Fortifikationsöversten Carl Fredrik Nordenskiöld – Nordenskiöldättens stamfader – kallades till ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien då den instiftades 1739, och utsågs dess preses 1758. Nordenskiöld utmärkte sig genom sina såganläggningar, genom sitt intresse för teknik och jordbrukets utveckling samt för sina försök med nya växtsorter. Han kan karakteriseras som en mångsidig företrädare för det så kallade nyttans tidevarv.
Carl Fredrik Nordenberg (adlad Nordenskiöld 1751) var åtta år när han under stora ofreden tillsammans med den övriga familjen lämnade Finland och flydde över till den svenska sidan av riket 1710. Hemma hade han inlett sin skolgång redan som femåring under ledning av en informator. Sedermera fortsatte han studera naturvetenskaper och matematik vid Uppsala universitet tillsammans med sina bröder, Anders Johan och Magnus Otto Nordenberg. Han inskrevs som frivillig i fortifikationen 1716, där han fortsatte sina studier i ”nyttiga vetenskaper”, det vill säga matematik, arkitektur, teckning, fortifikation, samt artilleri- och perspektivlära.
Sexton år gammal mottog Carl Fredrik sitt första uppdrag som konduktör vid fortifikationens Stockholmsbrigad. Våren 1722 fick hans bröder order om att i Finland göra upp en plan för Helsingfors försvar. Följande år var Nordenberg sysselsatt med befästningsarbeten i Fredrikshamn. Han ingick då i den av general Axel Löwen ledda gränskommissionen som skulle kartlägga den nya gränsen mellan Villmanstrand och Fredrikshamn. Löwens kommission lade även fram en ny försvarsplan, som inbegrep befästandet av Fredrikshamn och anläggandet av en befäst hamn i Helsingfors. Tyngdpunkten i försvarsplanen låg på fältarmén med Tavastehus slott som bas.
Nordenberg befordrades till löjtnant 1731. Samma år ingick han äktenskap med Hedvig Märta Ramsay. I äktenskapet föddes 17 eller 18 barn: alla efterkommande medlemmar av släkten Nordenskiöld är ättlingar till dem.
På 1730-talet utförde Nordenberg ritningar till ett bageri på Tavastehus slott. Han utarbetade också en befästningsplan för Tvärminne och Hangö udd. På 1730-talet var han även engagerad i ett kanalprojekt vid Päijänne. Till en början ansåg han att Päijänne borde förenas med Björneborg, men förespråkade senare riktningen mot Helsingfors för kanalprojekten. Nordenberg utvecklade en ny typ av avvägningsinstrument för mätning av höjdskillnader i terrängen. Uppfinningen presenterades i ord och bild i Kungliga Vetenskapsakademiens publikationer. Han kallades till ledamot av Vetenskapsakademien redan 1739, året akademien instiftades, och blev dess preses 1758.
År 1738 sände riksdagens sekreta utskott Nordenberg till Ryssland. Avsikten var att han i hemlighet skulle undersöka förutsättningarna för att inleda ett krig, vilket det regerande hattpartiet önskade. I sin rapport om den cirka tre månader långa underrättelseresan beskrev Nordenberg i detalj S:t Petersburgs och Kronstadts fästningar och örlogsflotta samt presenterade en anfallstaktik. Hans slutsats var emellertid att man inte borde inleda ett krig mot Ryssland, såvida försvaret av Finland inte kunde tryggas. Av en senare självbiografisk skrift framgår att han under sin vistelse i Petersburg även besökt vetenskapsakademin, dess mineralsamlingar och observatorium, samt ett skeppsvarv – alla viktiga institutioner för den av naturvetenskaper och teknik intresserade Nordenberg.
År 1741 utnämndes Nordenberg till kapten vid ingenjörkontoret i Stockholm Han undervisade även adelsynglingar på Riddarhuset i fortifikationskonst. Efter freden i Åbo 1743 förordnades han åter till gränskommissionen. Han befordrades till major 1745 under sin tid i kommissionen och blev 1749 riddare av den nyinstiftade Svärdsorden, vid dess första förläning av ordenstecken. Carl Fredrik Nordenberg och hans bror Anders Johan adlades samtidigt 1751, och tog då namnet Nordenskiöld. Han representerade sin ätt vid riksdagen 1755–1756. Följande år utsågs han till chef för fortifikationstrupperna medan den ordinarie befälhavaren var utomlands. Sommaren 1762 utnämndes Nordenskiöld till överste vid fortifikationsbrigaden i Finland. Året därpå avgick han med pension.
I en redogörelse för sina ekonomiska åtaganden skrev Nordenskiöld till Vetenskapsakademien 1763: ”Jordbruk, röjning av åker och äng, fiske, boningshus, sågar och kvarnar, trädgårdar, kanaler, fiskpator, tegelbruk, skeppsbyggnad och diverse andra ekonomiska projekt har alltid intresserat mig.”
