerade redan 1907 ett monument över biskop Henrik, vilket han hoppades få ställa upp utanför Åbo domkyrka. I kyrkans närmaste omgivning fanns från förut kända skulpturer av C. E. Sjöstrand och Walter Runeberg, vilka han beundrade stort. Nylund lyckades dock inte få projektet till stånd och fick vänta länge innan hans dröm om att skapa ett offentligt monument gick i uppfyllelse med ”Tre smeder” i Helsingfors (1932). Otur hade Nylund även med planeringen av skulpturparken på Gullranda utanför Nådendal, där det var meningen att hans fontänskulptur ”Grodan” skulle ställas upp. Skissen till fontänen var färdig 1910, men endast stoden hann färdigställas innan beställaren Alfred Kordelin dog 1917. I parken uppställdes dock ”Adam och Eva”, en grupp som han huggit i marmor 1910–1914. De första skisserna till ”Grodan” och ”Adam och Eva” hade Nylund gjort under sin Italienresa 1908.
Porträtten från början av seklet med Rodin som förebild förebådade nya vinningar inom porträttskulpturen. Från brons övergick Nylund inom kort till marmor och utförde ett par porträtt av sin son Gunnar, som hör till hans bästa barnporträtt. Redan vid arbetet med gruppen ”Vers l’aube” hade Nylund uttryckt en önskan om att få använda nordisk granit som material. Denna möjlighet fick han inte förrän i slutet av 1910-talet, först i Finland och något senare i Danmark, dit han flyttat 1918. Nylund skulpterade 1919–1921 ”Katten”, som hör till samlingarna i Det danske kunstindustrimuseum. Det sistnämnda året blev även porträttet av Lauritz Zeuthen färdigt, vilket är hugget i svart granit och återfinns i de Tuborgska samlingarna, samt 1922 porträttet av friherre von Nolcken, som finns i Ateneums samlingar. Förutom dessa blev skulpturen ”Landsvägsmaja” (Ateneum) i svart diorit färdig 1921. Nylunds granitskulpturer har ansetts höra till de främsta gjorda i detta material av skandinaviska skulptörer.
Nylund deltog 1913 i en tävling om ett monument över J.V. Snellman i Helsingfors med en grupp som föreställde tre smeder, där mästersmeden skulle symbolisera Snellman. Förslaget väckte inget större intresse, men tanken på motivet levde kvar hos Nylund. År 1928 erbjöd han sin idé till stiftelsen Pro Helsingfors, som Julius Tallberg grundat 1917 och bland annat hade till syfte att ställa upp offentliga konstverk i huvudstaden. Efter vissa ändringar i formen avtäcktes 1932 gruppen ”Tre Smeder” med de nakna smederna på den öppna platsen mellan Tallbergs affärshus, Gamla Studenthuset och det nyss uppförda Stockmanns varuhus. ”Tre smeder” är en av de mest kända och effektfullt placerade offentliga statyerna i Finland.
Även om tyngdpunkten i Nylunds konst låg i hans tidiga arbeten, uppvisar 1920-talets slut och 1930-talets början ett antal lyckade gravmonument, såsom gravstenen i röd granit över konsul Gustaf Schütt i Jakobstad 1928 och monumentet i form av en fackelbärare gjuten i brons över Hannes Gebhard, avtäckt på gamla kyrkogården i Helsingfors 1934. Skulpturerna är klassiskt sköna och tidlösa. Gravstenen över Schütt visar Nylunds ypperliga skicklighet som reliefskulptör. Om denna skicklighet vittnar även hans medaljkonst, som nådde sin höjdpunkt vid övergången från 1920- till 1930-talet. Nylund utförde 1938 ett reliefporträtt av sin barndomsvän och blivande mecenat Amos Anderson till dennes 60-årsdag.
Sedan tiden vid ritskolan i Åbo var Nylund även intresserad av bildkonst, och i en del av sina målningar var han måhända djärvare än i sina skulpturer. Som tecknare och skapare av talrika självporträtt hörde Nylund till de skickligaste inom sitt gebit.
Felix Nylund var en av grundarna av Finlands bildhuggarförbund 1910 och dess mångårige ordförande. Han strävade efter att förbättra bildhuggarnas ställning och tog initiativet till en egen utställningsverksamhet för dem. Från 1935 och fram till sin död 1940 var han lärare i skulptur vid Finska konstföreningens skola. Hans elever, bland dem Oskari Jauhiainen och Aimo Tukiainen, förde efter andra världskriget hans tradition vidare.
Bengt von Bonsdorff
Felix Arthur Nylund, född 15.5.1878 i Korpo, död 23.12.1940 i Grankulla. Föräldrar snickaren Petter Nylund och Wilhelmina Sofia Berggren. Gift med (1) konstnärinnan Fernanda Jacobsen 1903, (2) musiklärarinnan Ella Amalia Lindelöf 1927.
VERK. Konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Amos Andersons konstmuseum, Helsingfors; Samling Bäcksbacka, Helsingfors stad; Åbo konstmuseum; Statens Museum for Kunst, Köpenhamn; Det Kongelige Danske Kunstakademi, Köpenhamn; Det danske Kunstindustrimuseum, Köpenhamn.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. L. Ahtola-Moorhouse, Kuvanveisto 1900−1950. Ars. Suomen taide 5/1990; B. von Bonsdorff, Felix Nylund. Liv och verk (1990); Suomen ja maailman taide III. Kultakausi (1984); Suomen ja maailman taide IV. Murroskausi (1985).
BILDKÄLLA. Nylund, Felix. Centralarkivet för bildkonst.