Det i Borgå belägna Werner Söderströms förlag kom under 1880-talet att bli det ledande förlaget för sin generations finska författare, speciellt för den ungfinska kretsen. Söderström utvidgade sin verksamhet i en nationell och idealistisk anda till att förutom skönlitteratur omfatta även religiös litteratur och facklitteratur, inklusive storverk, samt skol- och barnböcker. Det av honom grundade bolaget, Werner Söderström Osakeyhtiö (WSOY), kom att utvecklas till ett av de ledande förlagen, vars titlar vid hans död uppgick till närapå 3 000.
Werner Söderströms livsbana ter sig utstakad från födseln. Fadern, affärsmannen och boktryckaren Gustaf Leopold Söderström, hade då nyligen grundat ett eget tryckeri, och lät genast trycka upp ett tillkännagivande om att ”den lille boktryckaren” fötts. På fädernet hade gossen via farfadern sina rötter i Sverige och via farmodern i Tyskland, på mödernet likaså i Tyskland, och det tyska borgerskapets värderingar återspeglas i Söderströms affärsmannabana. Redan som ung uppvisade han ett intresse för såväl affärsverksamhet som litteratur. I skolan var han föga framgångsrik, men jämte flera av sina klasskamrater i Borgå lyceum greps han av en stark nationell väckelse. Den som främst inspirerade honom var lyceilektorn August Reinhold Hirn, far till kulturhistorikern Yrjö Hirn. Söderström blev student 1880 och studerade därpå vid universitet i Helsingfors, dock utan att avlägga någon examen. Boktryckartekniken gjorde han sig förtrogen med i Stockholm.
Redan som lyceist lät Söderström med sin fars tillåtelse till julen 1878 trycka sitt första alster, J. F. Hagfors finska översättning av en svensk novell, Österbottens pärla, skriven av J. O. Åberg. Novellen trycktes i 1 200 exemplar. Boken inbringade förmodligen ingen större vinst, men den unge förläggaren lät sig inte nedslås. Den första finska författare Söderström på eget initiativ 1880 blev förläggare till var den populära allmogeförfattaren Pietari Päivärinta.
På finska fanns vid denna tid ingen världshistorisk översikt, varför Söderström beslöt sig för att ge ut den tyske historikern Georg Webers allmänhistoriska framställning i finsk översättning. Yleinen ihmiskunnan historia utkom i 32 häften 1882–1887 i en upplaga på över 3 000 exemplar. Texten kompletterades av bland andra professorerna J. R. Danielson och J. R. Aspelin. De fåtaliga bokhandlarna räckte inte för distributionen och Söderström lät därför skapa ett vittförgrenat nätverk av permanenta ombud. Länge sålde man storverk häftesvis och betalningen skedde per häfte. Utvecklingen av avbetalningssystemet garanterade försäljningen av storverken. Ett annat banbrytande verk var Suuret keksinnöt (Betydande uppfinningar) som gavs ut 1883–1885.
Kännedomen om att Söderström med särskild sympati omfattade den inhemska skönlitteraturen resulterade i att de ledande unga författarna i början av 1880-talet sände sina arbeten till honom. År 1885, som hörde till de kvalitativt mest högtstående åren i Söderströms förläggarbana, utkom bl.a. Minna Canths Työmiehen vaimo (Arbetarens hustru), J. H. Erkkos Uusia runoelmia (Nya skaldestycken) och Juhani Ahos Papin tytär (Prästens dotter). Söderström lät även översätta böcker till svenska och publicerade därtill översättningar från andra språk till finska. I utgivningsverksamheten fick den svenskspråkiga litteraturen ett allt större utrymme, tills Söderström 1891 överlät den svenskspråkiga förlagsverksamheten till det då grundade Söderström & Co, vars största aktieägare han själv var. Till grundandet av ett separat svenskspråkigt förlag bidrog även behovet att koncentrera sig på den finskspråkiga förlagsverksamheten, då förlaget Otava, grundlagt 1890 i Helsingfors, hade etablerat sig som en konkurrent.
Vid sidan av skön- och facklitteraturen fick skol- och barnböcker samt religiösa arbeten en allt större andel i Söderströms utgivning, då dessa oftast gav en bättre avkastning. I Söderströms utgivningspolitik skedde en märkbar förändring under andra hälften av 1880-talet. Han lärde känna pastor Elis Bergroth och kom till stor del tack vare denne att inta en försiktigare attityd gentemot den nya litteraturen. Det var på religiösa och sedliga grunder som han refuserade bl.a. Minna Canths och August Strindbergs arbeten, även om han publicerade några av Canths senare arbeten. När han på samma grunder 1903 vägrade att ge ut en ny upplaga av Juhani Ahos verk Yksin (Ensam) gick författarens och förläggarens vägar åt skilda håll. Söderström hade dock alltid visat sina författare värme och förståelse, de personliga relationerna bibehölls och Aho gav fortsättningsvis ut en del av sina verk på Söderströms förlag.