Grunden för sin ekonomiska verksamhet hade Nordenskiöld lagt redan 1725, genom att återuppbygga Frugårds husbehovssåg. Den helt nya sågen i Mäntsälä var av holländsk typ och försedd med fina blad. Sågen förstördes i en brand året före Nordenskiölds bortgång, men hans son Adolf Gustaf byggde upp den på nytt. Sågdriften visade sig vara lönsam: år 1727 inleddes ett sågkvarnsbygge på Fagerö i Sibbo. Idén till en såg driven med vindkraft hade framlagts av brodern Magnus Otto, men Nordenskiöld var den som ansvarade för uppförandet av sågen. Den såldes dock inom kort och brändes sedan ned av ryssarna under det så kallade hattarnas krig. Nordenskiöld anlade också en såg vid Naarkoski i Buckila 1734. Plankorna från hans sågar transporterades huvudsakligen till en hamn vid Eriksnäs gård i Sibbo. Därifrån skeppades de på hans egna fartyg till Stockholm och till England.
Från och med 1750-talet stod fästningsbygget på Sveaborg utanför Helsingfors i stort behov av trävaror. Där behövdes också tegel. Nordenskiöld grundade sitt första tegelbruk på Eriksnäs 1753 och ytterligare ett, Hedvigsberg i Skräddarby, även det i Sibbo. Nordenskiöld ansåg att handelssågarna var viktiga för det allmänna välståndet i sin omgivning, eftersom de löner som sågarna betalade klart överskred jordbruksarbetarnas förtjänstnivå. Dessutom innebar flottningen betydande inkomster för invånarna i trakten.
På Frugård anlades också en trädgård på 1730-talet. Enligt anteckningar från 1740-talet odlade man i köksträdgården basilika, rosmarin, fänkål, rödkål, mejram, salvia, purjolök, tobak, persilja, vitkål, selleri, kålrot, rödlök, morot, palsternacka, rödbeta, sallad, citronmeliss, timjan, kålrabbi, blåkål, portlak, amarant eller rävsvans, sparris, rättika, jordärtskocka och störböna. Frugård hade även en separat äppelträdgård, där Nordenskiöld odlade äppel- och päronträd som han förädlade genom ympning. Trädgården producerade rikligt, tills så gott som alla träd förfrös under den kalla vintern 1760.
Frön från amerikanska växter fick Nordenskiöld 1751 av Pehr Kalm, som i Nordamerika samlat frön från över hundra växter i syfte att på försök odla dem i hemlandet. Nordenskiöld sådde fröna både på Frugård i Mäntsälä och på Eriksnäs i Sibbo, och gjorde noggranna anteckningar om försöken. Den vanligaste anmärkningen var av typen ”grodde på våren, men förfrös på vintern”. De växter Kalm haft med sig var alltför sydliga arter och bara några få trivdes i Finland, däribland vildvinet.
Nordenskiölds växtintresse framgår av hans herbarium, med mer än 1500 insamlade exemplar. Nordenskiöld var också en föregångare som potatisodlare i östra Nyland på 1740-talet. Potatisodling vann också insteg i bygden, för Nordenskiöld skänkte eller sålde sättpotatis till omkring 20 gårdar och torp i Mäntsälä. Han var först i Nyland med att skaffa engelska och spanska får, som han köpte av Jonas Ahlström i Sverige. Fåren betade på Frugårds klöveräng, vilket enligt Nordenskiöld var orsaken till att deras ull var av särskilt fin kvalitet.
Martti Blåfield
Carl Fredrik Nordenberg, fr.o.m. 1751 Nordenskiöld, född 28.9.1702 i Sibbo, död 19.3.1779 Sibbo. Föräldrar högsta övervakaren av salpetersjuderierna Johan Eriksson Norberg och Maria Christina Björn. Gift 1731 med Hedvig Märta Ramsay.
PRODUKTION. Beskrivning huru holländsk ost göres. Stockholm (1742); Beskrifning på et nytt Afwägnings-Instrument, af egen och skiljaktig sammansättning mot förr bekanta. Stockholm (1742); Anmärkningar angående åkerbruket i Tawastland. Stockholm (1757); Rön om kärnträdet och ytan i tall- och furu-trän. Stockholm (1758); Tal om nyttan af öfverflödigt vattens uttappande utur Insjöar, Kärr och Måssar i Finland. Stockholm (1758); Svar på frågan om bästa sättet at upodla mosslupna ängar. Stockholm (1762); Sätt, att med kran utan järnhäijare nedslå pålar. Stockholm (1762); Beskrifning på en Ugn hvarmed röken af allahanda bränliga ting fångas och til et acidum sammanrinner. Stockholm (1766).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Frugårds arkiv, National-biblioteket. Manuskript insända till Kungl. Svenska Vetenskapsakademien i Stockholm, bl.a. Kårt Beskrifning om Tre Enighetens Systeme hvarigenom all Naturlig Wärkan förmedelst Lius och Fullkomlighet kan förklaras; Anmärkningar öfwer Vattenminskningen (1758); Om Electriciteten (1764). A.M. von Arbin, Åminnelse-tal, öfver ... Carl Fred. Nordensköld. Stockholm (1781); Frugård. Vägledning (2005); N. Cleve, Nordenskiöldarnas Frugård. Nordenskiöld-samfundets tidskrift XXIV (1964); Naarkosken saha. Hyödyn aikakaudesta nykyaikaan (2005); E. Nordenskjöld, Översten Carl Fredrik Nordenskiöld (1938); P. Nyberg, Bröderna Nordenbergs planer på en storindustri i Finland. Historiska och litteraturhistoriska studier 12 (1936); Ätterna Nordenskjöld I–II. Stockholm (1902).
BILDKÄLLA. Nordenskiöld, Carl Fredrik. Oljemålning, kopia efter O. Arsenius. Foto: R. Bäckman. Finlands nationalmuseum. Museiverket.