Resultatet av Julius Tallbergs affärsverksamhet lever kvar i gatubilden i Helsingfors centrum, där ett helt affärskvarter påminner om ett exceptionellt betydande och mångsidigt livsverk. Förutom handelsman var Tallberg industriidkare, finansiär och donator samt även kommunalpolitiker.
Slutet av 1800-talet var en brytningstid för handelsnäringen. Ännu i början av 1870-talet var gamla handelshus av flerbranschtyp framgångsrika. De upplevde då en av sina blomstringsperioder, som främst grundade sig på de finländska sågarnas rekordstora export. Men där slutade handelshusens blomstring. Den snabbt växande detaljhandeln behövde specialiserade partiaffärer. Järnhandeln var bland de första som specialiserade sig, och handlanden Julius Tallberg från Helsingfors hörde till de allra första specialisterna inom branschen.
Julius Tallberg föddes 1857 i Åbo som fjärde son till bokhållaren och vice länsmannen Carl Wilhelm Tallberg. Släkten härstammade från södra Tavastland, där Julius farfarsfar, linnevävaren Erik Mattsson från Vånå, antog namnet Tallberg i slutet av 1700-talet. Julius farfar verkade som guld- och silversmed i Tavastehus. Julius Tallberg gick några år i Åbo högre elementarskola men måste avbryta skolgången vid 13 års ålder på grund av faderns död. Då ordnade modern en anställning åt sonen vid Julius Torckells handelsföretag. Torckell var mer framstående som sällskapsmänniska än som handlande, och när unge Tallberg föreslog reformer som var vettiga ur affärssynpunkt uppnådde pojken snart förmansställning i företaget.
År 1878 flyttade Julius Tallberg till Helsingfors och fick anställning vid G. F. Stockmanns järnvaruavdelning. På så sätt fick han också indirekt en inblick i byggvaruhandeln. Julius trivdes dock inte hos Stockmann, som tycktes honom alltför stort och hierarkiskt. Han var van vid att fatta självständiga beslut, men hos Stockmann var han tvungen att lyda förmännens befallningar. Ett år var han också i tjänst vid M. Svenssons järnhandel, men redan då var han inriktad på att öppna en egen rörelse.
Under sin tjänstetid hos tre järnhandlare skisserade Julius Tallberg upp affärsidén för sin egen kommande rörelse. Helsingfors byggdes ut i mycket rask takt. Det fanns alltså marknader för byggvaror i den mån kompanjoner kunde uppbringas bland byggarna. Lämpliga sådana hittade han 1880. Byggmästare Elia Heikel och arkitekt Constantin Kiseleff hade ett framgångsrikt byggföretag, som på Julius Tallbergs initiativ kompletterades med en byggvaruhandel. Till en början var Tallberg med i verksamheten som delägare och föreståndare för byggvaruavdelningen, men redan 1887 löste han ut sina kompanjoner och blev därmed, vid 30 års ålder, självständig handelsman i Helsingfors. Företaget hade framgång och blev snart det främsta inom byggvaruhandeln i huvudstaden. Framgången berodde till stor del på Tallbergs innovationer och flit. Affären öppnade dörrarna för kunderna kl. 6.30 på morgonen och stängde kl. 20 och handelsmannen stod hela dagen till sina kunders förfogande. Han anlade säljlager och filialer också utanför Helsingfors i landets övriga städer.
Vid slutet av 1890-talet blev det uppenbart att företaget behövde ett nytt hus. Då förvärvade Julius Tallberg tomter mittemot järnvägsstationen på Brunnsgatan och på Alexandersgatan och förenade byggnaderna med den s.k. Citypassagen. Tomterna var betänkligt dyra, men visade sig snart vara värda sitt pris. Tallbergs egen affär öppnade 1899 på Alexandersgatans sida med moderna utställnings- och butikslokaler och rymliga lagerutrymmen. I denna byggnad verkade Julius Tallberg inemot 80 år, och byggnadshelheten bildar fortfarande stommen i Oy Julius Tallberg Ab:s verksamhet, som efter hand främst skulle bestå i fastighetsägande.
Järnvaruhuset vid Alexandersgatan 21 utgjorde i fortsättningen den synligaste delen av Julius Tallbergs affärsverksamhet. Han var dock verksam även inom andra områden. Tallberg var en betydande byggherre. Ensam och tillsammans med affärskompanjoner lät han bygga tiotals affärshus i Helsingfors: i Tölö, på Skatudden, i Eira och även längst bort i Sörnäs. Denna byggverksamhet låg till grund för hans aktivitet inom grundandet av penninginstituten för fastighetskrediter, Ab Städernas i Finland Hypotekskassa och Fastighetsbanken i Finland Ab. I dessa var Tallberg främst ägare och placerare men deltog även aktivt i förvaltningen. Den industriella verksamheten hade också delvis anknytning till byggande. Hans företag var det första i Finland som började framställa murbruk industriellt. Han grundade landets första cementgjuteri i Helsingfors och hade också fabriker för tillverkning av cement och olika plattor för byggändamål.