Söderströms intressen utsträckte sig även till tidningspressen. Mot slutet av 1880-talet gav han ut den finsksinnade tidskriften Valvoja och den kyrkliga Vartija, men upphörde dock snart med detta eftersom de var föga inbringande. Han var även med om att 1894 grunda den finskspråkiga tidningen Uusimaa och var ordförande i tidningens direktion 1894–1906. Till tidningens redaktörer hörde också författaren Johannes Linnankoski, eller Vihtori Peltonen som han egentligen hette. Han hade varit anställd vid Söderströms förlag sedan 1891 och hade under åren vid sidan av sitt författarskap översatt ett flertal arbeten till finska. Peltonen och Söderström var även med om att grunda Borgå finska samskola 1895. Buren av folkbildningsidén började Söderström 1899 att i häften utge den av Peltonen redigerade serien Kyläläisten kirjasia (Bybornas häften).
Det första häftet av trettio, Kyläläisten laulukirja (Bybornas sångbok), såldes under ett knappt decennium i mer än 200 000 exemplar. Till storverken som gavs ut kring sekelskiftet 1900 hörde den tillsammans med Söderström & Co utgivna praktutgåvan av Fänrik Ståls sägner med illustrationer av Albert Edelfelt. Därtill utgavs nyöversättningar av Runeberg samt av Topelius Läsning för barn som illustrerad praktutgåva.
Werner Söderström hade 1882 av sin far blivit utnämnd till överfaktor vid dennes boktryckeri; själva förlagskontoret var inhyst i enbart ett rum i anslutning till tryckeriet. Sex år senare köpte Söderström boktryckeriet av sin far och flyttade samtidigt förlagskontoret till en annan lokal. I början av 1890-talet flyttades boktryckeriet och det ett par år tidigare grundade bokbinderiet till utrymmen i anslutning till förlaget. Söderström lät installera elektrisk belysning i tryckeriet, och man förmedlade även elektricitet till välbärgade stadsbor, tills Borgå stads elverk grundades 1900. År 1903 inlöste Söderström två affärshus, att användas som arbetsutrymmen i centrum av Borgå.
Söderström bar själv ansvaret för de flesta arbetsuppgifter, tills ett svårartat magsår 1898 tvingade honom till en flera månader lång sjukledighet. När han återvänt till arbetet anställde han i april året därpå den 23-åriga magistern Jalmari Jäntti som biträdande direktör. Han drabbades ånyo av magsår 1902 och såg sig därför tvungen att vistas utomlands. Motvilligt utnämnde han sin kusin, juristen Hjalmar Kahelin (senare Kahanpää, 1868–1958), till sin medhjälpare och mellanhand.
Söderström gifte sig 1883 med sin kusin Viola Emilia (Lillie) Winter. I äktenskapet föddes fem barn, av vilka det förstfödda dog vid två års ålder. När Söderström med sin familj 1903 vistades i Italien dog den då 17-åriga äldsta dottern Karin plötsligt i en häftig feber. Detta inverkade antagligen på relationen mellan makarna, som var olika till läggningen, och resulterade i att hustrun sökte skilsmässa. Werner Söderström gifte sig sedermera med Fanny Bergroth, som var föreståndarinna för Borgå finska samskola.
Under de första åren av det nya seklet började Söderström p.g.a. sviktande hälsa förlora greppet om sitt förlag, även om han försökte bibehålla beslutanderätten. För att trygga förlagets fortsatta existens beslöt han att omvandla det till ett aktiebolag, ett beslut som fastställdes av senaten 1904. I bolagsordningen ville han ha ett speciellt omnämnande som stipulerade att bolaget i sin förlagsverksamhet hade som målsättning att inom ramen för det nationella och det sedliga publicera god finskspråkig litteratur. Biträdande direktör blev Hjalmar Kahelin och till litterär chef utsågs Jäntti; Söderström själv var verkställande direktör. Till Werner Söderström Oy:s tidiga storverk hörde de digra uppslagsverken Oma maa (Vårt eget land) och Tietosanakirja (Encyklopedi), det senare utgivet tillsammans med Otava, inom ramen för ett för ändamålet grundat gemensamt aktiebolag.
Efter en operation 1910 förbättrades Söderströms hälsotillstånd, men när han 1914 på sin lantgård deltog i släckningsarbetena vid en skogsbrand överansträngde han sig och avled som en följd därav. Till bolagets verkställande direktör valdes Jalmari Jäntti, som länge hade ansvarat för förlagspolitiken efter att Kahelin 1907 lämnat posten som biträdande direktör. Jäntti lotsade bolaget framgångsrikt till 1951.
Juha Honkala
Werner Leopold Söderström, född 2.10.1860 i Borgå, död 23.6.1914 i Helsingfors. Föräldrar affärsmannen, bokhandlaren och förläggaren Gustaf Leopold Söderström och Hilda Eugenia Winter. Gift med (1) Viola Emilia (Lillie) Winter 1883, (2) föreståndarinnan och lärarinnan Fanny Bergroth 1911.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. K. Häggman, Piispankadulta Bulevardille. Werner Söderström Osakeyhtiö 1878−1939 (2001); K. Häggman, Werner Söderström Osakeyhtiö 1940−2003 (2003); Y. A. Jäntti, Werner Söderström Osakeyhtiö I−III (1928); V. A. Koskenniemi, Werner Söderström (1950); E. Söderström, Öja släkten Söderström. En släktstudie (1960, 2. uppl. 1999).
BILDKÄLLA. Söderström, Werner. Åbo Akademis bildsamlingar.