Ragnar Granvik tillhörde den agrara flygeln inom Svenska folkpartiet och blev rikskänd som trafikminister i Martti Miettunens tredje regering 1976. Därförinnan hade han trots sin decennielånga riksdagsmannatid framför allt varit kommunalpolitiker och påverkare i sin hemkommun Terjärv.
Till Ragnar Granviks intressen hörde körsång, nykterhetsarbete och hästar, och han var såtillvida en typisk österbottnisk finlandssvensk politiker att han inte hade någon förmögenhet eller utbildning att falla tillbaka på. Han kom från tämligen anspråkslösa lantliga förhållanden, vilket även antyds i titeln på hans memoarer, Vallpojken till regeringsborgen (1980). Född 1910 i Terjärv genomgick Granvik Korsholms lantmannaskola, där han avlade examen 1929.
Granvik inledde sin karriär som förtroendevald i styrelsen för Österbottens svenska lantbrukssällskap 1951, varefter han var verksam i Svenska Finlands folkting och i Svenska kulturfonden och Svenska folkpartiets (SFP) första centralstyrelse. Efter två försök blev den 55-årige jordbrukaren och trävaruuppköparen riksdagsman, då Albin Wickman, långvarig representant för den svenskspråkiga befolkningen i mellersta Österbotten, avsade sig kandidaturen. På detta sätt fortsatte Granvik den starka riksdagsmannatraditionen på sin lilla svenskspråkiga hemort: före honom hade Albin Wickman och Emil Hästbacka suttit i riksdagen samtidigt i 18 år. Redan tidigare hade Granvik varit elektor vid presidentvalet 1962, då Urho Kekkonen omvaldes för en andra period.
Som riksdagsman verkade Granvik framför allt för att förbättra landsortsbefolkningens förhållanden. Till sina mera betydande framgångar under sina år i riksdagen räknade Granvik skapandet av lantbrukssemestersystemet, som förbättrade jordbrukarnas sociala ställning.
Granvik, som tillhörde den centerinriktade lantbruksflygeln, var också den rätte mannen i en minoritetsregering ledd av Centerpartiet under en tid då det var nödvändigt att beakta bland annat den utrikespolitiska pålitligheten. Granvik gick till hävderna främst för att han som trafikminister i Martti Miettunens tredje regering 1976–1977 avvärjde den planerade ELSA-banan, en ny och rakare järnvägslinje mellan Helsingfors och Åbo, via Esbo, Lojo och Salo. Enligt honom fanns det viktigare trafikpolitiska frågor som väntade på att bli lösta.
Som trafikminister i den kortvariga regeringen hade Granvik i alla fall inte möjligheter till stora linjedragningar eller förverkligande av betydande projekt. Det största inflytande han hade på rikspolitiken var att han förstärkte SFP:s linje att stöda Kekkonen under en tid då det inom partiet drogs upp en linje mellan högerflygeln och anhängarna av Kekkonens linje.
Trafikministerns portfölj i Miettunens regering blev Granviks enda inom statsrådet. Granvik förlänades kommunalråds titel 1978 och var redan 65 år gammal då han utnämndes till minister, men han ställde inte upp som kandidat i 1979 års riksdagsval, och Terjärv saknade därefter länge representation i riksdagen. Återväxten var ändå tryggad då minister Granviks politiska sekreterare, österbottningen Ole Norrback, blev en långvarig medlem av statsrådet.
Mikko Uola
Ragnar Ingemar Granvik, född 7.12.1910 i Terjärv, död 10.10.1997 i Terjärv. Föräldrar affärsmannen, bonden Johan Oskar Granvik och Rosa Emilia Furu. Gift 1940 med Birgitta Viola Hästbacka.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. R. Granvik, Vallpojken till regeringsborgen (1980).
BILDKÄLLA. Granvik, Ragnar. Uusi Suomis bildarkiv.