Förutom i sin egen affärsverksamhet inom byggnation och närliggande branscher deltog Julius Tallberg som investerare, finansiär och inspiratör i flera andra företags verksamhet. Framför allt sporrade han den begynnande småföretagsamheten, vars potential han trodde på men som på den tiden knappast hade några som helst möjligheter att få bankkrediter. Som exempel kan Gottfrid Strömbergs elmotorfabrik nämnas. Tallberg var delägare och finansiär från verksamhetens början ända till sin död.
Vid sidan av affärsverksamheten deltog Tallberg i Helsingfors kommunala förvaltning. Han invaldes i stadsfullmäktige för första gången redan 1888 och därefter många gånger ända fram till 1912. Även i sitt förtroendeuppdrag tänkte han främst på utvecklandet av stadens näringsliv. Han drev på byggandet av en järnväg till hamnen och satt sedermera i byggkommittén för banan. Vid grundandet av Helsingfors Magasinaktiebolag för tullfri lagerhantering var Tallberg initiativtagare. År 1891 var han med om att grunda Helsingfors Omnibus Ab, föregångaren till det senare trafikverket. Han tillhörde även grundarna av saluhallsbolaget i Hagnäs. Flera kommunala och statliga kommittéer anlitade Julius Tallbergs ekonomiska sakkunskap.
Ett av Tallbergs storstilade projekt var att köpa upp Drumsö, strax väster om Helsingfors, för stadens räkning. I stadsfullmäktige drev han starkt på att staden skulle köpa ön. Uppköpsplanen såg dock ut att stranda på stadens långsamma beslutsprocess. Då beslöt Tallberg 1911 att själv köpa aktierna i Drumsö Gård Ab, som ägde ön. Tanken var att sälja aktierna vidare till staden till samma pris så fort man hade kommit till insikt om köpets betydelse. Ön förblev dock i Tallbergs ägo i flera årtionden. På 1930-talet fick man broförbindelse, men med Helsingfors införlivades Drumsö först 1946 i samband med ett stort inkorporeringsarrangemang. För staden blev affären sist och slutligen mycket dyrare än Tallbergs ursprungliga förslag före första världskriget.
Julius Tallberg var en betydande donator. Till sin 50-årsdag bildade han en fond för understöd av tekniska och ekonomiska studier. På sin 60-årsdag ställde han två stiftelser till Helsingfors stads disposition, Pro Helsingfors samt Bertha Maria Tallbergs stiftelse för anskaffning av bostäder till stadens invånare. När Julius Tallbergs företag 1920 fyllde 40 år fick Helsingfors universitet, Åbo Akademi och Tekniska högskolan medel för ekonomiskt stöd åt studenterna vid dessa högskolor.
Den mångsidige samhällspåverkaren hann också resa mycket. I början av 1900-talet besökte han så gott som årligen Centraleuropa, skidade i Åre och fiskade i Lappland. Uteliv och sport stod hans hjärta nära. Han spelade tennis, åkte velociped (han var först med luftfyllda cykeldäck i Finland) och körde automobil redan 1904, då firma Julius Tallberg började importera dylika. Han var en ivrig seglare, och när motorbåtar började dyka upp i Finland skaffade han sig omedelbart en sådan.
Julius Tallberg avled vid 68 års ålder 1921 under en resa i Tyskland i Nauheim, dit han rest för att sköta sin hälsa. Han var gift två gånger. Alla barn – tre söner och fem döttrar uppnådde vuxen ålder – var från det första äktenskapet. Efter Julius Tallberg övertog sonen Gunnar Tallberg ledningen av företaget, som ombildades till aktiebolag, och efter hans död 1931 fortsatte den näst äldste sonen Bertil Tallberg.
Kai Hoffman
Mathias Julius Hjalmar Tallberg, född 26.5.1857 i Åbo, död 3.5.1921 i Bad Nauheim, Tyskland. Föräldrar bokhållaren Carl Wilhelm Tallberg och Sofia Wilhelmina Enlund. Gift med (1) Bertha Maria Ågren 1880, (2) Anna Alina Augusta Arrhenius 1913.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Ginström, Julius Tallberg och hans verk (1930); J. Maanpää, Suomalaisia suurliikemiehiä. 20 elämäkertakuvausta (1942).
BILDKÄLLA. Tallberg, Julius. Uusi Suomis bildarkiv.