Jacob Faggot var ständernas expert vid överläggningarna om utvecklingen av de ekonomiska förhållandena i riket och särskilt i Finland. Faggot ansåg att jordbruket var grunden till rikets välstånd och ville öka dess produktionsförmåga genom storskiftet. Storskiftet innebar att byns gemensamma åkertegar fördelades på de enskilda gårdarna, och de reformsinnade odlarna fick möjlighet att själva välja sina odlingsväxter och metoder oberoende av de övriga byborna.
Jacob Faggot var son till en befallningsman i Vendels socken i Uppland. Han studerade i Uppsala. Efter en tid i Bergskollegium och som inspektor vid Lovers alunbruk i Småland anställdes han vid Lantmäterikontoret. Vid denna tid var lantmätarutbildningen praktiskt inriktad och examen avlades vid kontoret. Faggot avancerade till inspektor 1736 och till chef för lantmäteriet 1747. Han fick ett flertal förtroendeuppdrag, bl.a. som sekreta utskottets sekreterare vid 1747 års riksdag, och 1753–1755 som ledamot av finska ekonomikommissionen. Då Vetenskapsakademien grundades 1739 valdes Faggot samma år till ledamot, och 1741–1744 var han dess sekreterare. Han ledde det finländska kartläggningsarbetet, som påbörjades 1747. Faggot nådde en för tiden hög ålder, men p.g.a. av sjukdom sköttes hans tjänst som överdirektör från 1771 av en ställföreträdare.
Faggot uppskattades av samtiden för sitt praktiska sinnelag, och för sina av upplysningstidens tänkesätt präglade projekt. Han var ändå inte så alltigenom uppskattad som hans eftermäle ger vid handen. Förmodligen kom sig detta av att han hade en stark vilja och ofta hamnade i konflikt med andra.
Den ryska kejsarinnan Elisabet försökte under lilla ofredens ockupation få Finland att lösgöra sig från Sverige, vilket efter freden ledde till ökade ansatser inom Sverige för att stärka banden mellan riksdelarna. En kommission inrättades som skulle komma med förslag om hur de ekonomiska förhållandena i Finland kunde förbättras. Kommissionen följdes av flera liknande. Den mest aktiva ledamoten var Faggot. Han utformade ett betänkande som kom att ligga till grund för reformpolitiken under de följande årtiondena.
Framför allt kom man att utgå ifrån Faggots talrika ekonomiska och politiska skrifter. Det merkantilistiska tänkandet lade tonvikten på förädling framom naturliga förutsättningar inom ekonomin. En annan viktig hörnsten var kravet på en positiv handelsbalans. Efter stora nordiska kriget och freden i Nystad 1721 måste Sverige importera spannmål i stor utsträckning, vilket förbrukade ädelmetallresurserna. Detta låg bakom Faggots hållning i fråga om lantbrukets förädling. Han kom också småningom fram till att ett utvecklat lantbruk var en förutsättning för ett blomstrande hantverk. Som merkantilist var Faggot bekymrad över folkbristen i riket, ett förhållande som framgick av en första statistik som utarbetades med den kyrkliga folkbokföringen som grund. Faggot påpekade att jordbruket var den enda näring som kunde gynna befolkningstillväxten på ett önskvärt sätt.
Svenska landtbrukets hinder ock hjälp (1746) måste betraktas som Faggots viktigaste skrift. Boken innehåller i ett nötskal den ekonomiska politik som sedermera småningom genomfördes av statsmakten och folket. För att sätta fart på befolkningstillväxten var det nödvändigt att tillåta hemmansklyvning, avlägsna hindren för upptagandet av torp och bygga backstugor. Bönderna borde utan begränsningar få hålla sina vuxna barn hemma och anställa tjänstefolk. Med tanke på nödår skulle sockenmagasin inrättas för lagring av spannmål. Ståndspersonerna skulle föregå med gott exempel för bönderna genom att bedriva ett förnuftigt jordbruk; detta var något man inte kunde styra med hjälp av lagstiftning. Giftasåldern måtte sänkas och smittsamma sjukdomar bekämpas. Faggot ställde även ett så modernt krav som omsorg om utomäktenskapliga barn.
Bokens digraste kapitel behandlar storskiftet. Faggot konstaterade att ingen av grannarna skulle kunna förändra växelbruket och odla den säd han själv ville, inte heller reparera dikningen eller överhuvudtaget pröva nya odlingssätt så länge man hade tegindelade fält som byn gemensamt inhägnat. Det var därför nödvändigt att så fort som möjligt skifta åkrarna och ängarna så att varje hemman fick sina ägor i ett enda skifte som vid behov kunde inhägnas. Ingen av bönderna behövde vara rädd för att han i samband med skiftet skulle få mager snarare än bördig jord, eftersom skiftet skulle genomföras av lantmätare som kunde beräkna korntalet för varje jordlott och på så vis skulle det bli än mer rättvist än tidigare.
Det finns inga direkta förebilder för Faggots storskiftesprogram. Faggots råd till bönderna att plantera häckar runt sina nya ägor kan härledas till den engelska enclosure-reformen. Reformen betonade den gryende individualismen och var före sin tid: de enskilda bönderna kände ännu inget behov av att gå över till nya odlingssätt som skilde sig från de gamla sederna i bysamhället. De enda som var intresserade var de ståndspersoner som ägde tegar i byarna. Faggot var förberedd på motståndet, och redan i Svenska landtbruket föreslog han att storskiftet skulle förverkligas ifall en enda av jordägarna i skifteslaget krävde det.
År 1753 tillsatte riksrådet en kommission som hade i uppdrag att avge förslag till hur man kunde utveckla förhållandena i Finland. År 1756 lade Faggot för ständerna fram sitt eget förslag till ett omgående storskifte i Skåne. Bägge dessa tilldragelser anses ha haft betydelse för den förordning från 1757 i vilken det beslöts att storskiftet skulle genomföras om så blott en enda delägare krävde det. Den tidigare förordningen, som endast hade tillåtit storskifte, hade i princip inte haft någon effekt, men nu kunde man skrida till verket. Faggot skyndade sig att genomföra skiftet i Finland genom att 1764 besluta att allt kartläggningsarbete skulle avbrytas så att lantmätarna skulle kunna ta itu med skiftesarbetet. Fastän bönderna inte genast utnyttjade de möjligheter storskiftet innebar, nämligen att mera fritt bruka jorden, var storskiftet i ett större perspektiv ett enormt framsteg. När det gällde att genomdriva reformen hörde Sverige till föregångarna.
Eino Jutikkala
Jacob Faggot, född 13.3.1699, död 28.2.1777. Föräldrar befallningsmannen Jacob Faggot och Helena Wendler. Gift med Elisabeth Ehrenström.
PRODUKTION. Tankar om landtbruk och huruledes Wetenskaps Academien ärnar främja dess upodlande. Stockholm (1739); Tankar om fäderneslandets känning och beskrifwande. Stockholm (1741); Svenska landtbrukets hinder ock hjälp. Stockholm (1746); Betänkande om vårt allmänna tillstånds sjukdom och bot. Stockholm (1755); Systematiskt begrepp om almänna hushållningens brister och botemedel. Stockholm (1763).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. A.J. Alanen, Suomen historia vapaudenajalla (1963); E.F. Heckscher, Sveriges ekonomiska historia II: 1–2. Stockholm (1949); T.J. Paloposki, Suomen talouden kehittäminen 1750−1760-lukujen valtiopäiväpolitiikassa (1976); J. Saarenheimo, Isojaot ja isojaonjärjestelyt. Maanmittaus Suomessa 1633−1983 (1983).