Ernst Rönnbäck blev känd som en orädd och frejdig tidningsredaktör i Åbo, där han var en de liberala idéernas banerförare. Utöver sina journalistiska uppdrag engagerade han sig politiskt som stadsfullmäktig och lantdagsman.
Ernst Rönnbäck föddes som medlem av en gammal tavastländsk prästsläkt, ursprungligen bondesläkt. Efter skolgången i Åbo blev han student 1857 och skrevs därefter in vid Kejserliga Alexanders-universitetet i Helsingfors. Under sin studietid var han aktiv medlem i Västfinska avdelningen tillsammans med bl.a. Walfrid ”Busen” Alfthan. Rönnbäck intresserade sig tidigt för religiösa spörsmål och gav redan 1866 ut en översättning av den frisinnade tyske teologen Samuel Vögelins predikningar, varefter han råkade i en hetsig polemik med en av universitets teologieprofessorer. Följande år utmärkte sig Rönnbäck med att fälla några obetänksamma yttranden när han försvarade studenternas frihet, vilket fick till följd att han av universitetets disciplinskommitté relegerades för läsåret 1867–1868. Han lyckades dock därförinnan slutföra sina studier och avlade filosofie kandidatexamen med högsta vitsord i botanik.
Under sin studietid medarbetade Rönnbäck i Åbo Underrättelser, som då stod under den legendariske J. W. Lilljas ledning. Efter avslutade studier anställdes Rönnbäck sommaren 1868 som t.f. huvudredaktör för tidningen och hösten 1868 utnämndes han av tidningens nye förläggare G. W. Wilén till huvudredaktör och ansvarig utgivare, ett uppdrag i vilket han efterträdde J. M. von Essen. Enligt pressförordningen 1867 måste nämligen varje tidning ha en namngiven ansvarig utgivare.
Ernst Rönnbäck, humanisten med det yviga skägget, gjorde sig strax bemärkt för sin frispråkighet. Den lokala censorn i Åbo förhindrade redan sommaren 1868 tre gånger utgivningen av Åbo Underrättelser. Rönnbäck lät sig inte förskräckas och erhöll nya varningar av censorn, bl.a. med anledning av några kommentarer till ett cirkulär utskickat av generalguvernören. I slutet av 1869 fråntogs Rönnbäck sina utgivningsrättigheter. Tidningen hade då fått sin tredje varning av den högsta censurmyndigheten, Överstyrelsen för pressärendena. Detta medförde enligt då gällande förordning att tidningen indrogs. Tidningens ägare och förläggare G. W. Wilén hade dock räknat med denna möjlighet och fått utgivningstillstånd för en ny tidning med namnet Åbo Underrättelser – Ny följd. Rönnbäck kunde fortsätta som huvudredaktör, medan andre redaktören Karl Johan Edelskiöld angavs som den nya tidningens ansvarige utgivare. Rönnbäck stannade kvar som huvudredaktör till utgången av år 1875, trots att han redan i mars samma år hade tillträtt posten som sekreterare i Finska hushållningssällskapet.
Som tidningsman var Rönnbäck, signaturen E. R–ck, orädd och frejdig. Politiskt var han liberal, med en för en västfinsk ståndpunkt karaktäristisk förmedlande hållning i språk- och nationalitetsfrågorna. I fransk-tyska kriget 1870–1871 tog han parti för fransmännen, i motsats till de fennomanska tidningarna som beundrade den preussiska krigsmaskinens framfart. För Rönnbäck stod Frankrike som symbol för kultur och bildning samt ett fredligt framåtskridande, medan Tyskland representerade en uppkomlingsmässig militarism. Sensommaren 1871 företog han en resa till Sverige för att delta i det Nordiska pressmötet i Stockholm och besökte då också Norge och den norske författaren Bjørnstjerne Bjørnson som han beundrade högt. Hans tidning förde fram liberalismen och dess idéer, press- och yttrandefrihet, styrelsereformer, religionsfrihet och kvinnans frigörelse. Populär blev också Rönnbäcks kåserispalt ”Konversation” där han i lätt stil behandlade dagens aktualiteter.
Rönnbäcks engagemang i politiska frågor och samhällsfrågor medförde att han efter en livlig kommunalvalskampanj invaldes i Åbo stads första stadsfullmäktige 1875. Inom Hushållningssällskapet, där han var sekreterare ända till 1893, bar han också ansvar för ett flertal lantbruksmöten och utställningar som ägde rum under 1880-talet. Så småningom blev dock inrikespolitiken alltmera hans fält. Vid sidan av medlemskapet i hemstadens stadsfullmäktige som fortgick ända till 1891, blev han vid valet till lantdag 1882 uppställd som kandidat för Åbo och invald som stadens representant i borgarståndet. Han representerade sedan sin hemstad även vid de följande ständermötena 1885, 1888 och 1891. Därutöver hade han ett otal andra, främst kommunala förtroendeuppdrag, bl.a. som medlem av Åbo stads drätselkammare, av styrelsen för Åbo stads Historiska museum och av styrelsen för Folkbiblioteket i Åbo. Åren 1890–1891 svingade han ordförandeklubban i stadsfullmäktige.
År 1883 återkom Rönnbäck som aktiv publicist och huvudredaktör för den nystartade Åbo Tidning. Tidningen fyllde det tomrum avsaknaden av en svensk tolk för de frisinnade idéerna i Åbo hade utgjort. Under Rönnbäcks ledning nådde Åbo Tidning en oväntat stor spridning. Han lämnade dock tidningen med utgången av 1884, närmast på grund av att tiden inte räckte till för uppdraget. Rönnbäck fortsatte ändå att förse tidningen med artiklar så länge han levde.
Ernst Rönnbäck dog 1893 och hans jordfästning blev en stor lokal manifestation i Åbo. Tanken på att resa en minnesvård på hans grav vann genklang i vida kretsar. Gravvården, ritad av arkitekt Carl Armfelt och försedd med en reliefmedaljong av bildhuggaren Walter Runeberg, avtäcktes 1895. Den enkla inskriptionen lyder ”Ernst Rönnbäck, Medborgaren, Fosterlandsvännen”.
Lars-Folke Landgrén
Oskar Ernst Viktor Fredrik Rönnbäck, född 8.2. 1838 i Loima, död 23.11.1893 i Åbo. Föräldrar kapellanen Pehr Rönnbäck och Eva Sofia Idman.
PRODUKTION. Om Lord Byron (1870); En revisor i sin prydno (1887); Röster ur pressen I−II (1888); Finska Hushållningssällskapets handlingar 1872–1892 (12 volymer).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. G. Cygnaeus, Ernst Rönnbäck såsom tidningsman (1895); E. Holmberg, Ernst Rönnbäck. Genom ett sekel (1924); M. Juva, Rajuilman alla. Suomalaisen kahdeksankymmenluvun synty (1956); L.-F. Landgrén, Kieli ja aate. Polisoituva sanomalehdistö 1860–1889. Suomen lehdistön historia I (1988); G. Steinby, Journalister och publicister i svensk press i Finland under tvåhundra år (1981); O. Torvalds, Nya blad i 150 vårar. En liten krönika om Åbo Underrättelser 1824–1974 (1974); C.-R. Gardberg och E. Lindberg, Åbo Underrättelser 1824–1924. Minnesskrift (1924).
BILDKÄLLA. Rönnbäck, Ernst. Foto: Ateljé Aunes. Museiverket.