Professor Johan Jakob Tengström var måhända inte en första rangens filosof, men det var till stor del hans förtjänst att Hegels filosofi infördes i Finland och att den kom att ingå i den finländska ämbetsmannakårens utbildning. Därtill var han en av sin tids främsta historiker i Finland.
Johan Jakob Tengström inledde sina studier vid Åbo akademi 1803. Åren 1804–1806 studerade han i Uppsala, där han åhörde Benjamin Höijers och Daniel Boëthius föreläsningar. Hösten 1809 avlade Tengström filosofie kandidatexamen, och året därpå blev han promoverad till filosofie doktor av professor Frans Michael Franzén. Eftersom filosofie kandidatexamen var filosofiska fakultetens högsta examen, erhöll de promoverade såväl magister- som doktorsgrad. Efter att 1811 ha blivit utnämnd till docent i litteraturhistoria vid akademin var Tengström från 1813 extra ordinarie adjunkt i filosofiska fakulteten och från 1816 vicebibliotekarie.
Åren 1817–1819 gjorde Tengström tillsammans med sin kusin Johan Martin af Tengström en peregrinations- och studieresa till Sverige, Danmark, Tyskland, Italien och Frankrike. Båda kom sedermera att spela en viktig roll i det så kallade Lördagssällskapet, då det bildades i Helsingfors. De yngre ledamöterna i Lördagssällskapet företog liknande utlandsresor, inspirerade av de två herrarna Tengström.
Tengströms insats såväl vid universitetet som i Lördagssällskapet var betydande för den kommande fennomangenerationens skolning. Hans egen fosterländska inriktning framträder i uppsatsen ”Om några hinder för Finlands litteratur och kultur”, som publicerades i kalendern Aura 1817–1818, medan Tengström själv befann sig utomlands. I sin uppsats uppmanar han bland annat till utveckling av det finska skriftspråket och förbättring av det finska språkets ställning. Vidare föreslår han där att vetenskapsidkare å det snaraste måtte uppteckna finska folksånger innan denna traditionsskatt skulle hinna förgås.
År 1821 gifte sig Johan Jakob Tengström med sin kusin Sofia Magdalena af Tengström. Två av parets söner dog tidigt och hustrun avled 1832. Den vetenskapligt begåvade tredje sonen, Robert Tengström, dog i tyfus 1847 under en utlandsvistelse och begravdes i Paris. Tengströms tre döttrar gifte sig alla med betydande fennofiler. Sitt andra äktenskap ingick Tengström med Johanna Carolina Tengström, änka efter professor Fredrik Bergbom.
Tengström verkade 1822–1825 som tf. professor i lärdomshistoria. År 1823 hade han även blivit vald till kurator för den österbottniska avdelningen, en uppgift han avsade sig efter att ha utnämnts till professor i praktisk filosofi 1827, en dryg vecka innan Åbo brand. Vid universitetets konsistorium hade Tengström inte fått en enda röst för första förslagsrummet; hans professur förordades främst av kretsar utanför universitetet. Efter att universitetet flyttats till Helsingfors sammanslogs tjänsterna i filosofi 1830, då Tengström blev professor i såväl teoretisk som praktisk filosofi.
Tengström strävade efter en flerförgrenad vetenskaplighet, men rönte på sin tid ingen större förståelse för detta. Han rörde sig inom filologi, filosofi och historia på ett sätt som gjorde att hans kunskaper i samtliga ämnen var till nytta i hans forskning. Dock var han en föga originell filosof.
Tengström var en aktiv forskare såväl under sin tid som professor och som emeritus. Hans skriftställarskap, mätt med tidens mått, är omfattande. Vid sidan av flera avhandlingar i filosofi, litteraturhistoria och filologi publicerade Tengström en mängd historiska studier, av vilka de mest kända är Biskopen i Åbo stift Johan Gezelii den äldres minne (1825), Gezelii den yngres minne (1833) och Chronologiska förteckningar och anteckningar öfver Finska universitetets fordna procancellerer samt öfver faculteternas medlemmar och adjuncter, från universitetets stiftelse inemot dess andra sekularår (1836). Tengströms arbeten utgör en del av Finlands kulturhistoria och är oersättliga inte minst då de nyttjar material som förstördes vid Åbo brand.
Den österbottniska studentavdelningen gick, vid sidan av den savokarelska, i täten för fosterländska och finsknationella strävanden vid universitetet. Tengström verkade som inspektor för österbottningarna i drygt tio års tid, först i den Nordösterbottniska avdelningen 1837–1844 och sedan i Österbottniska avdelningen 1845–1848. År 1847 var Tengström promotor för filosofiska fakulteten.
Johan Jakob Tengström tog avsked efter fullbordat dagsverke 1848. Av bevarad korrespondens framgår att han önskade att Johan Vilhelm Snellman skulle bli hans efterträdare, vilket han dock inte blev under de närmaste åren efter Tengströms avgång men väl senare. Tengström avled i april 1858. Hans arbete Finland och finska lagöfversättningar (1864–1865) publicerades postumt.
Tarja-Liisa Luukkanen
Johan Jakob Tengström, född 22.10.1787 i Gamlakarleby, död 11.4.1858 i Helsingfors. Föräldrar kyrkoherden i Vasa och Korsholm Johan Tengström och Margareta Elisabeth Aejmelaeus. Gift med (1) Sofia Magdalena af Tengström 1821, (2) Johanna Carolina Bergbom, född Tengström, 1835.
PRODUKTION. De viris in Fennia peritia litterarum Graecarum claris I−VIII (1814−1816, 1821); Biskopen i Åbo stift Johan Gezelii den äldres minne (1825); Gezelii den yngres minne (1833); Chronologiska förteckningar och anteckningar öfver finska universitetets fordna procancellerer samt öfver faculteternas medlemmar och adjuncter, från universitetets stiftelse inemot dess andra sekularår (1836); Lectiones Plotinianae, Acta Societas Scientiarum Fennica I (1842); Finland och finska lagöfversättningarna. Bidrag till inhemska historiestycken I−IV, Suomi 1864−1865; Bref växlade mellan Johan Jakob Tengström och Johan Vilhelm Snellman åren 1843−1849 (1907). Se även T. Carpelan & L. O. T. Tudeer, Helsingfors universitet. Lärare och tjänstemän intill år 1828 II (1925); Finlands författare 1809−1916 (1993).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Klinge et al., Helsingfors universitet 1640−1990. Kejserliga Alexanders-universitetet 1808−1917 (1989).
BILDKÄLLA. Tengström, Johan Jakob. Oljemålning (detalj): J. E. Lindh, 1830. Foto: Signe Brander. Museiverket.